Idag tänkte jag bidra lite grann med lite ögongodis
 
Pete Wentz från Fall Out Boy och även programledare för Best Ink.
 
 
//Hemmafrun
 
 
 

Kärt barn har många namn, vad har vi alla gemensamt? Förutom den fysiska kroppen, ni vet ett hjärta som är rött, lungor som ger oss syre, en hjärna (härom tvistar de lärda), ben som bär upp oss och blod som flyter i våra ådror.

Det vi har gemensam är att vi alla någon gång har älskat hett och innerligt, eller åtminstone hoppas jag det.

De flesta har upplevt lust någon gång, och haft riktigt härligt svettig kladdig sex. Spelar det då någon roll med

 

vilket kön vi har haft sexet med? (lägg märke till att jag inte skrivet något om tidelag och diverse saker som jag anser (hej fördom) inte är ok)

Jag ger blanka fan i om du ligger med Pelle, Stina och Jean-Maria. Och egentligen vad har jag med det att göra?

Som bi hamnar man i prekära situationer ibland.. Och som bi tilltalas jag av personen och inte könet (kan nu inte tala för alla bin i världen, en del är ganska så nöjda med att surra omkring och suga lite nektar här och var).

Jag har attraherats av både Pelle, Stina och Jean-Maria, och haft sex med dom också. Och jag kan inte säga att någon utav dom är bättre än någon annan. Det är liksom skillnad på sex.. Pelle har någonting som inte Stina har, och Stina har någonting som inte Pelle har.. Och rent logiskt så har ju Jean-Maria det som både Pelle och Stina har.. Men det är inte det som attraherar mig.

Ett snygg yttre ja visst.. Men intelligens, humor, värme kan ibland hetsa upp mig mer.

 

När vi då träffar en person så är det ju det yttre som vi ser först, och ibland så ratar man en person på grund av detta. Men ibland, när vi lär känna personen, så ”glömmer” man bort skavankerna, då man ser det inre. Och personen blir helt plötsligt fin/snygg/sexig/vacker..

 

Och när jag kommer till den sitsen att jag tycker det.. Spelar det då någon roll vilket pronomen som personen går under? Eller vilken sexualitet den har? (jo om jag stöter på personen och de inte är intresserade av tjejer kan det vara ett problem)

 

Min sexuella preferens är bisexuell, jag föredrar pronomet hon, ibland är jag mer maskulin än feminin i mitt sätt, jag slickar lika gärna fitta som jag suger kuk och jag skiter högaktningsfullt i vad du tycker om det.

 

Peace

 

The Bitch In Black

Det är egentligen konstigt, större delen av mitt vuxna liv har jag varit tillsammans med någon eller bott ihop med någon. Och jag har inte alltid uppskattat det, men jag hade i alla fall en regelbundenhet i mitt liv.

Nu har jag varit singel i 7 år (med en kortare period av dejting) och jag har inte haft sex på 6 år och någonstans på vägen så började jag uppskatta att leva själv.

Men eftersom man börjar bli till åren nu (haha) och ens vänner börjar, eller ja de har kommit en bit på väg, skaffa familj och barn så känner jag att jag har missat något viktigt i livet. Fast jag har ju egentligen inte det. Jag är bara lite omvänd mot dom.

Men jag antar att det är dags att bege sig ut på marknaden igen, därav min fråga till Queen Of Evil hur hon lyckas.

Visserligen bor jag i hålan som Gud glömde, och här är det ont om singelkillar och ont om girl who like girls, men ändå.. Och inte finns det så många ställen att gå ut på heller.

Vill jag ha tag på lammkött, så finns det gott om det, men det blir nästan barnarov då för dom kan inte vara mycket äldre än 20+.

Nu tappade jag tråden helt, men skit sak samma.

Jag har även tänkt på en annan sak, det här med att tyda signaler. Ni vet när någon flirtar med en. Jag är helt jävla URKASS på det och skulle behöva ha en lärobok om det, samt en jäkla bra lärare.

Jag missar signaler totalt, vilket är lite synd annars hade jag kanske fått till det mer.

Är lite som en kille på så sätt (säger inte att alla killar är så dock), vill man mig någonting, säg det rakt ut till mig då. Vill man knulla säg det.. Försök inte flirta med mig i 1 timme, för du kommer inte att få någon respons. Jag uppfattar inte dina signaler.

Så hur gör man då? Det här med ögonkontakt vet jag, men mer? Och hur tyder man signalerna rätt? Hur vet jag att du flirtar med mig och inte bara är allmänt trevlig?

Jag var med om en händelse, det är ett bra tag sen nu, som har förföljt mig. En av mina bästa vänner sa att jag är en idiot som inte förstod signalerna.

Jag och mina vänner var ute på det lokala dansstället i hemstaden, efter en otroligt trevlig förfest. Jag hade klickat med en av tjejerna på festen, eller vi klickade redan första gången vi träffades, och hon hade frågat vår gemensamma vän om jag skulle komma på festen. Hur som helst, vi är på stället, det är mycket folk och jag känner att jag inte riktigt klarar av det hela. Så medan de andra väller ut på discogolvet så frågar jag om hon vill följa med mig ut när jag ska röka. Absolut svarar hon, trots att hon inte röker själv. Så när vi står ute och jag röker så börjar vi prata, med resultatet att ingen utav oss vill gå in och jag blir nästan till att kedjeröka. Vid ett av tillfällena när jag ska tända min cigg så ramlar min lugg ned (hade lång lugg då), och hon böjer sig fram och stryker undan den bakom örat på mig. Under hela vår utevistelse i rökrutan har vi mer eller mindre kroppskontakt, ni vet en smekning på axeln och så vidare.

Till slut säger min blåsa att går inte du på toa nu så dödar jag dig, så vi väljer att gå in.

Jag kan lägga till här att en av de saker vi pratade om var att jag inte lägger märke till signaler.

När vi går in tar hon min hand så vi inte ska tappa bort varandra.

Efter toabesöket, letar vi upp en plats i avskildhet i hopp om att kunna få prata med varandra, men våra andra vänner kommer farandes. Jag fattar då beslutet att jag vill gå och käka och sedan ta nattbussen hem. Hon väljer att följa med mig och käka, medan de andra väljer att stanna kvar. Vi går ner till pizzerian, käkar och fortsätter att prata. Sedan följer jag henne en bit på vägen till polaren hon ska sova hos.

När vi skiljs åt blir det en sån där kram som man aldrig vill sluta kramas i, och ni kanske vet den där känslan att.. shit kommer vi att kyssas nu, den känslan var med.

Jag bad henne skicka ett sms när hon kom till polaren så jag visste att hon kommit hem säkert, och vi smsade ett bra tag efter att hon kommit hem.

Kan ni nu förstå varför min vän kallar mig för idiot, och varför jag säger att jag inte ser signaler?

Att tillägga är att hon och jag fortfarande har kontakt, och jag ser fram emot nästa gång hon och jag kommer att ses.

 // The Bitch In Black

Det har hänt en hel del sedan jag skrev här. Min älskade man har ryckt upp sig och försöker sakta men säkert komma tillbaka till sitt nygamla jag.

Många som står mig nära har varit extremt dömande i denna situation, nästintill övertalat mig att jag ska skilja mig och stryka ett sträck över det som har hänt och gå vidare med mitt liv och koncentrera mig på vår dotter. Tanken på skilsmässa var väldigt dominerande i mitt huvud ett tag, men envis som jag är och den kärlek jag känner för denna man övervann.
 
