En sak jag funderat mycket på de senaste 2 åren är hur otroligt svårt det kan vara att bedöma när det är läge att gå hem efter att man haft sex med någon. Jag tycker verkligen det är jättesvårt att bedöma! Speciellt vid ett one night stand! Jag får det aldrig att kännas bra! Jag känner mig lite efterbliven på området. Det är så att jag börjar fundera på att dra medan killen sover för att slippa fundera alls. Min kompis sa en bra sak om det ikväll, om du inte hittar hem, dra när han sover ändå och använd google maps (jag hittar ju ingenstans).
 
Precis lika jobbigt är det när personen man varit med ska göra bedömningen. Ibland stannar de för länge, ibland drar de för fort. Alla verkar ha problem med det här.
 
Jag och Walle diskuterade det mycket den veckan hon var här och vi hade bortamatcher och hemmamatcher lite om varandra. Vi stötte på en del problem bara den veckan med just det här.  
 
Hur ska man egentligen göra?
 
Jag ÄLSKAR slött, mysigt morgonsex. Det är bland det bästa jag vet. När man dessutom har ett ganska oregelbundet sexliv vill man ju gärna få ut så mycket som möjligt när man väl får ligga. Med andra ord, om sexet under natten var bra vill jag ju ligga igen innan jag eller han drar. Ibland kan jag till och med vilja ha det slött första gången, börja lite halvsovandes och sedan ta en till, sista omgång när jag är riktigt vaken innan jag/killen går.
 
Men det blir ju lite komplicerat när man vaknar och är lite smått halvobekväma med varandra. Tankarna snurrar i stil med;Tyckte den andra personen om sexet? Var jag tillräckligt bra? Vill han igen? Orkar vi mer? Så blir hela stämningen skitknepig och jag känner att jag stannar för länge eller så känns det som att personen flyr fältet för fort och jag blir snuvad på mitt morgonsex. Då börjar jag undra, Stannade jag för länge? Gjorde det att han inte kommer höra av sig igen? Var jag så dålig? Vaknade han med känslan av VAD I HELVETE HÖLL JAG PÅ MED INATT? Kommer han höra av sig igen?
 
För den känslan har man ju haft själv någon gång. Vaknat till ordentligt, insett att HELVETE det där var mer än lagom korkat/fel/olämpligt. Då finns det inget värre än att den andra personen aldrig går hem. Själv vill man bara att de ska dra så man kan djupdyka i sin ångest över vilken tabbe man gjorde och han fattar ingenting utan sitter (som man ju själv gör vid andra tillfällen) och undrar om han ska få sitt morgonsex, om han dög, om jag är nöjd osv.
 
Det blir liksom aldrig bra.. Jag har iaf inte varit med om att det har känts som att det blivit ett bra avslut vid One night stands. Enda gången är väl när man tvingats dra. Typ som när vi blev avbrutna för 5 gången på finlandsfärjan. Eller att någon verkligen haft en tid att passa. Det kan möjligtvis gå lite lättare om man känner varandra lite innan, typ har setts innan, känner varandra sen innan, chattat mycket eller liknande. Men rena krogragg, de är HEMSKA!  
 
Så hur fan får man till ett bra avslut? Hur läser man vad killen tycker om en och när han vill att man ska gå? Hur beter vi tjejer oss när vi vill att någon ska stanna/gå? Hur kan vi underlätta det här? Tips mottages med glädje. Kanske kommer det ett senare inlägg om hur vi tjejer brukar visa att vi vill att någon ska gå eller vad vi tyckte om det.
 
// Queen of evil
  
 
One night stands,
Nu känner jag mig sjukt produktiv! Fyra inlägg på en kväll fast några har jag tidsinställt så det blir mer jämnt fördelat). I alla fall så kom jag på en till sak jag önskar killar visste om tjejer. Eller om mig. Det handlar om signaler vi tjejer sänder ut och vad de kan betyda. Sen handlar det en del om att vi inte är gjorda av glas, men vi är heller inte odödliga. Och om att tycka om olika saker olika gånger.
 
Jag är switch, på alla sätt man kan vara det! Den korrekta betydelsen av switch är väl att man kan vara både dominant och undergiven. Men jag är mer än så! Jag är switch på allt! Jag är dominant, och undergiven (ibland samtidigt hur sjukt det än kan låta), jag är framåt, plump, brutal och fruktansvärt blyg, blir lätt generad, har scenskräck och är osäker och nervös. Jag älskar hårda tag, bitas, rivas, smisk, snabbisar och att man tar mig hårt, precis lika mycket som jag älskar vaniljsex, titta djupt i ögonen, 4 timmars förspel, att bli avklädd, massage, skumbad och förförd. Jag älskar romantiska gester, presenter, överraskningar men har skitsvårt att ta emot dem och kan ibland hata det . Jag är stolt men kan utnyttja och våldföra mig på mig själv. Jag är kvinnlig, ibland tjejig och gillar smink, kläder, läser tjejtidningar. Men tänker som en man, har tveksam moral, hatar blommigt och rosa. Jag är superpositiv, skrattar, retas, busar, superaktiv och gör galna saker men har också ångest, depressioner, gråter och blir apatisk. Jag är allt utom lagom. Men jag kan gilla lagom också. Detta trots att jag har skinnjacka, tuppkam, läser tjejtidningar, gillar smink, dricker whiskey, gillar hårdrock, pop, country  men hatar öl och punk.
 
Nu tappade jag tråden helt. Det jag egentligen skulle komma in på är att tjejer inte är gjorda av glas! Ibland så vill jag självklart bli smekt mjukt, snällt, fint och fjäderlätt. Men inte JÄMT! Jag kommer inte gå sönder om du tar i mig hårt. Även om jag har vestibulit så gillar jag när du tar mig riktigt hårt och djupt (det kan göra ont oavsett hur du gör). Men jag vill heller inte alltid bli tagen hårt och få smisk. 
 
Ibland undrar jag hur olika bilder folk faktiskt har av mig. Vissa tror jag är jättebräcklig och är så försiktiga och trippar så på tå att jag blir elak av frustration. Andra tror jag är så djävla stenhård och stark att det inte finns någon gräns för hur hårt och brutalt de behandlar mig (nej jag pratar inte bara om sex). Det är ordentligt frustrerande. Och jag tror många tjejer känner så här. Att det är antingen eller. Men vi kan vara och gilla både och, vi kan vara både och. Man kan ha tuppkam och hata punkmusik. Man kan vara switch.  
 
Ibland behöver ni läsa våra signaler, hur små de än är. Om jag när vi har sex börjar använda tänderna lite mer när jag kysser dig, nafsar i läpparna, i halsen osv då betyder det att jag vill att du gör så med mig! Trycker jag dina armar hårdare om mig eller hårdare mot brösten, håll om mig hårdare! Nyper jag i dina bröstvårtor, nyp i mina! Ber jag dig vara försiktig, var det, drar jag mig undan lite så backa och var mer försiktig, tar jag bort din hand så ska den tas bort, styr jag den någonstans stanna där jag stannar. Härma helt enkelt. För jag vill inte såra dig genom att klaga på din teknik! Jag är heller inte så mycket för att snacka under sex.  
 
Och framförallt, börjar jag gnugga min rumpa mot dit skrev när vi ligger sked, då är jag kåt! Då vill jag bli tagen på! Kommer jag närmare med ansiktet och trycker mig mot dig och smeker över ditt ansikte, nacke, armar då vill jag kyssas och mysa, inte nödvändigtvis ha sex.
 
Så kan en tjej fungera. Vi kan vara mycket. Här kanske ni fick nåt tips på hur ni ska tolka oss. För det är inte det enklaste!
 
// Queen of evil
Jag har enigt vissa källor lite tveksam moral när det kommer till otrohet och så kan det kanske vara enligt vissa. Det är inte det att jag helt saknar moral, jag har bara ett annat tankesätt än många andra. Speciellt än kvinnor. Jag har egentligen bara 3 regler som jag följer. Fördelen är, jag förväntar mig inte mer av andra heller utan accepterar att de är lika illa som mig. Fast egentligen har jag kanske bara en enda regel.
 
De som står mig nära, som jag räknar som vänner/familj, deras partner, ex, span, ragg eller liknande rör man INTE. Det ska vara fanatiskt speciella omständigheter för att det ska vara okej. Annars är det mark man helt enkelt inte beträder över huvud taget. Nu har jag oftast turen att de mina närstående attraheras av är inte jag attraherad av, det gör det onekligen lättare.
 
Övriga människors partner, ragg, ex eller vad fan det nu är, där ser jag inga som helst hinder att blanda mig in i leken. Må bäste man/kvinna vinna ungefär. Att en vilt främmande människas partner är ett arsle och är otrogen är inte mitt problem! Deras förhållande är inte mitt problem. Ibland vet jag inte ens om ifall de har partner så då är det defenitivt inte mitt problem. Men med de killar jag vet har partner har jag en regel. "Om du blir påkommen, då löser DU det. Jag vill inte bli uppringd/sms;ad/påhoppad eller något annat av en svartsjuk och sårad brud!" Det är hans problem, inte mitt. Han var otrogen. Inte jag. Därav har inte jag gjort något fel.  
 
Men vilka räknas egentligen in i kategorin av människor som betyder så mycket att oavsett vad jag känner för killen (i mitt fall) så ska han inte röras? Här blir det lite mer luddigt. Jag är ursprungligen från en liten by. Där får man ganska tidigt lära sig att om man ska ta hänsyn till alla man "känner" eller är bekant med, då kan man inte ligga med någon! För du känner ALLA på något sätt. ALLA! Därav så sorterar jag in människor i min närhet utifrån nägra kategorier utifrån hur "nära" vi är och emellanåt hur krångligt det skulle bli att vara med deras partner/ex/ragg/span.
 
