Jaha så var jag tillbaka vid detta ämne igen. Finns ju beydligt trevligare ämnen inom relationer än skilsmässor, men vad gör man. Såhär i juletider kommer man ju lätt att tänka på hur olika människor friar högtider. Och detta kan går RIKTIGT fel speciellt i familjer präglade av skilsmässor. Julen är ju en högtid präglad av traditioner vilket gör den tillsammans med andra traditionsbundna högtider till något väldigt komplicerat för skilsmässofamiljer då man blir tvungen att bryta traditionerna. Så hur gör man detta på bästa sätt? Ja det tänkte jag försöka mig på att förklara. Så här kommer en liten överlevnadshandbok för er.

För det första måste man även som skilsmässobarn inse att traditioner förändras oavsett om det sker en skilsmässa eller inte. Men för oss kommer de så jävla mycket tidigare än för andra. Och i regel tycker barnen att anledningen är helt onödig. Men även om verkligheten ser ut så, att traditioner förändras oavsett måste man som förälder komma ihåg att även om barnens känslor är ologiska så har faktiskt NI bestämt över deras huvuden att de ska förändras. Det är precis samma känsla av förlust som man känner från en tradition som har sin grund i ett dödsfall. Kom ihåg det!

Var firar man jul? Ja detta brukar vara den största frågan. Beroende på hur era traditioner såg ut tidigare kan det faktiskt vara smart att behålla så mycket av dem som möjligt. Har man alltid firat jul tillsammans med mamma, pappa, farmor och farfar på kvällen kanske den smartaste övergången är att man firar julaftonskvällen med pappa, eventuell styvmor, farmor och farfar. Då blir inte skillnaden så stor för barnen. Att fira jul med mamma, farmor och farfar går bra, men medge att det kan kännas rätt konstigt att pappans föräldrar firar med mamma. Varannan jul tycker jag är bra faktiskt, men man måste lägga upp det rätt bra. Har du flyttat 100 mil från dina barn kanske det är du som ska åka till dem, inte tvärt om.  

Kom också ihåg att det här främst är barnens högtid. Låt barnens vilja vara avgörande. Hur och ar barnen vill fira borde vara vad man tänker på. Som vuxna får man helt enkelt svälja stoltheten och visa sig vara den vuxna. Vill barnen inte fira med dig får du elt enkelt accepter det. Man får ocs acceptera att de kanske vill något man själv inte vill, som fira jul hemma först med mamma och hennes släkt på dagen och sedan med pappa och hans släkt på kvällen. Då är det deras fulla rätt! Vad föräldrarnas respektive anser om detta spelar faktiskt ingen roll. Även om styvföräldrarna har egna åsikter om hur jul och andra hgtider ska firas har barnens åsikter företräde. Om du som styvförälder inte står ut med dina svärföräldrar och dina barn inte vill fira med dig, ja fira jul ensam då, eller rätta dig efter vad som faktiskt är rätt. Klarar du inte av detta har du inget i familjen att göra, för barnen skall ALLTID komma först!

Självklart finns det situationer då detta inte går att tillämpa,
som om man blir tvungen att arbeta på julafton exempelvis. Detta förstår barnen. Men att aldrig någonsin få julen ens i närheten som man skulle föredra som skilsmässobarn, det är bara fruktansvärt fel! Det är helt enkelt inte rätt att barnen skulle föredra att fira de förbannade högtderna i det bortglömda rummet i källaren istället för att vara tvugna att reda upp och göra det bästa av den härva deras föräldrar skapat.

Så som föräldrar, börja bete er som vuxna människor istället för att skapa vuxna av barnen.

Hoppas detta ökade någons förståelse för hur man försöker få en högtid i skilsmässodrabbade familjer bra.

Ciao
Ska fortsätta min lilla serie om styvföräldraskap tänkte jag. Kanske finns det någon stackare som kan finna mitt babblande användbart. Tänkte ta pp det är md regler idag som kan vara rena mardrömmen. Jag har redan nämnt det litegrann i förra inlägget men tänkte nu utveckla  vad jag menade.