När han väl insåg hur mycket jag betyder och hur mycket han älskar mig, så kände jag att skilsmässa var inte diskutera, utan hur vi nu skulle lösa situationen, hur vi ska bli bättre på att kommunicera och hur vi ska göra för att ge varandra egen tid och få tid tillsammans.
 
Tyvärr är det väldigt svårt att få tid tillsammans, då vi inte har någon som kan ta vår dotter för en helg, då de är upptagna oftast. Men vi har planerat att åka iväg i höst på en weekend och få bara vara vi, som innan vi blev föräldrar.
 
Men främst av allt, måste vi kommunicera och låta varandra vara vi. Det jag har lärt mig främst är att jag kan inte styra och ställa hur jag vill, utan faktiskt låta min man vara med och bestämma här hemma.
Allt håller på att ordna sig sakta men säkert, vi tar en dag i taget. Men vi kommer aldrig att glömma det som har hänt, utan vi måste försöka förlåta och gå vidare ännu starkare än innan.
 
//Mrs X

Jag har tänkt lite på det här med walk of shame, om man nu har varit ute och roat sig, fått ragg och gått hem till personen och riktigt råknullat härligt och länge. Det har varit skönt och båda (eller om man nu varit fler än 2) har njutit, varför ska man då köra en walk of shame när man går hem dagen därpå?

Är vi inte vuxna? Varför ska man skämmas för att man har njutit och haft det bra? Visst ibland kan man kanske känna att det man gjorde igår, inte är det ultimata när man vaknar dagen därpå. Ännu värre är det när man vaknar upp bredvid någon och funderar på va sjutton som hände igår.

 

Fördelen är att nu är jag ganska så förberedd i alla fall, då jag har fått en del av listan Survival-Kit vid bortamatcher.

Ska bara komma ihåg att packa ner det i väskan när jag ska ut. Det jag dock skulle vilja lägga till på den är typ en hårsnodd om du har långt hår, och kanske en kam.. På mitt hår lär ingenting hjälpa om jag inte har en kam med mig.

Det var dock ett tag sen jag var ute och lekte av mig. Min polare brukar säga att min fitta var som en fladdermusgrotta, särade jag på benen så flög det ut fladdermöss. Jag har kommit till det här stadiet att inte ens fladdermössen lever längre.

Det är illa jag vet..             

I början höll jag på att bli galen av sexbegär, sen fick jag Mr Purple och vips.. Han ställer alltid upp, klagar aldrig på något och ger mig den tillfredsställelsen som jag vill ha.

Men någonstans på vägen så, ja va ska man säga.. Begäret att träffa någon att bara knulla, har minskat och nu

har jag kommit till det här stadiet att jag inte har den blekaste jävla aning om hur man gör för att ragga upp någon. Blir som att vara oskuld igen ju.. Mitt sexliv har dött och är begravet långt ner under jorden.

 

Blir nog ingen walk of shame för mig på ett tag, typ inte inom den närmaste framtiden i alla fall.Men om det blir en kryssning i framtiden, tjaaaa kan man göra en walk of shame på en båt?

Sträck på ryggen, njut av livet, såra ingen på vägen och gå ingen mer walk of shame.. Du är en vuxen människa som har fått njutning..

//The Bitch in Black

Sex, Walk of shame,
Hejsan på er.
Idag är jag här och gästbloggar igen, jag är ju hemmafru och således har jag en hel del tid över till att inte göra något alls eftersom hushållssysslorna egentligen inte tar så lång tid. Vilket gör att jag hinner slösurfa en hel del och idag ramlade jag över något som jag anser är framtaget enbart för att folk ska tjäna pengar samt att karlar ska behöva hosta upp ytterligare en summa för att hålla sin tjej glad. 
 
Nämligen dessa... sambo-ringar. 
 
Säkert en jättefin tanke från början... men allvarligt. Om det nu är så himla viktigt att stoltsera med en ring, varför inte förlova sig bara. Om nu karln i fråga tycker att det är en bra idé att köpa dessa... Vilket jag helt ärligt ställer mig frågande till. 
 
Okej, jag tillhör den sortens kvinna som hemskt gärna vill ha en ring på fingret. Men då ska det vara en förlovningsring för att min karl har friat till mig. Inte nån substitutring "bara för att". Då kan jag lika gärna köpa mig en egen ring efter eget tycke och smak och sedan välja att bära den på vänster ringfinger. 
 
Däremot så bär jag numera ett halssmycke med första bokstaven i min sambos förnamn. Men det är för mig något helt annat och något jag köpte lite på skoj. Jag sa nämligen till karln: "Som den hemmafru jag är så måste det ju synas vem det är jag tillhör". Det är ju dessutom något jag köpt själv, på eget initiativ och som jag väljer att bära utan några krav på motprestationer. 
 
Okej, det här med sambo-ringar kan säkert vara bra för de som inte har så gott ställt men ändå vill visa sin samhörighet och sitt löfte till varandra. Men då finns det ju faktiskt silverringar som inte kostar multum som man kan välja att bära som förlovningsring fram tills dess att man har råd att köpa de ringar man vill ha. Så nej, jag är inte imponerad av den här typen av smycken, framtagna enbart för osäkra kvinnor som har ett behov att av kunna visa upp att det är någon som vill ha dem. 
 
 
//Hemmafrun
Förhållanden, Relationer, Smycken, hemmafru,
Jag fick reda på att min man har varit online på en erotisk dejtningsida. Hur jag fick reda på det... Jo, på fyllan, han
 
råkade somna sittandes i handen med mobilen öppen. Saken är den att han har lovat att inte dricka pga en hel del som har hänt, han klarar inte av alkoholen.
 
När jag fick reda på detta blev jag så förbannad och ledsen. Allt vi har byggt upp rasade samman, visst han har inte varit fysiskt otrogen, men för mig är detta otrohet. Jag vill vara den enda kvinnan i min mans liv, jag vill inte att han skriver diverse saker till andra kvinnor. Visst är vi mänskliga och tycker att andra människor ser bra ut, men man har inte långa konversationer med flörtiga inslag med andra.
 
Otrohet för mig har alltid varit vid kyss, för jag själv kan bli flörtig utan att tänka på det, men om man ser tillbaka på vår historia så var detta ett hårt slag. Han har gjort många misstag förr, för många skulle andra säga.
Om vi inte hade haft barn idag, hade vi separerat, men för vårt älskade barns skull ska vi kämpa och också för vår skull. För jag älskar verkligen denna man, mer än jag älskar mig själv.
 
Tyvärr är han iväg på jobb, som vanligt och jag är fortfarande väldigt bedövad, tårarna rinner i tid och otid. Kanske kommer vi ur denna kris starkare än innan eller så blir det något annat, oavsett vad ska vi vara lyckliga.
Han vet om att han är en stor jävla skitstövel, som har tryckt en kniv rakt genom mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att han bättrar sig och visar hur mycket han älskar mig och hur mycket han betyder för mig.
 
Just nu är det en så overklig situation, ett sorts dubbelspel, perfekt på utsidan medan det är kaos på insidan. Vi har alltid haft en sak gemensamt och det är att vi ska alltid kämpa för vår kärlek, för många ger upp idag, men denna gång är det han som får kämpa mer än mig. För jag är inte längre gift, utan jag dejtar min man.
 