Människor som står mig riktigt nära, som mina systrar och ett fåtal personer som jag pratar med nästan
dagligen och skulle gå genom eld och vatten för, där rör jag inte ens någon de spanar på lite på avstånd. Jag blandar mig inte i deras manliga relationer alls om de inte försöker fösa ihop mig med någon. Deras partner skulle jag aldrig ens titta åt, inte ex heller. Av dem förväntar jag mig faktiskt samma sak. Mina manliga vänner, bekanta, span, ragg, ex och pojkvänner rör man bara inte under några som helst omständigheter! De vet om vilka jag spanar på, varit med, känner olika saker för, umgås med osv. Då rör man inte de personerna! Det finns andra! Skulle det nu uppstå verkliga, äkta, skitstarka känslor. Då kan jag vara öppen för att diskutera det INNAN man inleder något. Fast där kan jag resonera såhär, hur uppstår sådana känslor utan att man går bakom ryggen på mig först? Och att gå bakom ryggen på mig är inte ok! Det får mig faktiskt att allvarligt överväga att bryta bekantskapen helt. Det är mer fel av en nära vän att göra det än det är av min partner att vara otrogen. Det många inte tänker på är att även om det är en vän eller manlig bekant till mig så kan det faktiskt ge mig problem om det går åt helvete mellan en av mina närmsta vänner och min manliga bekanta. Det anser jag inte att man utsätter sina nära vänner för.
 
Det blir ju extra krångligt om det skulle vara tex en familjemedlem som går över den här gränsen. De kan man inte bryta med. Om de tex varit med ett span, manlig vän, nån det är på G med osv kanske man inte anser det vara värt att bryta kontakten med exempelvis sin syster men man får ju väldigt svårt att lita på dem. Att killen var dum i huvudet är ju en sak, och han betyder ju sällan så mycket. Men det ens familjemedlem gjort kommer sitta kvar länge. De får då faktiskt ha väldigt stor förståelse för att man kanske inte vill höra om relationen, träffa dem tillsammans eller liknande! Det har egentligen inte med ens känslor för killen att göra, utan att man blir påmind om sveket av den som stod en nära som ansåg att mina känslor, åsikter och våran relation inte betydde tillräckligt för att hålla sig undan ett ligg/förhållande.
  
Bekanta, tex vänners vänner, folk man träffar emellanåt på fester, bekanta till familjen osv. Såna personer man helt enkelt inte ringer och gråter till eller är en av de första man ringer och berättar för att man fått nytt jobb/löneförhöjning/träffat ny kille osv utan som typ får veta på FB eller nåt annat. De spelar faktiskt ganska liten roll. Såna personer har jag inte så höga moraliska funderingar kring att ligga med deras partners/ex/span osv. Däremot, kan jag överväga att hoppa över det om det är någon man vet att man kommer vara tvungen att träffa ofta i olika sammanhang där man inte kan komma undan och hatet kommer bli ett problem. Tex ens bästa väns brors flickvän eller nån kusin. Men då tänker jag egentligen mest på min egen bekvämlighet. Är det värt problemen som kommer med det?
 
Den sista kategorin är egentligen inte en egen kategori utan att vissa personer, som kanske en gång varit i kategorin Nära vänner av olika anledningar behandlar en som skit och har sin egen moral. Tex de skulle inte dra sig för att ligga med mitt span, mitt ex, mitt senaste ragg osv. (Man kan ju fråga sig varför man ens räknar de som nära vänner men det kan ju finnas olika omständigheter). Där kan jag anse att man kan betala igen med samma mynt. Om jag blir behandlad på ett sätt av någon, förtjänar de inte ett bättre bemötande av mig. Som man bäddar får man ligga! Om de då blir sura, för rent generellt förväntar de sig att jag ska hålla mig undan men de behöver inte göra samma sak, är de faktiskt värda mindre än bekanta och de behöver man inte ta någon som helst hänsyn till! Hämnd är helt ok, att till och med lite lätt gå in för att vara med ett av deras span/ex/ragg kan även det vara ok. Såna människor behöver man inte i sitt liv.  
  
 Så, där har ni vad jag funderat på sen jag vaknade i morse. Ikväll blir det Bon Jovi för er som missat det (sen ska jag kanske sluta tjata om det, efter att jag pratat om konserten 1000 ggr). Nu ska jag jobba!
 
// Queen of evil
Otrohet, Svek,
Jag har en väldigt nära relation till min far, ibland kanske lite för nära då vi oftast hamnar i väldigt djupa diskussioner om livet. Det gör att jag kanske får höra lite mer än vad man normalt vill höra om sina föräldrar.
Den senaste tiden har vi iaf till stor del diskuterat mönster, dvs mönster man har för att hantera problem/konflikter eller annat som man bär med sig som påverkar vilka val man gör i livet/en konflikt.
 
Det är faktiskt en otroligt intressant diskussion. Oftast vill man ju skylla på den andra, eller få bevisat för sig att den andra personen har fel. Men det är tyvärr så att det inte är ens fel att två träter rent generellt. För de flesta saker går att lösa, det kräver bara att någon "böjer" sig och ändrar sitt förhållningssätt.Så det här handlar om hur man förbättrar sin kommunikation med andra människor. 
 
Med att böja sig det menar jag inte att man måste vika ner sig helt och låta den andre få precis som den vill. Men man kan inte förändra någon annan, den enda man kan förändra är sig själv. (Tror det där var den tredje klyschan på en halv minut men det får ni leva med för ingen rök utan eld =P).
 
Så hur mycket ska man förändra sig själv då? Jag tror faktiskt inte det är så mycket. Man behöver egentligen inte ens ändra åsikt. Det man däremot måste fundera över är vilket mönster man har och hur man kan ändra det för att lösa konflikten.  Min pappa har, efter en och annan sanning från mig, kommit fram till att han hela tiden använder samma mönster i hur han agerar mot sin fru när de hamnar i en konflikt. Han har till och med kommit fram till att trots att min mamma och min styvmor är helt olika (och då menar jag totalt och fullkommligt olika) gör han på samma sätt. Det fungerar inte på någon av dem.
 
Det vi då kom fram till är att om han vill försöka lösa konflikterna kanske han måste ändra på sitt sätt att reagera/responera på konflikten. Vissa går till attack, blir arga, skriker och smäller i skåpdörrar. Andra använder utfrysningsmetoden och vägrar prata när de blir upprörda. Min pappa argumenterar och försöker vända allt till att det är den andres fel. Men det fungerar inte, inte för honom iaf. Så vad ska han
 
då göra?
 
Jag känner en person som är väldigt lättkränkt och ett misstag där kan tolkas som att man inte bryr sig alls och då behöver hen inte peronen i sitt liv. Min spontana reaktion på det är att banka in i huvudet på människan att man kan inte reagera så och döma människor så hårt. Livet fungerar inte på det sättet. Jag blir ledsen, sårad och känner att allt jag gör är fel. Att lägga fram kritiken på det sättet skulle dock bara slå bakut och kränka personen så illa att hen aldrig skulle prata med mig igen. Så jag satte mig och funderade lite på vad jag kunde göra för att komma fram till en kompsomiss. Att få fram budskapet och den förändring jag vill få fram för att relationen ska fungera utan att kränka personen då jag vill ha hen kvar i mitt liv.
 
Det jag försökt göra (med varierat resultat såklart, man kan inte agera som ett proffs i nära relationer, det är för känsligt) är att helt enkelt inte agera på min spontana känsla. Istället försöka prata på ett sätt som inte kränker personen, som inte bankar in budskapet i huvudet. Att försöka komma ihåg hur den personen fungerar och arbeta med det i den mån det går. Att emellanåt, när jag får chansen använda den personens negativa upplevelser av beteendet till att få hen motiverad att ändra sitt beteende och förstå att man vinner mer på det än på det andra alternativet (att fortsätta som man gör).
 
Helt enkelt har jag försökt ändra på mig och mitt sätt att reagera i den mån det är möjligt. Jag tycker fortfarande den andra personen har fel, men jag ka inte ändra hen. Men jag kan ändra hur jag gör för att undvika en konflikt och bygga upp en fungerande relation. Det var också det råd jag gav min käre far Vill du och anser du att det är värt det att försöka ändra ditt beteende och försöka komma till en lösning? Vad gör du som bidrar till att konflikten hålls vid liv/skapar konflikten? Vad kan du göra annorlunda?
 
De tre frågorna är viktiga att ställa sig själv. Svarar man nej på den första behöver man inte ens fundera över de två andra. Om man inte skulle vilja vara så förutseende att man vill försöka undvika att man tar med det mönstret även till nästa förhållande. För det gör man ganska gärna. Jag ser det i min mamma, min pappa, mig själv, i mina vänner. Vi gör på samma sätt gång på gång.
 
Att ändra sina mönster är inte det enklaste. Oftast bär vi med dem från barndomen och använder samma teknik på allt och alla. I alla relationer, i hur vi väljer partner, hur vi hanterar stress, konflikter. Alla dessa saker tror jag styrs av våra gamla mönster och de sitter fruktansvärt djupt rotade. För att ändra något som inte fungerar måste vi sätta oss ner och fundera över vad vi kan ändra med oss själva för att komma dit vi vill. Det är svårt så in i helvete! Jag om någon vet. Men jag vet också att det är värt det. Jag vill ändra vilken typ av killar jag väljer, hur jag hanterar stress och att jag så lätt känner att jag inte räcker till. Jag vet att det kommer vara värt det i slutändan, men det är ett djävla slit. Men jag kommer tjäna på det. Jag har valt att använda mig av en kurator som kan hjälpa mig bolla och få lite andra perspektiv men det fungerar inte för alla.  
 
