Så vi har för första gången en man på jobbet förutom högsta chefen och jag börjar känna att det blir obekvämt.. Ni kanske vet den känslan? När man själv inte är intresserad för 5öre förutom möjligtvis vänskap men så känns det som att den andra partern är intresserad. 
 
Så har varit flera situationer. Vi har konstaterat att vi har likadana intressen (intressen som dom flesta människor inte har). Så massor att prata om tillsammans. Så för någon dag sedan på arbetet när jag var ute och rökte så kom han också ut och satte sig bredvid mig. Slutade med att vi satt i en timme och pratade och andra kollegor gick förbi och vart lite brydda över att vi fortfarande var kvar. Under samtalet så kom repliken från honom "vi har så mycket gemensamt!". Jag satt och kände lite "cringe". Kan ju vara inbillning men kändes så där som att han menade det lite flörtigt. 
 
Igår gick vi hem tillsammans och han väljer att följa mig hela vägen hem. Hur undviker man sådant utan att det blir konstigt? "Nej tack gå hem du!".  Vi stod utanför min port en lång stund och jag funderade på hur tusan jag kan bli av med honom på ett trevligt sätt. Slutade med att jag erbjöd honom att följa med på långpromenad, vilket han glatt sa ja till. (Innan det hade han föreslagit att vi skulle "hänga" någon gång). Så vi gick långpromenaden och sedan fick jag äntligen min ensamtid! 
 
Dock trevlig karl. Men hoppas hoppas att han inte är intresserad! Sådant tycker jag mest är jobbigt~~. För i bästa fall har man fel och inget händer. I värsta fall kommer den där situationen då den andre försöker göra ett move och man måste undvika och sedan ha det där hemska samtalet "bara vänner". Sedan den pinsamma stämmningen efteråt. Ursh. Har ingen lust på något sådant XD. Inte denna sommar då jag är nöjd med att få vara helt själv! 
 
//Brittfitta