Gud va sexig hon är!! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skitsnygg är hon! 
 
//Brittfitta
 
Har under denna vecka tittat på Eva & Adam! Och gud så söta de är! Mitt hjärta riktigt smälter när jag tittar! De är urgulliga och jag önskade att det var lika "lätt" i denna ålder som det var när man var 11! Så har ni lust att skratta lite och se på nostalgi så titta upp Eva och Adam igen!
 
Supersöt scne:
Adam; "Annica sa att du är kär i mig.. Är du det?"
Eva: "ja det är jag.. Är du kär i mig?"
Adam: "Ja det är jag... *leende*"
Eva: "ja men då är vi ihop!"
Adam: "Ja det är vi!"
 
Haha dör av hur söta dom är XD
 
Lite bilder:
 Så söta :P
 
 ^^
 
Nej inte kysser man väll någon som man inte är kär i ?? XD
 
 
 
Haha hur många gånger har man inte tänk såhär???? :P
 
 
//Brittfitta
Förresten så är det en sak som ni säkert hellre velat läsa om än mig och Peter! Har en killkompis som jag inte umgås så mycket med men som ser bra ut. För några veckor sedan så var jag rak på sak som jag föredrar att vara.
 
Vi satt och skrev om sex och han klagade på att han inte hade någon att vara med så då skrev jag "ja jag har länge funderat på att fråga dig om du vill vara min sexlärare". Svaret jag fick var att det skulle han gärna vara ;). Och att jag fick väll komma över någon kväll.
 
Roliga var att efter att ha fått svaret så tappade jag lusten och det slog mig hur pinsamt det skulle vara! Haha men vem vet! jag kanske gör det :).
 
//Brittfitta
Nu känns det skönt i livet igen :). Pratade med en vän igår som jag inte pratat med på länge då hon ofta är utomlands. Och hon var den första som faktiskt förstod mig tillräckligt bra för att hjälpa mig komma över Peter! Hon sa inget om all den där bullshiten att "ärsh gå vidare, skit i honom". Osv. osv.
 
Istället sa hon det som jag tyckte själv men inte vågade göra. Nämligen säg rakt upp och ner vad jag vill och sedan acceptera svaret. Gör det jag behöver för att kunna släppa och gå vidare. Och det var så skönt och höra alla hennes smarta råd! När jag sa "men då kanske jag skrämmer iväg honom" så var det så enkelt för henne att bara säga, "ja men då passar han ju inte dig. Du vill väll ha en kille som gillar dig för den du är och inte tvingar dig vara någon annan". Det var så skönt att få lite råd som faktiskt går att följa istället för "gå vidare" som inte är så enkelt om man inte fått ett avslut.
 
Så lång historia kort, jag skrev till Peter något i stil med; "Hej jag har möjligheten att åka till storstaden men har bara lust om jag kan träffa dig. ;). Har du tid/intresse för att ses?". Svaret jag fick var att intresse fanns men att hans helg var helt fullplanerad. Så jag svarade att det var ju synd och eftersom jag pratade med min väninna hela tiden så kände jag att jag vart inte ens ledsen eller besviken.
 
Jag kände att nu har jag gjort mitt! Jag har gett honom chansen två gånger och han har inte kunnat. Men jag har gjort det jag kan! Nu kan jag bara slappna av och gå vidare! Vill han mötas är bollen på hans planhalva och jag skulle bli jätteglad om jag får se honom igen. Men nu har jag gjort mitt! Jag behöver inte "vänta" på att han ska skriva. Skriver han så svarar jag såklart men bollen är helt enkelt på hans planhalva. I´ve put myself out there and basically got shoot down. But thats okey. Jag har gjort det jag kan och var ärlig mot mig själv och gjorde det jag behövde för att kunna släppa och gå vidare. Jag kan vara stolt över att jag stod fast vid hur jag ville göra sedan är det såklart oturligt att Peter har så fullt upp jämt.
 
Samtidigt som jag tror att tid finns alltid om man vill. Så det är bara att acceptera att han har saker som han prioriterar över mig och jag hade gjort samma sak om jag inte bodde i en byhåla där ingenting någonsin händer XD. Men det är okej. Nu kan jag slappna av och veta att jag gjort mitt bästa, och jag har lärt mig saker som kan hjälpa mig i framtiden!
 