Nu har jag tappat tråden, så jag ska sluta nu. Men sammanfattningsvis, man kan vinna mycket på att försöka ändra sitt eget beteende och tankesätt om man vill få en relation att fungera eller bli bättre. Att kommunicera på ett bra sätt med varandra är nyckeln till hållbara och bra relationer. Det här skulle vara ett tips på hur man kan förbättra kommunikationen. Om ni förstod vet jag inte, men det var en början iaf.  En avslutande kommentar får bli att ibland går det inte att lösa konflikten och då ska man inte slita ut sig själv. Ibland har andra bara fel, diagnoser som gör att de inte kan ändra på sitt beteende eller det är inte värt det. Då får man gå vidare eller lära sig leva med det. För en ska inte göra allt jobb ensam. Men någon måste börja. Right?!
 
 
 
 // Queen of evil
  
 
 
Jaha då var man back in buissness igen då på jobbet. Jag känner mig hyffsat återhämtad efter Valborgsfirandet och startade dagen med att göra om på kontoret. Jag var i behov av en till hylla så jag stal en av en kollega som ska sluta. Haha! det gav folk lite huvudbry och innan jag fick upp helvetet på väggen trodde jag att jag skulle bryta ihop! Men nu är den uppe och struktureringen kan börja!!!!
 
Jag började morgonen med en diskussion om kondomer med
min kompis. Att det borde fan finnas tillgängligt ÖVERALLT! Speciellt på krogen osv. Jag hittade ju en apoteksautomat på Södra station som var asbra så det var så vi kom n på det i samband med att hon behöver besöka apoteket. Iaf, varför finns det nästan inga kondomautomater? Och varför i helvete är de så dyra? Folk kanske skulle använda det oftare om de gick att få tag på när man behövde till ett pris folk har råd med. Speciellt för ungdomar!
 
Sen konstaterade vi att killar måste vara sjukt modiga. Hur kommer det sig att ni inte alls verkar oroa er för sjukdomar? Bara för att det är en tjej betyder ju inte det att vi inte kan ha nåt! Hur söta vi än är liksom... Dessutom, det är det enda sättet NI kan se till så ni inte blir farsor! Ni litar way för mycket på tjejer! Bara för att hon säger att hon är skyddad betyder ju inte det att hon är det Eller att hennes piller/spiral/p-stav/p-ring osv ens fungerar. Men ni tar inte ens upp det eller börjar bråka. Så djävla sjukt! Sen står ni där med skägget i brevlådan och får betala underhåll i 20 år. Hur dumma är ni?
 
Jag har varit med EN ENDA som själv bara gick iväg, satte på den och körde. Det blev inget avbrott, inga konstigheter. Han hade koll han! All heder åt honom! Alla andra har endera bråkat, slaknat till lite så den inte går att få på, sagt att den gör ont, eller ja om de inte gjort det så har iaf jag varit den som tar upp det. Varför? Det är det enda skydd ni har.
 
Dessutom, om ni bara hittar en sort som passar och övar lite så är det inte så svårt. Visst, konstruktionen är kanske inte den bästa men om ni avdramatiserar det hela lite så kommer ni inte slakna och då är den lättare att få på. Och det här med att det känns mindre, nu finns det ju ultratunna. Så sluta mesa er så in i helvete! Tur att min kompis inte har nåt skit och är så smart att hon ser till att inte blir gravid, annars skulle den killen sitta fett i skiten nu. För är barnet väl i vår mage har vi ALL makt. Se till att vi inte får det om ni vill slippa.
 
Nej nu ska jag göra en repa på jobbet.
 
// Queen of evil
 
Graviditet, Kondomer, Män,
I Aftonbladet för ett tag sedan kunde man läsa om ett könsneutralt omklädningsrum för de som inte identifierar sig med ett kön på en skola i Stockholm. Detta skapade stor debatt, speciellt i Blondinbellasblogg vilket jag
kan tycka är lite roligt. Speciellt för att folk stör sig på det här. Jag tycker det är SKITBRA att sådana frågor uppmärksammas och att man gör någonting åt det. Klart att alla ska ha möjlighet att klä om på ett bekvämt sätt! Alla är inte stöpta i samma form och kan kanske inte identifiera sig med ett specifikt kön. Det finns dessutom de som är tvåkönade, hermafroditer.
 
Jag tycker Sverige och den här skolan tog ett fantastiskt steg framåt i HBT-frågor med det här ställningstagandet och jag är STOLT! Stolt över att vi är öppensinnade för människors olikheter och vill försöka göra det bra för alla. Vi har lång väg kvar att gå såklart men vi är på väg. 
 
Att vi även tagit bort lagen om tvångssterilisering av personer som genomgår ett könsbyte är fantastiskt. Ytterliggare ett steg i rätt riktning. Nu ska vi bara se till att de också får befrukta äggen så det kan bli ett barn. Jag läste om det igår och insåg att det var tråkigt att även om man nu inte får tvångssterilisera är lagen bara halvfärdig. Den säger nämligen att mannen i förhållandet måste befrukta ägget. Vad konstigt! Om det inte finns en man i förhållandet får de inte skaffa barn, katastrof! Det finns ju donatorer! Dessutom vem säger att två mammor är sämre än en pappa och en mamma. Eller när det finns både en "pappa" och en "mamma" men pappan inte kan befrukta ägget, vad gör man då? Innebär det att sterila män som inte gjort ett könsbyte inte heller får skaffa barn?  
 
Oavsett vilket är vi på gång! Det ska vi vara stolta över!
 
// Queen of evil
Aftonbladet, Aktuellt, Blondinbella, Könsneutralt omklädningsrum,
Jag fick reda på att min man har varit online på en erotisk dejtningsida. Hur jag fick reda på det... Jo, på fyllan, han
 
råkade somna sittandes i handen med mobilen öppen. Saken är den att han har lovat att inte dricka pga en hel del som har hänt, han klarar inte av alkoholen.
 
När jag fick reda på detta blev jag så förbannad och ledsen. Allt vi har byggt upp rasade samman, visst han har inte varit fysiskt otrogen, men för mig är detta otrohet. Jag vill vara den enda kvinnan i min mans liv, jag vill inte att han skriver diverse saker till andra kvinnor. Visst är vi mänskliga och tycker att andra människor ser bra ut, men man har inte långa konversationer med flörtiga inslag med andra.
 
Otrohet för mig har alltid varit vid kyss, för jag själv kan bli flörtig utan att tänka på det, men om man ser tillbaka på vår historia så var detta ett hårt slag. Han har gjort många misstag förr, för många skulle andra säga.
Om vi inte hade haft barn idag, hade vi separerat, men för vårt älskade barns skull ska vi kämpa och också för vår skull. För jag älskar verkligen denna man, mer än jag älskar mig själv.
 
Tyvärr är han iväg på jobb, som vanligt och jag är fortfarande väldigt bedövad, tårarna rinner i tid och otid. Kanske kommer vi ur denna kris starkare än innan eller så blir det något annat, oavsett vad ska vi vara lyckliga.
Han vet om att han är en stor jävla skitstövel, som har tryckt en kniv rakt genom mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att han bättrar sig och visar hur mycket han älskar mig och hur mycket han betyder för mig.
 
Just nu är det en så overklig situation, ett sorts dubbelspel, perfekt på utsidan medan det är kaos på insidan. Vi har alltid haft en sak gemensamt och det är att vi ska alltid kämpa för vår kärlek, för många ger upp idag, men denna gång är det han som får kämpa mer än mig. För jag är inte längre gift, utan jag dejtar min man.
 
//X
Bedragen, Otrohet, dejta, upprättelse, uppskattning,
 Jag lovade ett inlägg om jag fick en kommentar, om min kamp, ångest och befrielse när det gällde att komma ut som bisexuell. För att ni ska hänga med måste jag berätta lite bakgrundshistoria, som kan förklarar en del av

min ångest och kamp.

 I hela mitt liv har jag gått i kyrkan, och hela min familj är medlemmar i den kyrkan. (nej det är inte Jehovas vittnen) Där har man fått lära sig att homosexualitet inte är accepterat och att det är en synd. Som liten är det ganska så ok, man förstår inte riktigt vad det handlar om.

Vilket då blev en totalkrock inom mig då jag som 13 åring blev tokkär i en jämngammal tjej, och det enda jag kunde tänka på var hon. Inom mig bröt det ut ett fullt krig, då homosexualitet är en synd, men mitt hjärta sa något annat. Förnekelse och förträngning av känslorna.. Och en enorm skam, det måste ju vara något fel på mig, jag kanske inte har studerat skrifterna tillräckligt bra eller bett tillräckligt mycket.

I tre års tid mådde jag riktigt dåligt, vilket påverkade hela mitt liv. Jag tappade fotfästet i vad som var rätt och vad som var fel och till slut stängde jag av mina känslor. Jag visade ingenting utåt men inombords grät jag. Hur skulle jag göra, förneka mig själv och mina känslor eller förneka min tro och skämma ut min familj?

