Missuppfattningar

1kommentarer

Ibland tror jag folk missuppfattar mig, eller skapar sig en bild av mig som inte stämmer. Och det är ju upp till dem. Men ibland undrar man ju varför folk inte bara frågar? Istället sitter de hemma och skapar sig någon konstig bild och blir rädda för nåt som inte ens stämmer. Är inte det bra konstigt. Sen är jag inte som de flesta brudar, inte för att skryta men det är jag inte. Jag är nog ganska mycket en Ice Queen. Jag och min kompis E är sjukt lika på det, och kan därför inte ljuga för varandra alls. Så vi diskuterade det idag. Att tjejer som oss kanske det inte finns så många av. Och hur man som tjej kan tjäna en hel del på det om man vill hala in en av de där killarna med comittment issues om man skulle vilja det. Fast ibland funkar det inte för man gör dem så osäkra för de får känslor eller nåt att de drar på grund av det.  

För det första, jag har aldrig förstått den här brudigheten där man måste sitta ihop med sin partner, får panik om han tittar på porr, måste umgås JÄMT, inte vill ha ett eget liv och får psykbryt redan efter 3 dejter och faktiskt visar det för killen. Som då i regel dumpar dem och de får dejta Ben/Jerry i 2 månader klagandes över att alla killar är svin. Och att de inte kan hålla sig till reglerna utan alltid ska bli käääära i sin KK, eller inte fattar reglerna. Jag fattar det inte. Varför vill man sjunka så lågt? Visa sig så sårbar? Ge honom all makt och möjlighet att sätta alla regler? Nej det passar mig inte alls. Det ska vara ett djävligt stabilt förhållande innan jag visar mig så sårbar.

Och jag skulle ALDRIG klara mig utan egentid. Jag bara ledsnar på folk om de är upp i mig för mycket. Och vem har inte onananerat bara för att man har tråkigt, behöver bli trött, på ren rutin eller bara för att det är skönt? Släpp det där med att han runkar och tittar på porr. Du dreglar över Brad Pitt också och det har väl aldrig betytt att din kille inte duger? Så varför skulle inte du duga för att han runkar?    

Jag är snarare typen som värdesätter att ha total kontroll över mina känslor och mitt beteende. Får jag psykbryt över en man tänker jag ju inte ge honom tillfredställelsen att han får se det. Det är de i regel inte värda innan man är i ett väldigt stabilt förhållande. Skulle till exempel aldrig visa för Amerikanen hur fucked up det här gör mig ibland. Eller hur ledsen jag känner mig över mitt sårade ego idag och för att det inte blev ett KK nu när jag äntligen hittat nån jag gillade att knulla. 

Istället väljer jag att psykbryta inför mina vänner (till och med det har jag svårt för) tänka igenom vad jag vill noga och lägga fram det lugnt och sansat om jag vill lösa problemet genom en diskussion. Annars blir jag bara Ice Queen och lägger bollen hos honom. Typ slutar höra av mig om inte han gör det först osv. Jag tjänar mest på det. Han blir inte rädd, stämplar mig som en idiotisk kvinna då jag inte börjar skälla och gorma och drar i regel inte för jag ger honom ingen anledning. Så jag slipper sabba nåt som har en potential att bli bra.

Jag slipper dessutom visa alla de känslor jag bär på som gör mig sårbar. För jag är inte gärna sårbar. Dessutom de där psykbryten tjejer får är i regel det som får killarna att dra. Var iaf smarta nog att hala in dem ordentligt innan ni visar hur neurotiska ni egentligen är! Men jag spelar inte spel, jag vill bara skydda mig själv från att bli sårad, så varför inte vara lite smart och inte servera sitt hjärta på silverfat?! Kan man dessutom få snubben på köpet är det ju en riktigt bra bonus. Får man inte det spelar det ju ingen roll, då var han inte värd en.

Jag berättar inte heller allt på en gång. Detta kan vara ganska brutalt när sanningen sedan kommer fram. Men som man frågar får man svar. Jag ser inte vitsen i att berätta varenda liten detalj. Vill folk veta får de fråga och ställa följdfrågor om vad svaret faktiskt innebär. Jag ger inte bort något gratis. Speciellt inte mig själv.

Där är jag nog lätt att missuppfatta för jag kan prata ganska ingående om allt från mina föräldrars skilsmässa, min operation, till drömmar och vad jag gillar i sängen. Men själva kärnan, det jobbiga eller svåra som egentligen är problemet får knappt erfarna terapeuter ur mig om de inte vågar fråga och lirka. Då måste personen visa ett genuint intresse och vilja veta mer om han/hon ska få svar.

Jag är dock brutalt ärlig, jag säger bara inte alltid allt av sanningen. Så vill man vara säker på att man förstått får man ställa följdfrågor. Det borde fler lära sig! Till exempel så kan jag säga att egentid är viktigt för mig. Vill man veta vad det faktiskt innebär för att slippa en otrevlig överraskning som att man känner sig bortprioriterad för att jag är lite väl bokad 2 veckor framåt får man fråga hur jag menar med att egentid är viktigt.  

Summan av det hela är väl egentligen, sluta vara så djävla dumma att ni skadar er själva helt i onödan! Respektera er själva lite! Ha lite saker hemliga så ni fortfarande har makten i era liv. Varför ska han veta allt och kunna styra allt för att ni ger honom makten? Ska ni aldrig ha lite makt själva? Jag menar varför ska alltid männen styra vad vi vill? Vill jag bara vara KK ska jag vara det, och vill inte han så är han inte rätt för mig. Men som ni gör så bestämmer ju han helt själv över vilken relation ni ska ha. Och det är fan bara korkat! 

Ta för fan lite kontroll över er själva. Och känslor är fullt möjliga att kontrollera i stor utsträckning. I alla fall tillräckligt för att ni ska slippa göra bort er. Istället för att balla ut inför honom balla ur inför en vän men var lugn och sansad med snubben. Det tjänar man massor på, så som det viktigaste, respekten för er själva. Har ni tur gör det att han älskar er mer. Och ni slipper våldta er själva. 

Nej nu ska jag ge mig med uppläxningar. 
 

  

1 kommentarer

Brittfitta

28 May 2012 10:56

Hehe jag tror du måste lära dig skillnaden på Han och Honom :P

Kommentera

Publiceras ej