//X
Bedragen, Otrohet, dejta, upprättelse, uppskattning,
 Jag lovade ett inlägg om jag fick en kommentar, om min kamp, ångest och befrielse när det gällde att komma ut som bisexuell. För att ni ska hänga med måste jag berätta lite bakgrundshistoria, som kan förklarar en del av

min ångest och kamp.

 I hela mitt liv har jag gått i kyrkan, och hela min familj är medlemmar i den kyrkan. (nej det är inte Jehovas vittnen) Där har man fått lära sig att homosexualitet inte är accepterat och att det är en synd. Som liten är det ganska så ok, man förstår inte riktigt vad det handlar om.

Vilket då blev en totalkrock inom mig då jag som 13 åring blev tokkär i en jämngammal tjej, och det enda jag kunde tänka på var hon. Inom mig bröt det ut ett fullt krig, då homosexualitet är en synd, men mitt hjärta sa något annat. Förnekelse och förträngning av känslorna.. Och en enorm skam, det måste ju vara något fel på mig, jag kanske inte har studerat skrifterna tillräckligt bra eller bett tillräckligt mycket.

I tre års tid mådde jag riktigt dåligt, vilket påverkade hela mitt liv. Jag tappade fotfästet i vad som var rätt och vad som var fel och till slut stängde jag av mina känslor. Jag visade ingenting utåt men inombords grät jag. Hur skulle jag göra, förneka mig själv och mina känslor eller förneka min tro och skämma ut min familj?

När jag var 16 vågade jag för första gången berätta för en vän till mig att jag trodde, kanske eventuellt att jag var bi eller lesbisk eller ja nått åt det hållet.. Jag visste inte riktigt hur hon skulle reagera på det, men jag fick till svar; jaha men du är ju fortfarande samma person som alltid.  En sten lättade ifrån mitt hjärta… Om hon kunde acceptera det så kanske andra också kan göra det. Men att berätta för min familj, nej det var ganska så uteslutet, då jag fortsatte att dölja det för mina närmaste. Och jag skämdes, och hade ångest och förnekade vem jag egentligen är.

När jag var 17 mötte jag en underbart fantastisk människa, en av mina närmaste vänner idag som fick mig att faktiskt erkänna högt att jag är bi. Hennes familj tog emot mig med öppna armar och fick mig att acceptera att det är ok att både älska kvinnor och män. Jag vågade vara öppen för alla.. Utom min familj och för de i kyrkan. 

Min första kyss eller ja hångel, med en tjej var på krogen. Jag var inte särskilt onykter och inte hon heller, och det är en av de bästa kyssarna någonsin. Jag svävade på moln bildligt talat. Min stackars vän fick höra om det, om och om igen. Men för min mamma som jag ändå står nära kunde jag inte berätta det för. När jag tog upp det med henne (efter att ha hånglat med flera tjejer och även haft sex med tjejer) så slog hon bort det, bytte samtalsämne och körde stenhårt med att jag minsann kommer att hitta en bra kille att gifta mig med.

Även om jag inte längre kunde förneka det hela, utan faktumet var att jag är bisexuell, så kunde jag ändå inte berätta det för min familj. Nu visste alla andra om det, utom de.

Så kom den dagen då jag inte orkade längre, utan valde att sluta gå till kyrkan. Jag stod inte ut med att bli dömd för den jag är och jag stod inte ut med att jag skulle behöva skämmas för den jag är. Många år gick och jag har haft en del förhållanden under tiden, innan jag vågade berätta för min familj att jag är bisexuell.

Många gånger har jag trott att det var fel på mig, och mycket rädsla och ångest har jag burit inom mig. Jag ljög för min familj när jag åkte in till RFSL lokalförening en gång i veckan och fikade, för jag skämdes. Jag visste att min pappa tycker det är äckligt, min mamma inte kan acceptera detta (har tagit upp det mer än en gång), min äldsta bror bryr sig inte ett dugg och jag var paniskt livrädd för vad min andra bror och hans fru skulle tycka. Tänk om de nekade mig att träffa mina älskade brorsbarn, då skulle jag hellre dö. 

Till slut brast det.. Jag insåg att jag inte ville leva i en lögn, och att jag ville att om jag skulle bli tillsammans med en tjej så vill jag att hon ska bli lika accepterad som om jag vore tillsammans med en kille. Förra våren på tåget hem från Stockholm skickade jag ett sms till min ena bror och frågade vad han skulle säga om jag var homosexuell. Svaret jag fick förvånade mig då han skrev att han inte trodde att så var fallet och om jag ville prata om det. Jag svarade då att jag VET att jag är bisexuell och jag vill att han och hans familj skulle acceptera det. Han skrev att oavsett vad jag har för läggning så älskar han mig ändå, jag är ju trots allt hans lilla lillasyster. Hans fru skickade dock ett mail till mig, där hon skrev att han hade berättat men hon tycker om mig ändå MEN det är en synd då Gud skapade man och kvinna att leva ihop. Hon skrev även att hon inte fördömer, men likt sjutton gjorde hon det.

Sedan pratade jag med min mamma i bilen från stationen, och hon säger att jag har umgåtts med för många” såna där” och blivit påverkad av dom (har många homosexuella vänner), jag blev arg och vi blev osams och jag vägrade prata med henne på ett tag. Hon sa även att jag inte skulle berätta det för någon och jag förklarade för henne att alla redan visste det och att jag har vetat om det sedan jag var tonåring. När jag väl pratade med henne så frågade hon varför jag blev

så arg, och jag sa att jag hellre hade hört henne säga ärligt; jag älskar dig ändå du kommer alltid att vara min dotter. Jag vet att det kan ta tid att ta in sånt här, men jag har verkligen försökt att prata med henne flera gånger, så det var ingen nyhet.

Pappa pratade jag med dagen efter när han skjutsade mig tillbaka till stationen, när jag gjorde det var jag så skräckslagen att jag trodde jag skulle spy då jag visste att han tycker det är det äckligaste som finns. Han sa inte så mycket på vägen ner, frågade om jag hade berättat det för resten av familjen och vad de hade sagt. När vi kom till stationen så kramade han om mig och sa att oavsett vilken sexuell läggning jag har så älskar han mig. Så länge han slipper höra något om sexet och att personen som jag blir tillsammans med älskar och respekterar mig.

Ett berg föll från mitt hjärta, nu visste hela familjen om det, eller ja mina brorsbarn är lite för små än för att förstå, tids nog kommer de också att få veta.

Mamma diskuterar fortfarande att jag kommer att hitta en man att gifta mig med, och så fort hon säger så, så kontrar jag med partner. Det går långsamt framåt, och det får ta sin tid. Jag lever inte längre med ångest och skam.

Kampen har varit lång, i 20 års tid bar jag skammen och ångesten. Idag känns det ändå ok, tror dock att min familj skulle reagera om jag kom hem med en tjej och presenterade henne som min flickvän. Men jag hoppas inte att de kommer att ”stöta” ur henne och behandla henne illa.

Tids nog kommer jag nog att träffa The Right One, till dess, jag njuter av att kunna älska hela världen, och att älska med hela världen ;) 

Att komma ut, kan vara svårt.  Jag har ändå haft riktigt bra stöd av vänner och min ”extra familj”. De finns de som inte har någon alls de kan vända sig till, eller prata av med. Tankar, funderingar, skuld och skam. Nu tänker jag göra lite reklam, förlåt Queen of Evil, men jag kan rekommendera er att gå in på RFSL.se och leta upp ert lokalkontor. Det finns även andra man kan kontakta där för att om inte annat få prata av sig.