När jag var 16 vågade jag för första gången berätta för en vän till mig att jag trodde, kanske eventuellt att jag var bi eller lesbisk eller ja nått åt det hållet.. Jag visste inte riktigt hur hon skulle reagera på det, men jag fick till svar; jaha men du är ju fortfarande samma person som alltid.  En sten lättade ifrån mitt hjärta… Om hon kunde acceptera det så kanske andra också kan göra det. Men att berätta för min familj, nej det var ganska så uteslutet, då jag fortsatte att dölja det för mina närmaste. Och jag skämdes, och hade ångest och förnekade vem jag egentligen är.

När jag var 17 mötte jag en underbart fantastisk människa, en av mina närmaste vänner idag som fick mig att faktiskt erkänna högt att jag är bi. Hennes familj tog emot mig med öppna armar och fick mig att acceptera att det är ok att både älska kvinnor och män. Jag vågade vara öppen för alla.. Utom min familj och för de i kyrkan. 

Min första kyss eller ja hångel, med en tjej var på krogen. Jag var inte särskilt onykter och inte hon heller, och det är en av de bästa kyssarna någonsin. Jag svävade på moln bildligt talat. Min stackars vän fick höra om det, om och om igen. Men för min mamma som jag ändå står nära kunde jag inte berätta det för. När jag tog upp det med henne (efter att ha hånglat med flera tjejer och även haft sex med tjejer) så slog hon bort det, bytte samtalsämne och körde stenhårt med att jag minsann kommer att hitta en bra kille att gifta mig med.

Även om jag inte längre kunde förneka det hela, utan faktumet var att jag är bisexuell, så kunde jag ändå inte berätta det för min familj. Nu visste alla andra om det, utom de.

Så kom den dagen då jag inte orkade längre, utan valde att sluta gå till kyrkan. Jag stod inte ut med att bli dömd för den jag är och jag stod inte ut med att jag skulle behöva skämmas för den jag är. Många år gick och jag har haft en del förhållanden under tiden, innan jag vågade berätta för min familj att jag är bisexuell.

Många gånger har jag trott att det var fel på mig, och mycket rädsla och ångest har jag burit inom mig. Jag ljög för min familj när jag åkte in till RFSL lokalförening en gång i veckan och fikade, för jag skämdes. Jag visste att min pappa tycker det är äckligt, min mamma inte kan acceptera detta (har tagit upp det mer än en gång), min äldsta bror bryr sig inte ett dugg och jag var paniskt livrädd för vad min andra bror och hans fru skulle tycka. Tänk om de nekade mig att träffa mina älskade brorsbarn, då skulle jag hellre dö. 

Till slut brast det.. Jag insåg att jag inte ville leva i en lögn, och att jag ville att om jag skulle bli tillsammans med en tjej så vill jag att hon ska bli lika accepterad som om jag vore tillsammans med en kille. Förra våren på tåget hem från Stockholm skickade jag ett sms till min ena bror och frågade vad han skulle säga om jag var homosexuell. Svaret jag fick förvånade mig då han skrev att han inte trodde att så var fallet och om jag ville prata om det. Jag svarade då att jag VET att jag är bisexuell och jag vill att han och hans familj skulle acceptera det. Han skrev att oavsett vad jag har för läggning så älskar han mig ändå, jag är ju trots allt hans lilla lillasyster. Hans fru skickade dock ett mail till mig, där hon skrev att han hade berättat men hon tycker om mig ändå MEN det är en synd då Gud skapade man och kvinna att leva ihop. Hon skrev även att hon inte fördömer, men likt sjutton gjorde hon det.

Sedan pratade jag med min mamma i bilen från stationen, och hon säger att jag har umgåtts med för många” såna där” och blivit påverkad av dom (har många homosexuella vänner), jag blev arg och vi blev osams och jag vägrade prata med henne på ett tag. Hon sa även att jag inte skulle berätta det för någon och jag förklarade för henne att alla redan visste det och att jag har vetat om det sedan jag var tonåring. När jag väl pratade med henne så frågade hon varför jag blev

så arg, och jag sa att jag hellre hade hört henne säga ärligt; jag älskar dig ändå du kommer alltid att vara min dotter. Jag vet att det kan ta tid att ta in sånt här, men jag har verkligen försökt att prata med henne flera gånger, så det var ingen nyhet.

Pappa pratade jag med dagen efter när han skjutsade mig tillbaka till stationen, när jag gjorde det var jag så skräckslagen att jag trodde jag skulle spy då jag visste att han tycker det är det äckligaste som finns. Han sa inte så mycket på vägen ner, frågade om jag hade berättat det för resten av familjen och vad de hade sagt. När vi kom till stationen så kramade han om mig och sa att oavsett vilken sexuell läggning jag har så älskar han mig. Så länge han slipper höra något om sexet och att personen som jag blir tillsammans med älskar och respekterar mig.

Ett berg föll från mitt hjärta, nu visste hela familjen om det, eller ja mina brorsbarn är lite för små än för att förstå, tids nog kommer de också att få veta.

Mamma diskuterar fortfarande att jag kommer att hitta en man att gifta mig med, och så fort hon säger så, så kontrar jag med partner. Det går långsamt framåt, och det får ta sin tid. Jag lever inte längre med ångest och skam.

Kampen har varit lång, i 20 års tid bar jag skammen och ångesten. Idag känns det ändå ok, tror dock att min familj skulle reagera om jag kom hem med en tjej och presenterade henne som min flickvän. Men jag hoppas inte att de kommer att ”stöta” ur henne och behandla henne illa.

Tids nog kommer jag nog att träffa The Right One, till dess, jag njuter av att kunna älska hela världen, och att älska med hela världen ;) 

Att komma ut, kan vara svårt.  Jag har ändå haft riktigt bra stöd av vänner och min ”extra familj”. De finns de som inte har någon alls de kan vända sig till, eller prata av med. Tankar, funderingar, skuld och skam. Nu tänker jag göra lite reklam, förlåt Queen of Evil, men jag kan rekommendera er att gå in på RFSL.se och leta upp ert lokalkontor. Det finns även andra man kan kontakta där för att om inte annat få prata av sig.

Och kom ihåg, du är inte ensam.

På återseende

// The Bitch in Black (Stolt bisexuell)
Acceptans, Aktuellt, Bisexuell, Fördömande, Sexualitet,
Jag fick ett meddelande på FB i morse från en kär vän till mig som i helgen upptäckt att hennes nyligen blivna
 
make haft ett konto på en dejtingsajt under 2 års tid och skrivit en hel del olämpligt till mer än en tjej. Självklart har de varit tillsammans under dessa två år kontot funnits och gifta en del av den
 
tiden. De har även en underbart söt liten dotter på snart 9 månader. Det här är tyvärr inte första gången han gör något liknande och det hela kom fram när han somnade med internetsidan öppen på fyllan under lördagskvällen.
 
I både hennes och min värld är detta otrohet! För att inte tala om ett förkastligt beteende. Att skriva att man är "klämsugen", att en annan kvinna är "fin" är faktiskt inte okej när man har partner eller är gift. Iaf inte om inte ens partner tycker det. Nu känner ju både jag och min vän mannen väl och kan till viss del förstå varför han beteer sig på det här sättet, även om det inte ursäktar beteendet.
 
Det jag egentligen vill få fram det här är att ni män och kvinnor som gör såhär MÅSTE sluta. Att börja stöta på andra/vara otrogen är ingen lösning på några problem. Att min vän sitter här och funderar på om hon är för självständig, klagat för mycket på att han städar dåligt, ställt för höga krav är inte problemet. Problemet om det nu skulle vara problemet är i så fall att killen inte tagit upp diskussionen om att det är jobbigt. Istället för att söka den snabba kicken/egoboosten/tillfredsställellsen i någon annan, BÖRJA PRATA OM VAD SOM ÄR PROBLEMET I ERT FÖRHÅLLANDE! 
 
Det är den enda lösningen på något problem, KOMMUNIKATION. Varför är man inte nöjd? Börja med att ställa dig själv den frågan. Vad är egentligen felet som gör att du börjar titta på andra?  Vad ska man göra åt det/ går det att ändra? Det måste man fråga sig själv. Att sedan berätta vad som känns fel, ge åtminstone din partner chansen att få ert förhållande på rätt köl, eller gör slut. Nåt av det. Kan man inte kommunicera kommer man aldrig bli nöjd i ett förhållande, för inget förhållande är perfekt och fungerar helt smärtfritt hela tiden. Livet funkar inte så. Men kan man kommunicera ger man förhållandet åtminstone en chans. Annars får man väl göra slut. Men att vara otrogen?! Det är bara fegt!
 
Nej nu ska jag jobba lite till innan jag tar lunch.
 
// Queen of evil
Kommunikation, Otrohet,

Som bisexuell får man ibland både dumma och plumpa kommentarer men även en hel del frågor. Vilket har fått mig att fundera mycket.

Som bisexuell tillhör jag enligt många heterosexuella den homosexuella skaran, och enligt många homosexuella

är jag ambivalent och vågar inte komma ut ur garderoben. Det är en slags gråzon jag lever i som bisexuell. Ni som har sett eller läst Harry Potter känner igen ordet ynk, det vill säga en häxa eller trollkarl som inte har krafterna men ändå är det. Jag känner mig som en ynk ibland i min sexualitet. Jag är inte homosexuell och jag är inte heterosexuell och jag är inte helt accepterad i någon utav världarna.

Personligen tycker jag att jag lever i den bästa utav världarna, då jag kan älska alla människor oavsett kön, och kan inleda sexuella förbindelser och förhållande med en person oavsett kön.