Skönt! Visst kommer jag väll råka glansa in på hans fb ibland men jag känner att "desperationen" eller vad man vill kalla det har släppt och jag kan fokusera på något annat!
 
//Brittfitta
Vet ni varför jag börjat skriva här så mycket? För detta är enda stället där jag känner att jag kan ventilera av mig utan någon som hela tiden avbryter mig med dumma citat som "det kommer någon när du minst anar det!" eller "äh glöm honom, du hittar någon ny!". Jag är så less på att bli avbruten i mina ventileringar för massa fjantiga ordspråk som inte ens har någon grund. 
 
Jag menar "det kommer någon när du minst anar det" vad fasen innebär det egentligen?? Och visst finns det flera som säger saker som "jag ville absolut inte ha någon pojkvän och så mötte jag X". Men ni, ni är nog undantaget inte regeln. Tycker det där ordspråket eller vad man nu ska kalla det är så jäkla dumt. Jaha så när jag minst anar händer det? Vet ni någon annan som har det mottot? Triss.. Och jag har antagligen lika stor chans att möta drömkillen som att vinna på lotto. 
 
Hatar det där. Folk tror att det får en att känna sig bättre. Men vet ni vad? Det gör det inte! SKulle vara fasen så mycket bättre att få produktiva råd istället som "kom vi går ut ikväll och råraggar!". Istället om skiten att han kommer när han kommer. Så drömkillen kommer en dag knacka på min dörr när jag sitter i soffan och sluskar? 
 
Sedan får iallfall jag dåligt samvete och känner mig dålig när folk säger "när du minst anar det...". Det får ju mig att låta som en patetisk liten flickjänta som är helt desperat och alltid väntar och förväntar sig saker. Det kan jag lova er att jag inte gör! Funnits många perioder där jag inte alls velat ha någon man, och vet ni vad? Jag hade ingen heller! 
 
Ärsh kom på mig själv med att jag är i en ganska jobbig nedåtgående spiral för tillfället. Tänker väldigt svart och Linavagina beskylde mig till och med för att vara väldigt negativ och det kanske jag är. Men skulle ju vara skönt att ha vänner som kanske kan ha åtminstone lite förståelse till att efter allt jag varit med om (och inte varit med om) kan hamna i svackor. Och beskyllningar över att vara negativ eller "elak" eller liknande gör ju inte direkt att man blir positivare. Man håller bara käften mer vilket skapar distans. 
 
Har bestämt mig för att skärma av mig själv från omgivningen ett tag. Tror jag behöver vara helt själv med hunden och inte behöva tänka på alla sociala situationer och folks känslor ett tag. Bara finna ut vad jag vill och hur jag känner och hur jag vill vara. Är less på att hela tiden vara alla andras bollplank och lyssnare. Det är dags att jag börjar lyssna mer på vad jag själv tänker. And god knows nobody else takes the time for that so.. Jag får göra det åt mig själv! 
 
//Negativa Brittfitta 
Så till alla er tjejer som gillar roliga killar här kommer några "söta" komiker! Och har ni tråkigt kan ni ju titta upp dom på youtube och skratta lite :P.
 
Bo Burnham
 
Donald Glover (skådespelare, rappare, komiker) 
 
 
Och min favorit; Danny bhoy :) 
 
 
(Andra komiker som inte är med; Louis CK, George Carlin, Wanda Sykes, Ellen Degeneres osv) 
 
// Brittfitta
Ja nu har jag fått en liten förklaring till varför kanske Peter inte hör av sig ofta längre. Han har lite problem i sitt liv för tillfället. Och jag också.. Brukar ni tänka att livet mest gillar att ge en skit? Haha sådana tankar har jag just nu. Det kan liksom aldrig bara gå bra. Och om det mot förmodangr riktigt bra då måste det vägas upp av något riktigt hemskt. Ibland undrar jag hur det känns att vara en av de människor som det mesta går bra för hela tiden :P. 
 