Och kom ihåg, du är inte ensam.

På återseende

// The Bitch in Black (Stolt bisexuell)
Acceptans, Aktuellt, Bisexuell, Fördömande, Sexualitet,
Så just nu är jag inne i en bokläsarperiod. Antagligen för att jag är hemma (inte i sverige) och tycker det är väldigt mysigt att njuta av en bra bok. 
 
Jag läser just nu en massa böcker av Nicolas spark. Det är mannen bakom böckerna "The notebook, dear john, the lucky one, a walk to remember" och många fler.. Jag hade verkligen ingen aning om att denna man hade skrivit alla dessa böcker som blivit några av mina favorit kärleksfilmer! 
 
Dock måste jag säga att The notebook, var ganska värdelös och de har verkligen gjort en fantastisk film utifrån en sådan bok.. Dock vet jag inte om boken jag läste kan räknas till att vara den bok som han skrev.. Det var en taskig upplaga med många misstag i den, så jag funderar på om inte halva boken saknades :P. Men jag kan inte vara säker förrens jag fått tag i samma bok från sverige :P. 

Det här landet är verkligen experter på att sälja skit som går sönder efter en användning, så jag skule inte bli förvånad om boken är defekt! 
 
Dock läser jag just nu "The lucky one" en film som spelas med Zac efron. En film jag direkt vart kär i då den involverar zac, hundar och en gullig historia med liten tvist på slutet! Dock är det många människor runtomkring mig som ogillar den filmen och jag kan verkligen inte förstå varför ;). Även boken är bra! Gillar den verkligen då den tar upp lite mer bakgrundshistoria. Dock kanske filmen kommer vara dålig i jämförelse efteråt :P. 
 
Sedan blir det till att läsa "Dear john" där filmen spelas med Channing tatum. Gillade inte riktigt filmen, så tror boken kommer ha större potential :P. 
 
Nej nu ska jag skriva lite rapporter kanske eller fortsätta läsa! Lyckades ge mig själv en liten orgasm också när det var sexscen i boken ;)
 
//Brittfitta
Böcker,

Som bisexuell får man ibland både dumma och plumpa kommentarer men även en hel del frågor. Vilket har fått mig att fundera mycket.

Som bisexuell tillhör jag enligt många heterosexuella den homosexuella skaran, och enligt många homosexuella

är jag ambivalent och vågar inte komma ut ur garderoben. Det är en slags gråzon jag lever i som bisexuell. Ni som har sett eller läst Harry Potter känner igen ordet ynk, det vill säga en häxa eller trollkarl som inte har krafterna men ändå är det. Jag känner mig som en ynk ibland i min sexualitet. Jag är inte homosexuell och jag är inte heterosexuell och jag är inte helt accepterad i någon utav världarna.

Personligen tycker jag att jag lever i den bästa utav världarna, då jag kan älska alla människor oavsett kön, och kan inleda sexuella förbindelser och förhållande med en person oavsett kön.

När jag kom ut som bisexuell för lite mer än 20 år sedan (jisses vad gammal jag är), så fanns det inte så mycket ”öppen” fakta om detta. Antingen var man homosexuell eller heterosexuell, så jag fick söka på internet vad jag var. För någonting stämde ju inte riktigt då jag både var kär i en kille OCH i en tjej. Det tog många år innan jag kunde acceptera att jag faktiskt inte tillhörde någon utav kategorierna, utan jag var en alldeles egen kategori (om man nu ska kategorisera människor). Och det tog väldigt lång tid innan jag vågade komma ut för min familj, då de är starkt troende och homosexualitet är en synd. Mina närmaste vänner visste redan om det och om någon frågade så svarade jag, så öppen var jag, bara inte inför min familj.

 

Som bisexuell får jag många frågor, såsom varför jag kan älska både män och kvinnor. Vad är det som gör att jag kan göra det? Varför älskar jag bara inte ett kön, det vill säga det motsatta eller det samma som jag har? Är jag man eller kvinna i ett förhållande? Varför kan jag inte bara bestämma mig vilket kön jag älskar?

Och om jag är tillsammans med en kille kommer den klassiska fråga, eller ja mer konstaterandet; Fan va bra, då kan vi ju ha en trekant med en till tjej! Oftast där har mitt svar blivit; Om vi ska ha trekant med en till tjej kommer du att få titta på för då ska jag leka!

Jag får även dumma och plumpa kommentarer som faktiskt kan göra mig irriterad och ibland ledsen. Typ att jag inte har kommit ur garderoben helt, eller att jag skulle nog ha en shemale, eller att jag troligtvis bara är attraherad exempelvis 20% mot kvinnor och 80% mot män (jag attraheras av 50/50).

Så vad är det egentligen som gör att man attraheras av ett kön? Eller är det könet vi attraheras av? Vad är det som gör att du attraheras av en person?

Jag kan bli lika attraherad av skäggstubb och en kuk, som jag kan bli attraherad av ett par underbara kvinnliga bröst och en fitta. Jag kan inte säga att det är personens kön (man/kvinna) som attraherar mig, det är andra saker. Hur personen är, hur de får mig att känna till exempel om de får mig att må bra/dåligt, till viss del utseende, men egentligen är det personen som attraherar mig, inte könet.

Det kanske är lite fel på mig, som inte kan bestämma mig vilket kön som jag vill ha som partner, men det skiter jag blanka fan i. Kille eller tjej/ man eller kvinna, det spelar liksom ingen roll.

Jag har inte valt att vara bisexuell, jag är bisexuell och trysexual. Och jag tror ingen egentligen har valt att vara heterosexuell, bisexuell, homosexuell eller någon annan sexuell läggning. Sexualitet är ingenting som man väljer, man bara är det.

A-sexuell, bisexuell, transsexuell, homosexuell, heterosexuell.. Kan vi inte bara säga att vi är sexuella människor som attraheras av andra sexuella människor, måste vi ha ett namn på vad vi är?

Någon gång, om ni orkar och vill, ska jag berätta för er om kampen, ångesten och befrielsen att få komma ut som den jag är.. Men i så fall får ni hojta till med en kommentar.

Nu ska jag ut och jaga lammkött, oavsett om det är en kvinna eller man.

På återseende!

//The Bitch in Black

 

Acceptans, Bisexuell, Sexualitet,

Fick förfrågan av Queen of Evil om jag ville skriva ett gästblogginlägg här angående den andra sidan av dominans/undergivenhet. Vilka tankar, frågor och kompromisser som faktiskt kan dyka upp i en sådan situation.

Jag har haft både rollen som Madam och varit undergiven. (jag tituleras alltid Madam av mina undergivna) och i

båda situationerna så har det dykt upp tankar, frågor och kompromisser. Jag trivs i båda rollerna, och jag njuter av båda. Men allt beror på personen jag är tillsammans med.

Har avslutat ett ganska långt till och frånförhållande med en kille, vi kan kalla honom för B. B vill bli dominerad och så länge vi pratade på nätet och i telefonen gick det bra, det gick skapligt ok när vi träffades också. Men jag var osäker på hur långt jag ville ta det, vad han ville ha ut av det och hur vi skulle kunna lösa det på ett tillfredsställande sätt för oss båda då vi bodde en bra bit ifrån varandra. Jag kan inte säga att det alltid var en rak och öppen kommunikation mellan oss om detta, då B faktiskt var ganska påstridig om vissa saker.