När jag kom ut som bisexuell för lite mer än 20 år sedan (jisses vad gammal jag är), så fanns det inte så mycket ”öppen” fakta om detta. Antingen var man homosexuell eller heterosexuell, så jag fick söka på internet vad jag var. För någonting stämde ju inte riktigt då jag både var kär i en kille OCH i en tjej. Det tog många år innan jag kunde acceptera att jag faktiskt inte tillhörde någon utav kategorierna, utan jag var en alldeles egen kategori (om man nu ska kategorisera människor). Och det tog väldigt lång tid innan jag vågade komma ut för min familj, då de är starkt troende och homosexualitet är en synd. Mina närmaste vänner visste redan om det och om någon frågade så svarade jag, så öppen var jag, bara inte inför min familj.

 

Som bisexuell får jag många frågor, såsom varför jag kan älska både män och kvinnor. Vad är det som gör att jag kan göra det? Varför älskar jag bara inte ett kön, det vill säga det motsatta eller det samma som jag har? Är jag man eller kvinna i ett förhållande? Varför kan jag inte bara bestämma mig vilket kön jag älskar?

Och om jag är tillsammans med en kille kommer den klassiska fråga, eller ja mer konstaterandet; Fan va bra, då kan vi ju ha en trekant med en till tjej! Oftast där har mitt svar blivit; Om vi ska ha trekant med en till tjej kommer du att få titta på för då ska jag leka!

Jag får även dumma och plumpa kommentarer som faktiskt kan göra mig irriterad och ibland ledsen. Typ att jag inte har kommit ur garderoben helt, eller att jag skulle nog ha en shemale, eller att jag troligtvis bara är attraherad exempelvis 20% mot kvinnor och 80% mot män (jag attraheras av 50/50).

Så vad är det egentligen som gör att man attraheras av ett kön? Eller är det könet vi attraheras av? Vad är det som gör att du attraheras av en person?

Jag kan bli lika attraherad av skäggstubb och en kuk, som jag kan bli attraherad av ett par underbara kvinnliga bröst och en fitta. Jag kan inte säga att det är personens kön (man/kvinna) som attraherar mig, det är andra saker. Hur personen är, hur de får mig att känna till exempel om de får mig att må bra/dåligt, till viss del utseende, men egentligen är det personen som attraherar mig, inte könet.

Det kanske är lite fel på mig, som inte kan bestämma mig vilket kön som jag vill ha som partner, men det skiter jag blanka fan i. Kille eller tjej/ man eller kvinna, det spelar liksom ingen roll.

Jag har inte valt att vara bisexuell, jag är bisexuell och trysexual. Och jag tror ingen egentligen har valt att vara heterosexuell, bisexuell, homosexuell eller någon annan sexuell läggning. Sexualitet är ingenting som man väljer, man bara är det.

A-sexuell, bisexuell, transsexuell, homosexuell, heterosexuell.. Kan vi inte bara säga att vi är sexuella människor som attraheras av andra sexuella människor, måste vi ha ett namn på vad vi är?

Någon gång, om ni orkar och vill, ska jag berätta för er om kampen, ångesten och befrielsen att få komma ut som den jag är.. Men i så fall får ni hojta till med en kommentar.

Nu ska jag ut och jaga lammkött, oavsett om det är en kvinna eller man.

På återseende!

//The Bitch in Black

 

Acceptans, Bisexuell, Sexualitet,

 Jag lovade ett till inlägg angående kompromisser när det kommer till dominans/undergiven förhållande.Jag håller just på att påbörja ett dominans/undergivenförhållande nu med en eventuellt blivande undergiven. Vi kan kalla honom för S.

S och jag har pratat ett tag om vad vi vill och hur vi vill ha det. Då Shar idéer och tankar på hur han vill ha det, och jag har sagt hur jag vill ha det så har vi kommit till det stadiet att vi måste kompromissa, då vi har lite olika saker som vi båda inte är så jätteförtjusta i.

Kan ju tillägga att det inte är ett helt vanligt dominans/undergivenförhållande vi är på väg in i, utan ett seriöst-ska-vi-bli-tillsammans-förhållande, med en bonus eller extra krydda om man vill säga så.

I alla fall S gillar att bli märkt, alltså jag märker honom i mina slag. Som ett ägandemärke, fast jag bränner inte in det i hans hud, jag ska spanka in det i hans hud, med mina ringar vända inåt. Och visst, jag kan gå med på detta. Men sen kom det fram att han gärna vill bli slagen med knuten näve, och där protesterade jag. För där går en av mina gränser. Jag istället gillar ju att ibland har helt vanlig sex i form av missionären till exempel. Men det är inte riktigt vad han vill ha. Han har ingenting emot det men han njuter inte lika mycket utav det.

Alltså får vi kompromissa.

Han vill ha knuten näve, och jag vill ha ”vaniljsex” ibland. Här måste jag dock fråga mig, är jag villig att kompromissa? Är det verkligen ok att slå någon med knuten näve? Även om det inte är på ”allvar? Vad säger min hjärna, mitt hjärta och min magkänsla om detta?

Märkning, spanking och kompromisser. Man måste tänka efter själv vart ens gräns går, är det fast eller rörlig? Kan jag kompromissa i detta? Hur kommer jag att må om jag går med på detta? Ger det mig njutning eller enbart min partner? För vad man än säger om ett d/u förhållande, så ska det i slutändan ge båda en skön upplevelse och tillfredsställelse. Båda ska njuta.

Jag kan tänka mig att märka, jag kan smiska och piska, jag kan förnedra och få min undergivna att känna sig som en matta, men är jag villig att slå?

 På återseende

 //The Bitch in Black

Dominans, Kompromisser, Märkning, Slag, Slav, Spanking, Undergiven,

Fick förfrågan av Queen of Evil om jag ville skriva ett gästblogginlägg här angående den andra sidan av dominans/undergivenhet. Vilka tankar, frågor och kompromisser som faktiskt kan dyka upp i en sådan situation.

Jag har haft både rollen som Madam och varit undergiven. (jag tituleras alltid Madam av mina undergivna) och i

båda situationerna så har det dykt upp tankar, frågor och kompromisser. Jag trivs i båda rollerna, och jag njuter av båda. Men allt beror på personen jag är tillsammans med.

Har avslutat ett ganska långt till och frånförhållande med en kille, vi kan kalla honom för B. B vill bli dominerad och så länge vi pratade på nätet och i telefonen gick det bra, det gick skapligt ok när vi träffades också. Men jag var osäker på hur långt jag ville ta det, vad han ville ha ut av det och hur vi skulle kunna lösa det på ett tillfredsställande sätt för oss båda då vi bodde en bra bit ifrån varandra. Jag kan inte säga att det alltid var en rak och öppen kommunikation mellan oss om detta, då B faktiskt var ganska påstridig om vissa saker.

Jag har ett krav på mina undergivna, de måste kunna plugga sig själva, alltså använda en analplugg. Jag vet att detta kan höja njutningen hos killar, och anser att för att jag ska få ut så mycket som möjligt om det leder till en sexuell relation, så vill jag även att de ska njuta. Givetvis när jag fått den tillfredsställelsen jag vill ha. B klarade inte av detta, inte ens den minsta pluggen. En stor besvikelse för mig, men jag kompromissade för en gångs skull där.

Så han lovade mig ett hotellrum, ett lyxigt, där vi skulle spendera natten ihop (ja jag har känt honom länge, och träffat honom ett antal gånger). Besvikelsen blev stor, ett vandrarhem typ bed&breakfast. Hur ska man kunna göra något här? Väggarna tunna som papper.

Under hela kvällen var det;

Vill du att jag massagerar dina fötter?

Vill du att jag ska.. osv.

Detta anser jag väldigt avtändande. Om jag vill ha fotmassage säger jag till om detta, punkt slut. Jag vill ännu mindre ha det om jag blir tillfrågad.

Efter mycket om och men hamnade vi i rummet igen och där började de stora problemen. Jag är en sådan som gärna retar och nekar, och jag vill ha min tillfredsställelse som jag vill ha den. Du ska kunna knulla mig hårt, du ska kunna smeka mig som jag vill ha det och du ska göra exakt som jag säger. Eller med B, nej.. det gick inte alls..

Och på grund av diverse problem fick jag inte någon kuk heller den kvällen/natten. B klarade inte av att bli retad och nekad, klarade inte av att tillfredsställa mig och klarade inte av att komma. Besvikelsen var jättestor.

Det sjuka i hela kråksången är att när morgonen kom så var det bara så konstigt mellan oss. Det blev en snabb
 
dusch och frukost, och sedan gick vi åt varsina håll. Och jag har ALDRIG någonsin känt mig så skitig, utnyttjad, billig och smutsig i hela mitt liv som jag gjorde den morgonen.

Och vänta nu.. det var väl inte jag som skulle känna mig så..

Det fick mig verkligen att fundera på om detta var rätt för mig, men när jag varit Madam tidigare har det fungerat kanon. Vad gick fel här?

Jag har bollat detta fram och tillbaka i mitt huvud och jag tror en av orsakerna är att vi hade inga klara ”riktlinjer” och det hade blivit för ”personligt” mellan oss. Det var som om jag skulle dominera en vän. Jag kände B för väl, och visste att det inte skulle någonsin kunna bli något mellan oss då B är gift (och har ett öppet förhållande). Det blev bara konstigt.

I ett dominans/undergiven förhållande måste man våga fråga, vad är ok för dig och mig? Var går gränserna? Vad vill vi ha ut utav det här? Man måste våga prata och säga vad man tycker innan man går in i det.

Mer om detta, ja det får bli en annan gång.

