Tinder kärlek, vänskap eller rinna ut i sanden?

0kommentarer

Så med min tindermatchning vet jag inte riktigt hur det går.. Jag trodde vi skulle träffas på en festival. Men istället för att träffas så chattade vi med varandra hela natten men träffades inte.. Jag vart lite irriterad och undrar fortfarande varför han skrev till mig hela natten om han inte tänkt göra något åt saken.. Jag gav honom möjligheter att möta mig men han nappade inte på det.
 
Men vi har skrivit varje dag efter det. Han har erbjudit mig att komma över och ta ett glas vin och hälsa på mig på min ort. Och jag har svarat. Men ändå har jag fått känslan av att intresset svalnat från hans sida. Så jag tog saken i egna händer och frågade om vi skulle träffas, då jag ändå ska hälsa på en vän där han bor. Självklart med min tur, så hade han en "viktig" grej denna helg men skulle se om han kunde "styra upp schemat så att vi kan leka". Hans viktiga grej är inte direkt något jag själv skulle tycka var viktigt, men samtidigt visar det på att han har bra värderingar och värdesätter sin familj. (Även om jag lätt skulle dumpa min syrra för att träffa en kille XD hon skulle ha förståelse ;) ).  
 
Men som sagt, jag har känt att han svalnat på sistone, vilket dock inte är så konstigt. Jag märker själv hur varje gång han kommer in på lite mer "flörtande" meddelanden så är jag proffs på att döda stämningen eller byta ämne! Och jag blir så arg på mig själv. Sedan förstår jag också ifall han tappar intresset för att det inte är såå roligt att skriva hela tiden.. Och det förvånar mig för i vanliga fall är det jag som lessnar på att sitta och skriva strunt med folk, men med Peter har jag aldrig tröttnat. Jag kan sitta och vänta hela dagen för att jag hoppas på att han ska skriva! Det gör mig glad. Vilket samtidigt skrämmer mig för helt ärligt; han har inte alls visat att han är "bra nog" för mig ännu så jag borde inte ge allt det här den här makten över mina känslor. Ledsen när han skriver på ett sätt som får honom att verka ointresserad eller glad när han skriver något som får mig att hoppas :P.
 
Det är så roligt egentligen. Jag sitter och oroar mig och fjantar mig fast jag logiskt sätt vet att jag inte ens känner honom än och enligt min historia så är det liten chans att han faktiskt kommer vara någon jag vill ha. Ändå har han fått ganska stort grepp om mig. Och jag gillar att vi har vissa saker gemensamt. Saker som jag tidigare aldrig skulle tro hade något värde men som jag nu inser betyder ganska mycket för mig.
 
Men en sak stör mig! Han har flera gånger fiskat efter komplimanger och jag får ingen tillbaka!!! Jag har fått en komplimang av honom sedan vi träffades, och det var endast för att jag vart så irriterad på hans fiskande utan att ge något tillbaka att jag själv fiskade.. Och vad fick jag? Jo; "som sagt, du har ett sött leende :)". Well thank you very much! Jag vet att jag är fjantig, men det kändes som en ganska futtig komplimang?? Jaha mitt leende var "sött". För det första tycker jag inte om det adjektivet. Då föredrar jag "vackert" eller "fint" eller "sexigt". Sött, tja det hade jag kunnat sagt till en killkompis för att vara snäll, som jag egentligen tycker är ful. "Du har söta ögon".
 
Jag tycker den komplimangen känns lika bra som när man får höra att man är "snäll". Du har ett sött leende och är snäll! Ja men då vet jag, vi är vänner eller?.
 
Samtidigt vet jag att jag antagligen borde vara glad, för det är ju en komplimang i sig själv när han skriver hela tiden.. Men jag önskar att han bara kunde förstå att min blyghet, blir inte bättre av att inte veta något alls om vad han tycker om mig. Om jag viste att han tyckte att jag var skitsnygg ja men då kan jag slappna av mer och låta blygheten fara sin kos och jag kan vara lite mer naturlig och sexig som jag vet att jag kan vara ;). Men när jag inte har något att gå på så blir ju blygheten värre för jag skulle inte vilja vrålflörta med honom och så får jag veta senare att han mest tyckte jag var jobbig då han inte alls finner mig attraktiv. . .
 
Ärsh nu har jag väll babblat på ordentligt här :P. Förhoppningsvis får jag träffa Peter på lördag! Skriver väll mer då ;) om jag inte hinner bli irriterad/glad/orolig innan dess vill säga :P
 
//Brittfitta
 

Kommentera

Publiceras ej