Jag har ett krav på mina undergivna, de måste kunna plugga sig själva, alltså använda en analplugg. Jag vet att detta kan höja njutningen hos killar, och anser att för att jag ska få ut så mycket som möjligt om det leder till en sexuell relation, så vill jag även att de ska njuta. Givetvis när jag fått den tillfredsställelsen jag vill ha. B klarade inte av detta, inte ens den minsta pluggen. En stor besvikelse för mig, men jag kompromissade för en gångs skull där.

Så han lovade mig ett hotellrum, ett lyxigt, där vi skulle spendera natten ihop (ja jag har känt honom länge, och träffat honom ett antal gånger). Besvikelsen blev stor, ett vandrarhem typ bed&breakfast. Hur ska man kunna göra något här? Väggarna tunna som papper.

Under hela kvällen var det;

Vill du att jag massagerar dina fötter?

Vill du att jag ska.. osv.

Detta anser jag väldigt avtändande. Om jag vill ha fotmassage säger jag till om detta, punkt slut. Jag vill ännu mindre ha det om jag blir tillfrågad.

Efter mycket om och men hamnade vi i rummet igen och där började de stora problemen. Jag är en sådan som gärna retar och nekar, och jag vill ha min tillfredsställelse som jag vill ha den. Du ska kunna knulla mig hårt, du ska kunna smeka mig som jag vill ha det och du ska göra exakt som jag säger. Eller med B, nej.. det gick inte alls..

Och på grund av diverse problem fick jag inte någon kuk heller den kvällen/natten. B klarade inte av att bli retad och nekad, klarade inte av att tillfredsställa mig och klarade inte av att komma. Besvikelsen var jättestor.

Det sjuka i hela kråksången är att när morgonen kom så var det bara så konstigt mellan oss. Det blev en snabb
 
dusch och frukost, och sedan gick vi åt varsina håll. Och jag har ALDRIG någonsin känt mig så skitig, utnyttjad, billig och smutsig i hela mitt liv som jag gjorde den morgonen.

Och vänta nu.. det var väl inte jag som skulle känna mig så..

Det fick mig verkligen att fundera på om detta var rätt för mig, men när jag varit Madam tidigare har det fungerat kanon. Vad gick fel här?

Jag har bollat detta fram och tillbaka i mitt huvud och jag tror en av orsakerna är att vi hade inga klara ”riktlinjer” och det hade blivit för ”personligt” mellan oss. Det var som om jag skulle dominera en vän. Jag kände B för väl, och visste att det inte skulle någonsin kunna bli något mellan oss då B är gift (och har ett öppet förhållande). Det blev bara konstigt.

I ett dominans/undergiven förhållande måste man våga fråga, vad är ok för dig och mig? Var går gränserna? Vad vill vi ha ut utav det här? Man måste våga prata och säga vad man tycker innan man går in i det.

Mer om detta, ja det får bli en annan gång.

//The Bitch in Black

Dominans, Kommunikation, Slav, Undergiven,
Hejsan, nu är hemmafrun här igen och tänkte bjussa på ett inlägg från min underbara vardag. 
 
Vi har varit bortresta karln och jag men är nu hemma igen och det är helt underbart att ha kommit hem till vardagen. Jag är en rutinstyrd vanemänniska, det går inte att komma ifrån. Och inte att förglömma, det är så mycket lättare att vara hemmafru när man är hemma (haha). 
 
På resan har jag mest varit lyxhustru, något jag varmt rekommenderar om man har möjlighet. Karln är ju medveten om min begränsade ekonomi och har för det mesta betalat även för mig när vi varit ute och ätit eller något liknande. Shoppat har jag dock gjort för mina egna pengar, i den mån jag faktiskt har shoppat vill säga. 
 
Det bästa fyndet från resan är en liten röd klocka (tänk sådana fröknar hade i skolan förr). Den här har dock texten "Ring for sex" och jag älskar den. Råkar jag röra den så att den plingar så dyker karln upp fort som attan med ett leende och orden: You rang. Här switchar vi maktposition flera gånger om dagen. 
 
Men som sagt, det är skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i gamla hjulspår. 
 
Jag trivs så bra med att kliva upp på morgonen och göra iordning frukost åt min hårt arbetande man, stöka på här hemma under dagen och sedan ha maten klar när han kommer hem. Jag är rätt omhändertagande som person, det har jag alltid varit. Men jag daltar inte med honom, det tror jag blev klart för både mig och vårt resesällskap under resan. 
 
Men det är hemmafru jag är skapt att vara. Visst, jag saknar det sociala samspelet som finns på en arbetsplats men just nu trivs jag alldeles utmärkt som det är. Eftersom det är lite 50-tals ideal över hur vi har det hemma just nu så har jag dagen till ära klätt mig i 50-tals inspirerad outfit, fixat håret och har knallröda läppar. Jag går all in, och karln älskar när jag har läpparna på det här sättet. Så jag misstänker hett sex direkt efter middagen. 
 
Bäst att snygga till hästsvansen och sätta igång med maten. 
 
Ciao
hemmafru, lyxhustru,
Jag fick i uppdrag av min Domina, Queen of evil, att, i egenskap av undergiven, försöka svara på frågan: Varför vill man vara slav?Men trots att jag har ställt mig själv den frågan flera gånger förr, under de ca 10 år jag sett
mig själv som undergiven, så finner jag det fortfarande lika svårt att få ner i ord varför jag vill vara någons slav. Varför vill jag städa och diska åt någon? Varför vill jag passa upp? Varför vill jag utsätta mig för förnedrande situationer?

Jag har ingen utbildning inom psykologi, och inte heller har jag läst något av Sigmund Freud, eller för den delen någon annan psykolog (så vitt jag vet). Men jag tror mig känna mitt eget psyke så pass väl att jag kan känna när en upplevelse är genuint positiv för mig, och de allra flesta av mina upplevelser som undergiven har varit just positiva. Och en del av mig säger att det egentligen räcker som förklaring. "Ändamålen helgar medlen" liksom. Men nu råkar jag vara på tok för nyfiken av mig för att bara nöja mig med ett sånt svar. Så jag har försökt gå ännu djupare i mitt psyke, vilket inte är det lättaste. En sak har jag dock vetat länge när det gäller detta, det är inte det sexuella som driver mig. Visst, jag är en sexuell varelse, som alla andra, det kan jag inte sticka under stolen med, och jag uppskattar ofta vissa toner/inslag av sexuell natur när jag får leva ut min undergivenhet. Men sex är inte den starka drivkraften bakom min undergivenhet, utan det är något mycket större än så.
 