//The Bitch in Black

Dominans, Kommunikation, Slav, Undergiven,
Jag är kanske inte ensam, men ibland känner jag mig som en udda figur. Är totalt kär i, nej rättare sagt jag ÄLSKAR analsex. Det ger mig så mycket mer tillfredsställelse än vaginal sex. Och jag HATAR att bli slickad, men jag slickar gärna och är en djävul på att både slicka och suga.

Om jag har en partner, och jag inte får någon som helst anal penetrering (finger, kuk, leksak) så har jag svårare att komma än om jag får anal stimulering. Och jag kommer mer om jag får en anal penetrering. Jag kommer visserligen ofta, har förmågan och välsignelsen att få multipla orgasmer. Jag blir fort kåt och våt, och jag tillfredsställer mig själv MINST en gång om dagen.

Men om jag har sex med någon och de försöker sig på att ge mig oralsex så blir jag lika torr som en saltöken. Detta kan vara ett problem när jag har sex med en tjej, för oralsex är en del i det. Jag ger som sagt gärna, och smeker hon mig så absolut. Men ge fan i min fitta med din tunga..

Hur som helst.. det där blev ett sidospår.. Tillbaka till det underbara analsexet..

Första gången, jag var väldigt väldigt avslappnad då. Vi hade haft sex och jag hade kommit mer än en gång, när frågan kom upp på tapeten.Och eftersom jag är en ”trysexual” tjej, jag provar (nästan) allt en gång, så tänkte jag why not??!!

Och mamma mia, varför hade jag aldrig provat det förut? Han som tog min analoskuld (om man nu kan

 säga så), vad ganska så välutrustad både på längden och i omkretsen, men med mycket glidmedel och väldigt långsamt, så fyllde han mig. Hela hans härliga kuk i min trånga röv, och när han tryckte in den helt kom jag första gången, mycket kraftigare än jag någonsin har gjort i hela mitt liv.

Jag bad honom, nej rättare sagt jag skrek till honom; Hårdare, knulla mig hårdare, MER!!! Och han gjorde det, gång på gång tryckte han in sin kuk i mig och jag kom, mer än någonsin. Enda nackdelen med det var att jag var så fruktansvärt öm efteråt.

Trots ömhet, har jag blivit riktigt rövknullad flera gånger efter det. Och jag älskar det.. Även om de är stora, grova, små, smala, jag älskar att känna hur de uppfyller min röv. Med glidmedel och långsamt i början, innan de är helt inne och kan knulla mig hårt.

Hur som helst, alla gillar inte analsex som jag. Men om du mot alltförmodan skulle vilja prova, glidmedel och börja med ett finger, för att ta ett finger till. Eller om du vill vara lite mer sofistikerad, köp ett set analpluggar och börja där.

Men tänk på att aldrig gå analt till vaginalsex eller oralsex då det finns bakterier i ändtarmen som kan göra dig riktigt sjuk. Och om du vill gå analt till vaginalt eller oralt BYT KONDOM eller be personen göra rent kuken (leksaken) innan ni fortsätter.

 

Lycka till..

//The Bitch in Black

Analsex, Sexleksak,
Jag hade en intressant diskussion med min vän och kollega S, som jag tror ska kallas Blomman hädanefter på grund av hennes fascination för blommiga saker och spets (vilket jag tycker är vedervärdigt) igår. Blommanoch
jag diskuterade helgens göromål och jag som är öppen med det mesta berättade såklart om mitt Slaväventyr. Men stackars Blomman är ju inte lika härdad som jag i det hela och blev nog lite chockerad. Hon ställde sig, som kanske månag andra människor frågan, varför vill man vara slav? Vad får man ut av det? Jag kan ju inte svara, jag har faktiskt ingen aning. Så jag bad helt enkelt Slaven att fixa en förklaring till henne.
 
Jag kan däremot vända på det hela, varför vill man vara dominant? Det verkar av någon anledning vara mycket lättare att förstå. Jag har däremot lite svårt att förstå det själv då jag alltid varit en stor förkämpe för att alla människor är jämlika, kön, etnicitet, religion, inteliigens, utseende ska inte spela någon roll. Vi är alla människor. Det jag dock kommit fram till med åren är, att människor är olika, det som gör mig lycklig behöver inte nödvändigtvis göra någon annan lycklig.
 
Jag är nog i grunden född dominant, och då menar jag inte fetischdominant med läderklädsel och hela den grejen, utan bestämd. Jag har alltid varit väldigt medveten om vad jag går för och inte nöjt mig med mindre. Jag har nog egentligen varit lika medveten om vad jag vill, hur det ska gå till och att jag är värd det. Men jag glömde bort det en stund, inte helt men delvis. Så under lång tid kämpade jag hårt för att anpassa mig till vad alla andra tyckte, för att duga. JAg tappade bort mig själv och mitt eget värde. Därav träffade jag en mängd män som behandlade mig illa, jag gick i väggen mer än en gång, folk klampade rätt över mig och jag tillät dem.
 
Men allteftersom har jag byggt upp mig själv och insett att jag är värd en massa saker. Att jag duger bra som jag är. Framförallt har min bestämda ledarsida kommit fram i dagens ljus igen, på gott och ont. Nu behöver den en väldig massa plats för att utvecklas för jag är inte tvådimensionell. Men när en del blivit så undertryckt och misshandlad har jag väl lite tendensen att bli extrem. Jag måste ta i ordentligt, prova extremläget för att hitta balansen. Jag har ju redan provat extremläget åt andra hållet, så nu är det dagsför nästa.
 
Med det menar jag att jag behöver prova en mängd olika saker för att se vad som faktiskt passar mig. Man jag är kräsen och en trygghetsjunkie. Jag har fått erbjudanden om slavar och dominans i många år, provat lite lite lite försiktigt över internet men inte varit redo. Det är jag nu. Den här dealen passar mig perfekt att börja med, inte för extremt och ganska tryggt upplägg. Hur långt det dras vet jag inte i dagsläget, det får tiden utvisa. Kanske får jag mersmak, kanske fungerar det perfekt, kanske vill jag prova mer extrema saker. Vem vet?! Jag kanske har flera slavar tillslut, eller lägger ner det helt? Men det ska bli en intressant resa.
 
Vad får jag då ut av det? Förutom de rent uppenbara sakerna som presenter och att jag slipper städa är det en ganska skön känsla med makt. Det är skönt att domdera, bestämma och få precis som jag vill. Skönt att kunna säga ifrån när det inte passar och inte hela tiden vakta min tunga och mitt sätt, utan kunna ställa till en scen. Det är lite som att bränna sin bh - släpp fången loss. Den delen av mig som faktiskt gillar att bestämma, berätta vad folk gör fel, märka ord, tycka, kräva och framförallt vara sådär kvinnligt jobbbig, är ganska skön att släppa ut fritt. För jag vill ha balans i mig själv,säga ifrån och bestämma på ett bra sätt, stå upp för mig själv och bli behandlad bra och med respekt. Jag vill också kunna få vara ledsen, liten, diplomatisk, omhändertagen, klara mig själv och allt däremellan utan att det går åt helvete. Helt enkelt vill jag hitta mig själv, det sanna jaget som mår bra. Det är vad jag får ut av det.
 
Det var allt jag hade för den här gången.
 
 
 
 
// Queen of evil
 
 
Dominans, Dominatrix, Självförtroende, Självkänsla, Slav, respekt,
Jaha nu sitter jag på jobbet. Jag tog mig hit iaf. Men hur länge jag orkar vara kvar vete fan. Mitt kontor har sakta
förvandlats till ett apotek, var ner på fikarasten och inhandlade hostmedicin och mer alvedon (eller vad för sort jag nu fick tag i). Har dunderthé med mig där jag till och med adderat chili i blandningen. Nu är jag less på det här!
 
I övrigt händer inte mycket. Måste börja sätta igång och jobba. Men jag måste kommentera Brittfittas inlägg. Hon har faktiskt en hel del bra poänger, eller ja han hon fått idérna av har. Jag brukar ju i vanliga fall vara ganska så ordentligt upptagen och det fungerar sådär på A. Han klantar till det iaf. För han tar mig lite för given, vilket han snart kommer inse är ganska korkat. Men det är bra att vara upptagen med annat inte bara för att de då saknar en utan också för att man själv inte sitter och tänker bara på dem. Men när man blir sjuk får man ALLDELES för mycket fritid. Men, jag styr det mesta ändå eftersom jag ser till att vara upptagen ganska ofta.
 
Att inte balla ur, det är också ett bra tips! Det gör jag ALDRIG! Jag låter inte människor få det nöjet att se mig gråta till exempel. Men att lugnt och sansat säga ifrån till ett beteende som man inte accepterar, till exempel att det alltid ställs in och aldrig i tid, det är en annan sak. De måste ju få veta att man inte godtar det. Jag informerade om att jag faktiskt har viktigare saker för mig än att vänta på honom och att min tid är värdefull. Men det var väldigt lugnt men visst märktes det att jag var irriterad.
 
Sen ska man inte sura såklart när någon är där. Det är därför jag reder ut det så fort jag får chansen. Men vissa saker måste man ta öga mot öga och då vänta tills man träffas. Men jag föredrar att säga till på en gång om jag är  upprörd över något så slipper jag vara sur när han kommer.
 
Sen får vi ju komma ihåg, A och jag ska ju bara vara kompisar. Vi dejtar inte! Men oavsett vilket är det ett beteende jag inte accepterar.   
 
Nu ska jag fortsätta jobba.
 
 
// Queen of evil
Relationer, dejta, respekt,
Jaha så var den här dagen över och jag ligger i sängen där jag hör hemma. Det är nydammsuget i lägenheten, disken är ren, jag har nykokt thé bredvid mig och är så tokmätt på pizza som slaven bjöd på att jag inte behöver mer mat på en vecka känns det som. Har dessutom fått mig en liten promenad (mycket väölbehövligt), sminket är avtvättat och ja. Allt som allt känns det som en bra dag. 
 