Det första man ska tänka på när de gäller regler i en "ny" familj är att båda parterna måste ha samma regler. Detta gäller givetvis i alla familjer men här är det speciellt viktigt. Barn är som  sagt ena djävlar på att läsa av stämningar och kan lätt räkna ut vilka regler som är styvförälderns regler. Problem blir det där den "riktiga" föräldern visar att den inte riktigt håller med om en regel. Barnen kommer då följa den riktiga förälderns regel och det blir kriser. Inte så smart. Som föräldrar måste man vara överrens. Man måste visa en enad front.

För att fortsätta på detta kan det också vara smart att tänka efter hur barnen haft det tidigare. Att sätta regler som ligger för långt ifrån barnens tidigare liv blir ytterliggare en stor förändring bland alla andra som är lätt att protestera emot. Det perfekta sättet att ta ut sitt missnöje mot skilsmässor och styvföräldrar utan att behöva ta upp den egentliga känsliga frågan.  

För att komma tillbaka till det där med en enad front så räcker det inte bara med att sätta regler. Man måste också hålla fast vid dem, men ännu viktigare, stödja varandra som partners. Här  talar jag av egen erfarenhet vet jag att om styvföräldern börjar tjafsa om en regel och den riktiga föräldern inte tydligt visar att den står på styvförälderns sida anser sig barnen ha all rätt att bryta mot regeln. Resekten för en styvförälder ligger betydligt lägre än respekten för den riktiga föräldern och genom att den riktiga föräldern inte säger något kan man också tolka detta som att man själv har rätt. Ologiskt? Javisst! Fel? Oh ja. Men det handlar om självbevarelsedrift. En människa som inte är din förälder, som bor i ditt hem fast du inte vill det och som dessutom ska bestämma över dig är fruktansvärt och barnet protesterar på det sätt den kan, letar en öppning för att protestera. Men lägger sig den riktiga föräldern i finns ingen öppning och det är bara att följa regeln. Och ställer du dig på barnens sida får styvföräldern böja sig, dina regler som förälder är de som slutgiltigt vinner i alla lägen.

Glöm dock inte som riktig förälder att ibland måste du stå på barnens sida också. Det finns få saker som är så traumatiska för ett barn som en skilsmässa, de är sårade och kommer vara det för lång tid. Glöm dem inte för att tilfredsställa din nya partners vilja. BARNEN SKA KOMMA I FÖRSTA HAND!  

Den sista och absolut viktigaste regeln enligt mig är: DEN SOM HAR ETT PROBLEM TAR UPP DET! Under alla mina år med min ena styvförälder är det detta som knäckt vår reltion helt och hållet. Om min styvmamma stör sig på något jag gör, om jag bryter en regel så som att jag inte bäddat sängen eller vad som helst tar hon inte upp det md mig själv utan vänder sig till  min pappa som får ta hand om tvisten. Detta är komplett värdelöst och har lett till att min respekt för henne inte existerar över huvud taget. Jag förstår anledningen, hon vill inte vara min riktiga förälder och vill inte lägga sig i min uppfostran. Problemet är att det blir helt fel. Jag blir aldrig arg för att hon anmärker på det jag gör fel, det är bra för då kan jag rätta till det om jag vill. Jag blir arg för att hon är feg, för att hon går bakom ryggen på mig och för att pappa får ta hand om all skit som blir av hennes beteende. Detta skadar relationen till honom också då jag tar ut all min ilska på honom. Man måste kunna ha en konversation och diskussion om situationen. Jag går hela tiden runt och försöker känna av vad hon tycker om det jag gör vilket gör mig stressad och utmattad vilket leder till  att jag blir grinig och bråken ökar. Om hon istället skulle säga vad jag gjorde fel på en gång skulle jag veta, kunna föra en diskussion om det och veta var hon stod. Förstår ni poängen?  

Ja det var allt om detta ämne. Lycka till!