Känslan av att lämna över makten till någon annan kan säkert vara en negativ känsla för många, och även för mig, om personen i fråga är någon jag inte litar på, eller inte ens känner. T.ex som fånge i ett fängelse, eller kidnappad av någon galning. Men ett Domina/slav-förhållande är så långt ifrån det man kan komma. Förtroende och tillit är A och O, och i det optimala fallet utgår dessutom relationen från en stark vänskap mellan Dominan och slaven. Att lämna över makten till någon man verkligen litar på, ja det ger mig en trygghetskänsla snarare än en känsla av vemod. Kanske är det mitt inre barn som kommer fram i dessa situationer. För precis som ett barn trivs i sin mammas skyddande famn, trots att det även innebär att göra som sin mamma säger, finner jag glädje och trygghet i att låta min Domina ta kontrollen över mig. För hon skulle aldrig utsätta mig för fara. Och när jag är som mest maktlös, och som mest styrd av
min Domina, då är jag samtidigt som mest fri. Fri från alla dessa sociala normer och tabun som fyller den riktiga världen utanför. Fri från alla värdsliga krav och förväntningar. Och det är en underbar känsla. Det är som att jag förflyttats till en annan verklighet, där jag kan leka med normer, utmana mina gränser, och fritt få prova nya saker och bryta tabun. Jag kan frivilligt utsätta mig för förnedrande situationer som jag aldrig skulle drömma om annars. Jag är fri, eftersom jag vet att det inte kommer vara några negativa efterdaningar som skulle kunna påverka mitt vanliga liv.
 
När jag går till kontoret dagen efter kommer inte mina kollegor titta snett på mig, som de antagligen hade gjort om jag kännt mig "fri" under helgens blöta firmafest, och t.ex näckat mitt på dansgolvet. Man skulle kunna se denna, min alternativa och fria verklighet, som att den har just alla dessa möjligheter som fyllan ger ske av att ge. För jag tror att många ser det som den stora fördelen med att dricka, att man släpper på sina hämningar och vågar göra mer saker. Man vågar prata mer öppet med sina vänner, man vågar avslöja några av dina djupaste hemligheter. Och man känner ofta en större närhet till sina vänner. Men dessa positiva effekter kommer allt som oftast åtföljt av några lite mindre positiva effekter. Som att man får sämre omdömme, och kanske råkar avslöja fel hemlighet för fel person. Eller att man bara råkar dricka lite för mycket, vilket kan leda till att man mår fysiskt illa. I dominansvärldens alternativa verklighet slipper man dessa negativa effekter, men kan njuta till fullo av mer eller mindre exakt samma fördelar som fyllan ger.

Men jag inser nu att någon som inte är insatt i Dominans-världen troligen inte förstår vad allt detta har med städning och diskning att göra, som ju de fakto är saker jag genuint gillar att göra åt min Domina. Här måste jag dock erkänna att det är långt ifrån alla tillfällen som det varit så. Det har varit tillfällen när jag sagt "jag städar och diskar gärna åt dig" bara som taktisk manöver, för att "få in foten" så att säga. Men med tiden har jag insett att det inte bara varit oärligt mot de Dominas (och Masters) som jag träffat, utan det har även varit oärligt mot mig själv. I den resa som jag och Queen of evil nu lite försiktigt börjat på är dynamiken en helt annan, och även om jag inte fullt ut kan förklara vad denna städning och diskning ger mig så känner jag att redan dessa enkla saker som att städa och diska åt henne ger mig en känsla av trygghet och frihet. Men nu känner jag att det finns en överhängande risk att jag bara börjar upprepa mig själv, så jag tror nog att mitt försök till förklaring får räcka för nu.

//Slaven J
Relationer, Slav, Vänskap, respekt,

Jag kallar mig själv för Mespuppan och jag har fått äran att gästblogga här lite, då det har hänt lite spännande saker i Indien där jag är med bland annat Brittfitta och gör praktik.  Ingen av oss 18 personer som är iväg på den här resan trodde nog att någon av oss skulle testa på Indisk snopp innan vi åkte hem till Sverige igen efter tre månader, men nu har det hänt, det som inte skulle hända. Jag ska låta er följa med från början! (Varning för långt inlägg)

 

Fram till semestern (när ca 2 av 3 månader i indien gått) så hade jag inte haft en enda tanke på att någonsin ligga med en indier, jag har verkligen inte träffat någon som varit intressant nog eller snygg nog för att jag ens skulle överväga det hela! Men näst sista dagen på semestern i Goa så var vi på en natt marknad som dom har där, vi hade super trevligt och gick runt och kikade i de olika stånden, men plötsligt blir vi hungriga och går och köper mat, och ena tjejen som var med sätter sig vid typ det enda bordet där det fanns plats för tre små rumpor till, men de satt redan en kille där så hon frågar om det var ledigt och vi slår oss ner. Sen pratade han (vi kan kalla honom A)  i telefon och efteråt så frågar hon honom vart han var ifrån för hon tyckte han hade fin dialekt, det visade sig att han va från Goa men hade bott i London mycket och även andra delar av europa. Vi satt och snackade med honom en stund och efter ett tag kommer hans kompis (vi kan kalla honom D), en stor och tjock kille som tyvärr inte alls var attraktiv men han var såååååå sjukt jävla skön :D  Vi hade sjukt trevligt och blev fast där i över två timmar pratandes med dom om allt och ingenting! Sen kommer tre andra indiska killar som vi hade träffat på vårt hotell lite tidigare på dagen som jag hade lovat att vi skulle hänga med på kvällen! Och snacka om att jag hatar att jag är för snäll många gånger, jag skulle bara ha ignorerat att dom ringde för dom förstörde heeeeela kvällen! Skit samma det är inte det jag skulle prata om nu, men dom killarna kom iaf och det slutade med att A och D drog men försökte få med oss på fest hemma hos dom ist, men eftersom vi var fast med tre töntiga indier så gick inte det.. Vi bytte dock nummer och dagen efter fick jag ett sms av A, som gjorde oss alla förvirrad där vi låg på stranden, han skrev ”i really fancy your friend, would love to take u all to german bakery today, call me” och alla visste att det var D som var intresserad av min kompis, och ingen av oss trodde att A var intresserad av mig, dels för han var ganska avvaktande hela tiden, så jag trodde han inte gillade oss eller var ganska dryg. Sen kom de en jättesöt blond tjej och satte sig med oss på marknaden och de verkade som att dom hade nått ihop. Men jag ringde upp honom i alla fall för vi ville alla hitta på något vår sista dag i Goa och killarna var ju både trevlig och rolig (till skillnad från killarna vi hängde med kvällen innan som va så jävla skräckinjagade att vi typ flydde hem på natten). Vi bestämmer att dom ska komma och hämta oss med bilen klockan fyra, så vi åkte hem från stranden och duschade och fixade oss och eftersom dom är indier så kom dom inte förns kvart i fem , men det hade vart mycket trafik tydligen :P När dom kommer så har dom en till kille med sig, som var riktigt söt! Det var Ds bror och vi kan kalla honom M, Blir det rörigt nu haha? A , D och M alltså, plus jag och mina två kompisar klämde in oss i den lilla röda bilen, i knä på varandra, sen åkte vi hem till As hus, som han har ritat själv! Och där hängde vi hela dagen! Mitt i så kommer en ny blond tjej som hette Nadja, och hon var jättekonstig och typ svartsjuk mot mig trots att jag och A inte visade ett dugg intresse av varandra eller någonting där och då. Dom höll handen och hon viskade i hans öra och höll på så vi börja ju såklart tro att A var en riktig player.