 
 
Ikväll har jag också varit lite förutseende så kläderna för imorgon är framplockade,och så vidare. Har inte förberett mina matlådor men vafan man kan inte hinna med allt. Klockan är ställd också så jag ska prova att jobba imorgon. Med alvedon, nässpray, halstabletter och lite djävlar annamma bör det funka, hoppas jag.
 
Nästa helg verkar det som att jag ska agera smakråd vid lite av slavens shopping. Jag gillar sånt! Jag har ju utmärkt smak. Och framöver ska jag ta och se till att han blir vaxad. Hehe.. Där hittade min lilla sadist fram.
 
 A ballade ur förut i vanlig ordning och jag skällde lite. Stackarn lät helt knäckt, men nu får det vara nog. Det tog MAX 10 minuter mellan att han sa att han skulle komma och att det INTE skulle ställas in, tills att han ändrade sig och, exakt, ställde in. Jisses Amalia, den snubben har seriös ADHD eller något. Så jag såg till att han förstod att mig ställer man inte in för i sista minuten hur som helst. Vi får väl se hur det går. Jag är lite sugen på hämnd faktiskt. Som att se de nya avsnitten av serien vi följer utan honom eller nåt.  
 
Nej nu ska jag nog försöka sova!
 
 
// Queen of evil
Pizza, Slav, Städning,
Den här bilden är faktiskt inte helt falsk. Och om inte annat, jag har ju länge nu hävdat att min diskmaskin räddat mitt liv. Varförskulle den då inte kunna rädda ett förhållande??
 
 
Bjuder på den innan Slaven dyker upp. Hoppas det här går bra nu.
 
// Queen of evil
 
 
Diskmaskin, Slav,

Jag kallar mig själv för Mespuppan och jag har fått äran att gästblogga här lite, då det har hänt lite spännande saker i Indien där jag är med bland annat Brittfitta och gör praktik.  Ingen av oss 18 personer som är iväg på den här resan trodde nog att någon av oss skulle testa på Indisk snopp innan vi åkte hem till Sverige igen efter tre månader, men nu har det hänt, det som inte skulle hända. Jag ska låta er följa med från början! (Varning för långt inlägg)

 

Fram till semestern (när ca 2 av 3 månader i indien gått) så hade jag inte haft en enda tanke på att någonsin ligga med en indier, jag har verkligen inte träffat någon som varit intressant nog eller snygg nog för att jag ens skulle överväga det hela! Men näst sista dagen på semestern i Goa så var vi på en natt marknad som dom har där, vi hade super trevligt och gick runt och kikade i de olika stånden, men plötsligt blir vi hungriga och går och köper mat, och ena tjejen som var med sätter sig vid typ det enda bordet där det fanns plats för tre små rumpor till, men de satt redan en kille där så hon frågar om det var ledigt och vi slår oss ner. Sen pratade han (vi kan kalla honom A)  i telefon och efteråt så frågar hon honom vart han var ifrån för hon tyckte han hade fin dialekt, det visade sig att han va från Goa men hade bott i London mycket och även andra delar av europa. Vi satt och snackade med honom en stund och efter ett tag kommer hans kompis (vi kan kalla honom D), en stor och tjock kille som tyvärr inte alls var attraktiv men han var såååååå sjukt jävla skön :D  Vi hade sjukt trevligt och blev fast där i över två timmar pratandes med dom om allt och ingenting! Sen kommer tre andra indiska killar som vi hade träffat på vårt hotell lite tidigare på dagen som jag hade lovat att vi skulle hänga med på kvällen! Och snacka om att jag hatar att jag är för snäll många gånger, jag skulle bara ha ignorerat att dom ringde för dom förstörde heeeeela kvällen! Skit samma det är inte det jag skulle prata om nu, men dom killarna kom iaf och det slutade med att A och D drog men försökte få med oss på fest hemma hos dom ist, men eftersom vi var fast med tre töntiga indier så gick inte det.. Vi bytte dock nummer och dagen efter fick jag ett sms av A, som gjorde oss alla förvirrad där vi låg på stranden, han skrev ”i really fancy your friend, would love to take u all to german bakery today, call me” och alla visste att det var D som var intresserad av min kompis, och ingen av oss trodde att A var intresserad av mig, dels för han var ganska avvaktande hela tiden, så jag trodde han inte gillade oss eller var ganska dryg. Sen kom de en jättesöt blond tjej och satte sig med oss på marknaden och de verkade som att dom hade nått ihop. Men jag ringde upp honom i alla fall för vi ville alla hitta på något vår sista dag i Goa och killarna var ju både trevlig och rolig (till skillnad från killarna vi hängde med kvällen innan som va så jävla skräckinjagade att vi typ flydde hem på natten). Vi bestämmer att dom ska komma och hämta oss med bilen klockan fyra, så vi åkte hem från stranden och duschade och fixade oss och eftersom dom är indier så kom dom inte förns kvart i fem , men det hade vart mycket trafik tydligen :P När dom kommer så har dom en till kille med sig, som var riktigt söt! Det var Ds bror och vi kan kalla honom M, Blir det rörigt nu haha? A , D och M alltså, plus jag och mina två kompisar klämde in oss i den lilla röda bilen, i knä på varandra, sen åkte vi hem till As hus, som han har ritat själv! Och där hängde vi hela dagen! Mitt i så kommer en ny blond tjej som hette Nadja, och hon var jättekonstig och typ svartsjuk mot mig trots att jag och A inte visade ett dugg intresse av varandra eller någonting där och då. Dom höll handen och hon viskade i hans öra och höll på så vi börja ju såklart tro att A var en riktig player.

 

När hon hade gått och jag sitter på golvet så kommer A och sätter sig bredvid mig, så säger han helt från ingenstans att smset han hade skrivit tidigare hade blivit totalt fel, de skulle stå att han var intresserad av mig osv. Jag blev chockad då jag inte tyckte att jag hade känt några direkta vibbar från hans sida, mer än lite blickar här och där. Jag hade dock spanat in honom lite. Han har ett mystiskt utseende, han ser lite speciell ut men något med honom, hans blick tror jag gör att han blir snygg. Han har mörkt lockigt hår, bruna ögon, hyffsad vältränad ganska bred kropp med stora armar… Kan lägga till att han är 37 år gammal, men ser yngre ut! Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när han sa de där till mig då jag inte var beredd på det. Men det var som om det gick upp något i mitt huvud för de va som att puzzlet föll på plats. Men jag blev nervös. Jag brukar sällan bli nervös men jag blev de då. Vi åkte till en restaurang och käkade alla sex och emellanåt gick jag och A ut och tog en cigg och snackade massor, sen åkte vi till ett light house, där det var helt sjuuukt fin utsikt, jag och A gick nära varandra hela tiden och pratade, man kunde nästan ta på spänningen som va mellan oss. Sen hoppade vi in i bilen och åkte mot vårt hotell igen (de tog typ 40 min), klockan var närmare tolv och mina kompisar var trötta och D och M skulle upp och jobba dagen efter, men från restaurangen försökte A övertyga mig att följa med till nån bar hänga en stund till innan läggdax, jag var dock VÄLDIGT velig för jag visste att mina kompisar inte alls ville följa med, och jag va inte helt säker på att jag ville åka själv… men i bilen hem så satt vi inte i knä på varandra utan vi trängde ihop oss fyra bak, jag satt som ett arsle men jag hamnade bredvid A, jag vet inte riktigt hur det gick till men rätt snart satt vi och höll handen, jag tror de va på mitt initiativ. Så när vi är framme och ska hoppa av så har jag bestämt mig, jag måste följa med och se till att ha kul sista kvällen på semestern (vi gjorde inte mycket på semestern och träffade knappt nå roligt folk) så jag va tvungen att chansa, och min magkänsla sa att de här va bra killar, dom skulle inte våldta och mörda mig så jag sa till A att jag följde med, och han lovade mina kompisar och mig att jag skulle va hemma klockan 3 igen!