CIAO
Som skilsmässobarn har jag erfarenhet av både det ena och det andra när det kommer till skilsmässor. Och speciellt när det kommer till styvföräldrar, plastföräldrar, eller vad man nu vill kalla det. Jag har 2, en där det funkar bra och en där det, ja inte fungerar alls. Så nu, placerad som jag är hos den ena familjen har jag kommit fram till att det verkar som en intressant idé att ta upp lite om ur man får det att fungera. Det ehöver nämligen inte leda till att man hatar varandra, eller som jag och min far har löst det, jag åker inte hit när hans fru är hemma. Det går att få det att bli bra. Men det krävs en del jobb av de vuxna. 

Respektera barnen=
Det här är livsviktigt för att det ska fungera överhuvud taget. Barnen är riktiga personer, man behöver inte älska dem, men man kan heller inte hata dem. De finns där vare sig du vill det eller inte och DE GÅR FÖRST! Kan man inte hantera det, ja då borde man inte vara tillsammans. Man måste respektera dem och deras åsikter annars kommer det aldrig att fungera. image114

Enad front= Ni två som par måste visaa en enad front gentemot barnen. Ni måste komma överrens om vilka regler som gäller i erat hem och vara överrens om det. När det blir bråk måste ni visa att båda tycker som ni tycker, speciellt den biologiska föräldern måste ge sin partner sitt stöd. Annars är det styvföräldern som kommer att få ta emot allt hat från barnen. Är ni inte överrens, visa ändå en enad front och diskutera hur ni ska göra i enum senare. Och som biologisk förälder kan du inte alltid liga i soffan och undvika bråken. Lika lite som styvföräldern kan prata bakom ryggen på barnen och få den biologiska föräldern i uppdrag att ta hand om problemet. 

Behandla barnen lika= I alla styvföräldrars liv kommer det en dag då det vankas födelsedagspresenter, julklappar mm. Detta gäller även släkt i det stora hela. Även om man inte tycker om ett barn lika mycket som de andra så måste de behandlas lika! Det fungerar inte att ge den ena 2 fina trröjor från MQ medans den andra får en bok om fåglar. Man kan inte bara dyka upp på den enas konfrimation men hoppa över den andres student osv. Då kommer du få så mycket skit att du funderar på att skilja dig. Och det gäller allt, ja förutom tider då barnen är i olika åldrar. 

Aktiviteter=NOT = Du ska inte vara en esättning för en förälder, men du har stor inverkan på barnens liv. Så man får vara lite smart. Om ni bor långt borta och barnen bara träffar sin förälder 2-3 gånger om år, kanske man inte ska boka in 7500 aktiviteter den veckan barnen är där. Kanske inte middagar med alla era vänner och deras barn, image115för det borde ju passa, de är ju i samma ålder. Kanske inte skogsvandring, konstrunda, opera om barnen inte är så intresserade av det. Barnen vill bara träffa sin förälder! Självklart vill de flesta barn göra något roligt, men tänk då på vad barnen tycker är roligt. Bio, Liseberg, åka till badhuset, bowla, hyra film och bara familjen. Det räcker mer än väl. Svårare än så är det inte. 

Tänk efter= Hur har barnens uppfostran sett ut hittils? Är den långt ifrån vad du anser rätt kanske du inte kan få allt som du vill ha det. ett slavigt barn kommer inte att li pedantiskt på ett ögonlick. Och det får man leva med. 
Du kanske vill ha ditt schampoo ifred, ja då får du se till så att det är väl gömt och att det finns schampoo till barnen framme. Om du har konstiga idéer om ur saker och ting ska vara, då är det också upp till dig att minimera risken för bråk om de sakerna. Ingen annan kommer att göra det åt dig. Utan barnen kommer helt enkelt att leta upp en schampooflaska, antagligen din för att djävlas och använda den. Så är det! 

Släpp in barnen= Barn är inte tankeläsare, men de är ena djävlar på att läsa av känslostämningar. Stäng inte barnen ute utan låt dem vara med. Prata med dem, bry dig. Gör barnet något fel i dina ögon, prata om det lämna inte över det till föräldern. Vill du ha hjälp, be om det. Det kommer bli bråk ibland, men du vinner väldigt mycket respekt! 

Det var allt jag hade för denna gången. 

Ciao