 

När hon hade gått och jag sitter på golvet så kommer A och sätter sig bredvid mig, så säger han helt från ingenstans att smset han hade skrivit tidigare hade blivit totalt fel, de skulle stå att han var intresserad av mig osv. Jag blev chockad då jag inte tyckte att jag hade känt några direkta vibbar från hans sida, mer än lite blickar här och där. Jag hade dock spanat in honom lite. Han har ett mystiskt utseende, han ser lite speciell ut men något med honom, hans blick tror jag gör att han blir snygg. Han har mörkt lockigt hår, bruna ögon, hyffsad vältränad ganska bred kropp med stora armar… Kan lägga till att han är 37 år gammal, men ser yngre ut! Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när han sa de där till mig då jag inte var beredd på det. Men det var som om det gick upp något i mitt huvud för de va som att puzzlet föll på plats. Men jag blev nervös. Jag brukar sällan bli nervös men jag blev de då. Vi åkte till en restaurang och käkade alla sex och emellanåt gick jag och A ut och tog en cigg och snackade massor, sen åkte vi till ett light house, där det var helt sjuuukt fin utsikt, jag och A gick nära varandra hela tiden och pratade, man kunde nästan ta på spänningen som va mellan oss. Sen hoppade vi in i bilen och åkte mot vårt hotell igen (de tog typ 40 min), klockan var närmare tolv och mina kompisar var trötta och D och M skulle upp och jobba dagen efter, men från restaurangen försökte A övertyga mig att följa med till nån bar hänga en stund till innan läggdax, jag var dock VÄLDIGT velig för jag visste att mina kompisar inte alls ville följa med, och jag va inte helt säker på att jag ville åka själv… men i bilen hem så satt vi inte i knä på varandra utan vi trängde ihop oss fyra bak, jag satt som ett arsle men jag hamnade bredvid A, jag vet inte riktigt hur det gick till men rätt snart satt vi och höll handen, jag tror de va på mitt initiativ. Så när vi är framme och ska hoppa av så har jag bestämt mig, jag måste följa med och se till att ha kul sista kvällen på semestern (vi gjorde inte mycket på semestern och träffade knappt nå roligt folk) så jag va tvungen att chansa, och min magkänsla sa att de här va bra killar, dom skulle inte våldta och mörda mig så jag sa till A att jag följde med, och han lovade mina kompisar och mig att jag skulle va hemma klockan 3 igen!

 

Så jag och grabbarna hoppar in i bilen igen, (jag och A i baksätet) vi håller fortfarande bara handen.. M och D kör hem till sig för dom båda skulle gå och lägga sig, så jag och A tar bilen och åker till en bar och dricker varsin is te hahahha, vi pratade mycket och sen hoppade vi in i bilen igen och åkte lite, jag hade glömt mina solbrillor hos honom så han frågade om jag ville åka och hämta dom, nej skitsamma svarar jag , de va endå bara ett par billiga skräpglasögon…  efter ca fem minuter kör han lite åt sidan och stannar bilen mitt i ingenstans, han kollar på mig och kysser mig! Jag hade väntat på den kyssen, Det var inte den bästa kyssen jag någonsin fått men den va bra! Sen körde vi en bit till och han frågar : Ska vi inte åka och hämta dina solbrillor i alla fall då? Joo svarar jag såklart! Men på nått sätt fattade jag fortfarande inte vad som höll på att hända, tanken på att ligga med en indier fanns fortfarande inte i mitt huvud!!!  Vi åkte hem till honom och hamnade i hammocken , men rätt snabbt gick vi över till sängen,  och där blev det sjukt passionerat och bra sex, men han verkade mer övertygad om att de va grymt än vad jag var. Men det var absolut grymt bra för att vara första gången med en ny person! Vi använde kondom, sjukt smidigt, han tog fram den och jag tog på den, snabbt och enkelt och absolut ingen turn off! Precis så det ska gå till tycker jag. Av nån anledning hade jag fått för mig att indiska snoppar skulle vara ganska små, men den här bevisade att jag nog hade lite förutfattade meningar där, den var ju inte asstor men den var absolut inte liten! Han var bra på dirty talk också. Men jag måste säga att jag tycker de är sjukt svårt att prata engelska i sängen av nån anledning! Efteråt så skjutsade han hem mig och jag kom hem kvart över tre så bara en kvart sen ! Jag hade lite ångest, inte för att jag inte hade velat, eller för att det inte hade varit bra, men va fan jag trodde aldrig jag skulle ligga med en indier hahah, inte en som är 37 år, har varit gift med en fransk tjej och har en dotter i alla fall haha…. Men sen började vi prata sjukt mycket, varje dag! Och han är sån sjukt härlig person, och han är suuperbra på komplimanger, inte på ett äckligt sätt eller så det blir för mycket utan på dom precis rätta ställena. Så i typ två veckor har vi snackat varje dag,, och i förrigår kom han hit till pune, han stannade en natt, med mig på ett hotell! Va sexet bra förra gången så va de grymt bra nu, och jag har aldrig någonsin träffat nån som är så galet bra på att slicka fitta, jag trodde fan jag va på väg till månen och tillbaka haha! Jag vet inte riktigt hur han gjorde men de ska jag minsann ta reda på för sådär ska jag lära alla framtida sexpartners att göra! Vi Hade sex typ hela kvällen, och på morgonen! Grymt bra varje gång! Sen vid ett var vi tvungen att checka ut, så då åkte vi till ett shoppingcenter och gick på bio, käkade och mest fördrev tid innan han skulle ta buss tillbaka till goa. Super trevligt verkligen och han är verkligen lätt att hänga med! Jag har dock fått veta att han är inte hel indier ( HALLELUJAH MOMENT)!  Det kan verkligen förklara saker, varför han inte är som någon annan indier vi träffat bland annat. Han är halv arab och halv indier. Han har bott mycket utomlands, han har europeiskt pass, hans dotter bor i frankrike, han gör film, har ritat sitt eget hus, och skrivit en bok som jag har fått och läst. Bra kille med andra ord! Och åldern är bara en siffra, han är erfaren och de är sexigt ;) Vad som händer nu vet jag inte, vi pratar fortfarande varje dag, och han vill försöka träffa mig igen innan jag åker hem, men vi får se hur det blir med de… Det får inte bli för invecklat, så de kanske är lika bra att avsluta det här och nu, det var en fin semesterflirt, men det får stanna där.

 

// Mespuppan

Indien, Sex,
Dags för ett litet gästinlägg by me Mrs X. Jag fick frågan om hur det är att leva med en man som jobbar borta på veckorna och även ibland på helgerna. Hur får vi livet att funka? Hur är sexet?
 
Jo, det hela är mycket enkelt, KOMMUNICERA! Det är viktigt i ett förhållande oavsett vad, efter ärlighet och respekt såklart.
 
Under veckorna pratar vi oftast i telefonen på kvällen och säger god natt, vi skickar många sms dagligen. Oftast vardagliga saker, men ibland kan det slängas in något snuskigt eller så skickar jag en lite utmanande bild, vilket han tycker är taskigt och retsamt, men det är ju mitt jobb som fru, eller hur ;)
 
Den dagen min man kommer hem, är han inte riktigt människa, eftersom han jobbar väldigt intensivt. Men vi har saknat varandra till tusen, ibland kan jag sakna honom så att det gör ont, så när vår lillälskling har somnat, går v
i och lägger oss, mest för att mysa och få prata med varandra. Ibland kan vi ligga sked länge och ibland kan det vara pang på, men oftast är det pang på, i alla fall den dagen han kommer hem.
 
Självklart är jag också helt slut, då jag har ett helt hushåll att fixa med, det ska städas, tvättas, diskas, se till att bebis är nöjd osv. Ni kanske frågar er varför jag tvättar och städar själv, för det kan vi ju hjälpas åt med, men jag känner att det tar en massa onödig tid ifrån vår tid ihop. Dock får han tvätta sina egna kläder när han kommer hem. Under helgerna försöker vi ha en dag då vi bara hemma och myser, en dag vi besöker familj och vänner och/eller hittar på något.
 