 

Så jag och grabbarna hoppar in i bilen igen, (jag och A i baksätet) vi håller fortfarande bara handen.. M och D kör hem till sig för dom båda skulle gå och lägga sig, så jag och A tar bilen och åker till en bar och dricker varsin is te hahahha, vi pratade mycket och sen hoppade vi in i bilen igen och åkte lite, jag hade glömt mina solbrillor hos honom så han frågade om jag ville åka och hämta dom, nej skitsamma svarar jag , de va endå bara ett par billiga skräpglasögon…  efter ca fem minuter kör han lite åt sidan och stannar bilen mitt i ingenstans, han kollar på mig och kysser mig! Jag hade väntat på den kyssen, Det var inte den bästa kyssen jag någonsin fått men den va bra! Sen körde vi en bit till och han frågar : Ska vi inte åka och hämta dina solbrillor i alla fall då? Joo svarar jag såklart! Men på nått sätt fattade jag fortfarande inte vad som höll på att hända, tanken på att ligga med en indier fanns fortfarande inte i mitt huvud!!!  Vi åkte hem till honom och hamnade i hammocken , men rätt snabbt gick vi över till sängen,  och där blev det sjukt passionerat och bra sex, men han verkade mer övertygad om att de va grymt än vad jag var. Men det var absolut grymt bra för att vara första gången med en ny person! Vi använde kondom, sjukt smidigt, han tog fram den och jag tog på den, snabbt och enkelt och absolut ingen turn off! Precis så det ska gå till tycker jag. Av nån anledning hade jag fått för mig att indiska snoppar skulle vara ganska små, men den här bevisade att jag nog hade lite förutfattade meningar där, den var ju inte asstor men den var absolut inte liten! Han var bra på dirty talk också. Men jag måste säga att jag tycker de är sjukt svårt att prata engelska i sängen av nån anledning! Efteråt så skjutsade han hem mig och jag kom hem kvart över tre så bara en kvart sen ! Jag hade lite ångest, inte för att jag inte hade velat, eller för att det inte hade varit bra, men va fan jag trodde aldrig jag skulle ligga med en indier hahah, inte en som är 37 år, har varit gift med en fransk tjej och har en dotter i alla fall haha…. Men sen började vi prata sjukt mycket, varje dag! Och han är sån sjukt härlig person, och han är suuperbra på komplimanger, inte på ett äckligt sätt eller så det blir för mycket utan på dom precis rätta ställena. Så i typ två veckor har vi snackat varje dag,, och i förrigår kom han hit till pune, han stannade en natt, med mig på ett hotell! Va sexet bra förra gången så va de grymt bra nu, och jag har aldrig någonsin träffat nån som är så galet bra på att slicka fitta, jag trodde fan jag va på väg till månen och tillbaka haha! Jag vet inte riktigt hur han gjorde men de ska jag minsann ta reda på för sådär ska jag lära alla framtida sexpartners att göra! Vi Hade sex typ hela kvällen, och på morgonen! Grymt bra varje gång! Sen vid ett var vi tvungen att checka ut, så då åkte vi till ett shoppingcenter och gick på bio, käkade och mest fördrev tid innan han skulle ta buss tillbaka till goa. Super trevligt verkligen och han är verkligen lätt att hänga med! Jag har dock fått veta att han är inte hel indier ( HALLELUJAH MOMENT)!  Det kan verkligen förklara saker, varför han inte är som någon annan indier vi träffat bland annat. Han är halv arab och halv indier. Han har bott mycket utomlands, han har europeiskt pass, hans dotter bor i frankrike, han gör film, har ritat sitt eget hus, och skrivit en bok som jag har fått och läst. Bra kille med andra ord! Och åldern är bara en siffra, han är erfaren och de är sexigt ;) Vad som händer nu vet jag inte, vi pratar fortfarande varje dag, och han vill försöka träffa mig igen innan jag åker hem, men vi får se hur det blir med de… Det får inte bli för invecklat, så de kanske är lika bra att avsluta det här och nu, det var en fin semesterflirt, men det får stanna där.

 

// Mespuppan

Indien, Sex,
Jag tog hjälp av min gay-kompis och hans man här för att komma på lite mer relaterade inlägg till vad som från början faktiskt är en blogg om sex och relationer. Vi kom in på det här med otrohet och var man egentligen drar gränsen. JAg är ju egentligen inte mycket för at döma människor, alla drar sin gäns olika, men jag tänkte ge lite av min defenition på det.
 
En väldigt allmän gräns att dra för otrohet är "Att göra något med en annan person man vet att ens partner inte skulle gilla om de fick veta". Men det är ju sjukt luddigt, även om det är sant. I vissa fall kan det vara en kram, en kyss, penetrerande sex, handjobs, avsugningar eller vad som helst. Men man är ju bara otrogen om man går bakom ryggen på sin partner. Dvs har man däremot en öppen kommunikation och överenskommelse om att olika sexuella aktiviteter är ok, då är man inte otrogen.
 
Om man säger såhär. Skulle min partner krama en tjej skulle jag nog inte bli sur, skulle han ha sin hand på hennes rumpa samtidigt börjar vi få problem. Skulle han pussa någon på kinden eller till och med på munnen skulle det kunna vara okej beroende på vem det är. Men skulle det vara tunga inblandat eller en mycket lång och känslomässig puss då skulle jag bli arg. Att ta på en tjejs bröst, underliv eller liknande är över gränsen, om han inte är läkare. Och all egentlig sexuell tillfredsställelse oralt, med händer, leksaker eller penetration är otrohet. Om jag nu mot förmodan skulle börja dejta någon som jobbar med porr får jag nog tänka om, men det känns inte helt aktuellt just nu.
 
Men egentligen handlar det om det känslomässiga till största delen. Om min partner är mer känslomässigt intresserad av någon annan än av mig är vårt förhållande illa ute. Därför kan jag kan tycka att c6 och cam6 är otrohet. Att min partner sitter och pratar om att han/hon vill ha sex med någon annan, hur det skulle genomföras osv skulle inte kännas ok. Det är ju en verklig människa det faktiskt kan uppstå känslor för. Som han/hon skulle kunna stämma träff och genomföra fantasierna med.
 
Att se på porr, läsa noveller osv är däremot inte samma sak. Alla kan behöva lite inspiration ibland. Men är det hela tiden en speciell typ av porr, som BDSM, asiatiskor, dominans eller liknande kan det vara en indikation på att man inte är nöjd i sitt förhållande. Det kan senare leda till otrohet om ens partner inte är inne opå samma spår och man inte blir tillfredsställd. Då tycker jag man ska göra upp med sin egna känsla och eventuellt fundera på om man ska göra slut om det inte går att lösa på något annat sätt.
 
Jag ogillar otrohet, skulle inte vilja bli utsatt för det och tycker det är fegt. Då är det bättre att göra slut. Men så har ju jag lite tveksam moral också. För om man inte är i ett definierat förhållande kan man ju inte vara otrogen?! Men man kan fortfarande såra. Så det är väldigt viktigt med kommunikation.
 
Men är man nu otrogen, ja då är det säkrast att se till att man inte blir påkommen!
 
Det var allt jag hade om själva defenitionen. Men det finns ju mycket mer inom ämnet att diskutera. Nu ska jag fortsätta kurera mig från förkylningen.
 
 
// Queen of evil
 
Avslut, Förhållanden, Kommunikation, Otrohet, Relationer,
 Jaha nu sitter jag äntligen i sängen igen efter en helt galen dag. Jag började ju dagen med en fika i Gamla Stan med slavkandidaten. Jag måste komma på ett brasmeknamn, men jag har inget än. Jag hann inte äta frukost innan jag åkte, mer än ett äpple, så min frukost blev liksom kladdkaka och varm choklad. Men det var väldigt trevligt att bli bjuden på fika. Jag vet att vi ska vara jämlika och bla bla bla, jag är fullt kapabel attbetala själv, men det är RIKTIGT trevligt att bli bjuden ibland också.Det borde hända lite oftare, speciellt i dejtsammanhang! OCh jag tror det här kan bli riktigt bra faktiskt!
 
Sedan drog jag iväg in till city för en shoppingrunda med M. Och nog fan har vi shoppat (jag mest) eftersom jag är lite galen i att shoppa. Och jag behövde verkligen tröjor! Måste bara säga att jag ÄLSKAR Skopunkten. Deras tanke med ta 3 betala för 2 är helt fantastisk när man ska köpa säsongsskor som inte ställer samma krav på kvalitét eller komfort som tex träningssskor gör. Och jag tycker faktiskt deras skor är riktigt sköna! (Bara man gått in dem lite). Mest blev det såklart shopping på H&M, men även lite på SALT. Hittade saker på Gina Tricot och Shock jag gillade men budgeten fick styra. Väntar dessutom på lite småsaker från H&M som ska komma med posten.
 
 
Jag fick iaf i mig lite riktig mat, Sushi, på ett av mina favoritställen, Jappi på Drottninggatan. Jag var dit ofta när jag "dejtade" Amerikanen förra våren (ni som varit med ett tag vet vem jag menar). På vägen dit såg vi en brud bli dragen i en kärra av en man utklädd till häst (hästhuvud och allt) och två kvinnor. Det ser man inte ofta på Drottninggatan i Stockholm. Men var ju lite intressant. Tyvärr gick det så fort att jag inte fick upp kameran.
 
Nu har jag även sorterat in den rena tvätten sen igår coh strukturerat upp min klädkammare. Kunde konstatera att jag kanske fått lite mani på kläder och skor hrrmm. Det börjar bli en del där inne nu, jag behöver fler galgar tex. Dessutom behöver jag hyllor och jag vill verkligen ha en ny handväska modell större, så jag kan åka och träna med stil. Alla mina handväskor är flera år gamla och alldeles för små för att få plats med allt i. Det får bli nästa projekt tilsammans med ett nytt headset! Jag kommer bryta ihop om jag inte byter headset! MEn jag är så förbannat kräsen också. Well well det löser sig.
 
Ja ni ser ju. Det är ju fan saker överallt! Nu lyssnar jag på diskmaskinen och ska sova. Är helt slut efter den här dagen. Imorgon låter det som att jag och A ska iväg och se PSG-Barcelona, eller om det är Real Madrid - Galatsway. Men mycket hinner ju hända innan imorgon.
 
Jag har pratat med min far på FB också idag. The mental pictrures jag fick om honom, min farmor och farfar och en del annat hade jag klarat mig UTAN! Jag är inte pryd men kunde han inte åtminstone låtit mig vara naiv på mina farföräldrars sexuella umgänge tack?! Jag är fortfarande traumatiserad och funderar fan på om jag måste ringa min kurator för en kristid innan jag riskerar PTSD. Men jag fick ju en vettig förklaring till min farmors lite smått griniga humör iaf.
 
Nej nu blir det sova!
 
// Queen of evil
Barcelona, Gina Tricot, H&M, Mode, SALT, Shock, Shopping, Skopunkten, Slav, dejta,