För mig är det väldigt viktigt att få tid tillsammans som familj, självklart saknar jag de dagar vi kunde vara i sängen en hel dag och bara ha sex och mysa, men att ha barn är det bästa som finns. Vi passar på att ha sex medan bebisen vilar eller har somnat för natten.
 
Det bästa med att min man jobbar borta är att vi verkligen får sakna varandra och när vi ses är vi som två nyförälskade tonåringar, vi har fått en del "get a room"-blickar på stationen eller bussen om vi möts upp på stan, men det är bara avundsjuka ;) Så varje vecka när han kommer hem känns det som en nystart och en liten sexkick. Jag kan rekommendera det, men det är också otroligt tufft att kunna göra detta, man måste lita på varandra och respektera att den andre partnern faktiskt gör detta för er skull, för att ni ska ha det bra.
Glöm inte att kommunicera!
 
xo
/Mrs X
Distansförhållande, Kommunikation, Relationer, Sex, känslor,
Jag fick en förfrågan att göra ett litet gästinlägg av Miss Queen E. Vi känner varandra sen några år tillbaka, blev kompisar direkt och det var hon som fick mig att träffa min karl. Jag är 25 år och bor i den södra delen av vårt avlånga land, är gift och just nu mammaledig, vår lilla bebis har hunnit bli 8 månader. Det jag ska skriva om
 
familjelivet, sexlivet när man har barn och att ta vara på själv och varandra.
 
Idag börjar vi med hur det är att ha sex när man är gravid. Jag vill påpeka att detta är min upplevelse av min graviditet, alla graviditeter är olika.

De första veckorna var vi som kaniner och det var inget som störde sexakten, vi kunde hålla på som vi alltid gjort.
Men tyvärr blev jag illamående ganska tidigt, det ställde till en del, för oralsex var inte att tänka och sex överlag var inte så intressant för min del. Jag var riktigt kåt och mannen likaså, men det gick bara inte, vilket var riktigt frustrerande.

Efter vecka 16 var jag helt fri från illamåendet och det var då det var som bäst. Jag kände mer och blev mer upphetsad än tidigare, vilket ledde till att mannen blev lika så. Varför jag kände mer kan jag inte svara på, kanske var det blodflödet till puppa, som ökar under graviditet eller bara att min man är riktigt jävla bra i sängen, det sista kan vara att, nu jävlar måste vi knulla som fan, för sen finns det inte tid.
 
Runt vecka 20, började magen puta och lillbebisen började röra på sig, vilket ledde till att mannen tappade lusten, medan jag var kåtare än kåtast. Nu blev sexet väldig enformigt, det var lite smek och pill, sen doggystyle eller med mina ben vilande på mannens axlar, just för att det var inte bekvämt att ha honom över mig. Det blev också mycket onani, då jag kände att jag inte kunde be min man ha sex 2-4 ggr per dag, jag var väldigt på hugget.
De sista 12 veckorna var en väldigt jobbig period, jag fick foglossning, mannen hade mycket i skolan då och jag slutade jobba. Det blev att man nästan gick varandra på nerverna och mannen fick tyvärr ta en hel del skit under denna period. Sexet var nästan obefintligt, just på grund av smärtor och att jag kände mig inte som den sexigaste kvinnan på jorden. Mannen ville inte ha penetrerande sex, för att han var rädd att göra illa bebisen, vilket jag vill påpeka att man inte gör!
 
Men för att sammanfatta, så hade vi underbart sex under hela graviditeten, i början en jäkla massa, mot slutet blev det mindre, men det var minst lika underbart varje gång.
 
Det du ska tänka på är att gör det som känns bäst för dig och prata med din partner om vad ni båda vill, för ibland är det bara skönt att prata och kramas. Å du kan ha sex minst lika bra under hela graviditeten, det gäller att vara lite påhittig bara. Om du är orolig, så vänd dig till MVC och din barnmorska.
 
Hoppas ni fick en liten överblick, jag återkommer om hur det är att ha sex efter förlossning och när man har barn.
 
Peace out!
Mrs X
Gästbloggare här igen...
Idag tänkte jag bjussa på ett inlägg om hur det är att omedvetet ta en oskuld, när killen dessutom närmar sig 30 år.
 
I somras var jag med om något jag trodde skulle bli ett one-night stand. Vi hade flörtat i text länge, väldigt länge. Och så i somras när det var nån form av stadsfest/gatufest här i stan så kom vi fram till att vi skulle ses. Jag hade hunnit gå hem eftersom jag blivit uttråkad och frös som en dåre och tänkte väl inte mer på att vi hade "bokat" en dejt. Så döm om min förvåning när killen i fråga faktiskt ringer och meddelar att han är på väg hem till mig (fråga mig inte hur han visste vart jag bodde, jag gissar på att eniro i hans iphone hade med saken att göra).
 
Jaha, han kom ju hem till mig och jag hade ju redan lagt mig i sängen så han kom och la sig intill mig. Stel som en pinne trots den kraftiga alkoholpåverkan, jag visste ju att han var blyg men jag trodde i min enfald att det skulle vara lite lugnare eftersom han var full. När vi legat i sängen ett tag, jag under täcket och han ovanpå, fullt påklädd, så frågar han om jag skulle bli sur om hans hand råkade hamna på mitt bröst. Jag trodde han skämtade och fnissade väl bort det. Men hur som helst, han vågade efter en stund försöka sig på kroppskontakt. Dock inga kyssar vilket jag tyckte var lite konstigt. Men förspelet var klockrent ändå, om än lite väl utdraget. Vi höll väl på att känna på varandra i säkert 2 timmar innan han på nåt sätt fick av sig kläderna och lyckades få på en kondom. Han bad mig guida honom rätt eftersom han, som han sa, "var lite ovan". Sen gick det fort, inte in-ut-slut men nästan så. Här trodde jag fortfarande att det var för att han inte legat på länge.
 
Vi fortsatte att träffas efter den där natten, men han var fortfarande väldigt blyg i nyktert tillstånd så de första gångerna vi hade sex så var han full. Han passade väl på att höra av sig då antar jag. Visst, vi sågs annars också men då var det bara hångel. När vi dejtat i nästan ett halvår så kröp det till slut fram att han var oskuld fram till den där natten i somras när han kom och hälsade på mig. Det förklarade ett och annat för mig kan jag säga. Och det märks fortfarande då och då att han inte varit med någon annan än mig.
 
I början tyckte jag att det kändes konstigt att ha tagit en oskuld utan att veta om det och jag trodde väl egentligen att han inte var så intresserad av att se till att jag också skulle få njuta. Men nu vet jag att det var osäkerhet från hans sida, han är väldigt mån om att jag ska njuta och han vill gärna få mig att komma innan han själv kommer. Och alla eventuella tankar på att bli jämförd med någon tidigare sexgudinna finns ju inte i det här. Sen att vi gillar samma saker är ju bara bra, men jag ska nog få honom att testa lite mer nya grejer också. För en sak han inte vågat sig på än är att slicka. Och jag tänker se till att vi ska ha sex i hans bil och på balkongen också. För balkongsex är nåt jag velat prova länge. Så varför inte med min lilla oskuld?
 
//Miss Virginity
Kärlek, Oskuld, Relationer, Sex,