Nej jag tycker det käns sorgligt med Peter. Jag känner hur det börjar rinna ut i sanden och jag vill inte det men svårt att göra skillnad när vi bor 50mil ifrån varandra och han inte har orken/lusten att försöka :P. Jag märker själv hur jag börjar bry mig mindre och mindre vilket känns lite sorgligt. Hade varit trevligt med en första pojkvän eller tja bara sex hade varit trevligt också.. 
 
haha jag har inte haft en endast pojkvän i hela mitt liv. Om man inte räknar pojkvännen från favvoland, vilket jag inte gör.. Och sex? Hahah jag har inte haft sex på 3 år XD..... Och senaste gången var riktigt dåligt.. Men men nu är det bara lite mer än en månad till favvoland!!! Fasen vad kul det ska bli!! 
 
//Brittfitta
Hua vad jag önskade att folk kunde vara ärligare! Tänk vad lätt det skulle vara. Killen som tog ditt nummer på krogen. Skickar ett sms där han typ skriver "hej, jag som fick ditt nummer igår. Jag har tappat lusten och kommer inte skriva till dig. ha ett bra liv! /Anton".
 
Eller killen som du precis låg med. Som skriver att tyvärr var det bara en engångsgrej för honom. Men ha ett bra liv! Eller dumma Peter. Jag gillade dig men nu har intresset svalnat! Vill inte träffas, eller höras nå mer, men tack ändå!
 
Vad skönt om alla skulle börja göra så :P. Då kan man bara slappna av, deal with it, and move on!
 
//Brittfitta
Så nu är jag hemma från storstan, som inte alls vart som jag ville det, men jag ska väll inte klaga... Peter dissade mig totalt.
 
Han skulle fira sin syster som fyllde år på fredag men skrev till mig att han kunde möta mig mellan 14-17. Efter tystnad från honom så får jag meddelande 15 att han inte hinner och undrar om vi kan ses dagen efter. Så dagen efter väntar jag på respons från honom. 13 så tappar jag tålamodet så jag skrev och frågade om han vart upptagen igen. 16:11 (mitt tåg gick 16:52) får jag äntligen svar (fast att jag sett att han varit inloggad på fb innan det) där han skriver att han tyvärr vart det. Då tappade jag suget och skrev. "Ah va synd. Jag fick nästan känslan att du inte ville träffas."
 
Svaret kom; "Jo det vill jag! Men mitt liv härnere är lite kaosartat".. Och sedan slutade han skriva igen. Har inte svarat på mina tre meddelanden efter trots att han tittat på dom.. Jag blir lite less. Jag känner två saker;
 
1. Jag känner mig dissad. Jag börjar fundera på om han endast skriver "det vill jag!" för att vara snäll men att det egentligen är en lögn. Att han har bättre saker för sig/ andra tjejer han kan träffa, som är trevligare osv.
 
2. Jag får känslan av att Peter inte har det så lätt.. Jag vet inte varför men fick bara känslan av att när han skriver "kaosartat" så menar han inte på ett bra sätt. Kanske han har familjeproblem eller dylik? Jag får känslan av att han inte mår så bra i storstan och antagligen skulle trivas norrut som han själv sagt.
 
Men helgen i storstan vart inte dålig iallfall! Lördagen vart det favvolands mat och det var så gudomlig gott! Sedan avslutades det med två drinkar ute med syrran. Vilket var ovanligt trevligt! Sedan söndagen mötte jag upp en ny tinder kille, Gustav.
 
Han var inte min smak alls. Och jag tyckte kemin saknades totalt och han var lite tråkig. Dessutom kunde han inte hålla ögonkontakt alls. Men men kul att pröva runt lite och träna på min egen blyghet :P
 
Jag skulle vara evigt tacksam för en kommentar kring hur jag ska fixa allt med Peter?? Jag ska antagligen till storstan näst nästa helg också... Borde jag fråga om vi ska träffas igen?
 
 
//Brittfitta
 
Satt precis och pratade med en vän som precis kommit in i ett förhållande med en tinderkille. Under hela deras förhållande/relation (ca 2 månader) har hon ringt mig. 50%  av gångerna för att skratta och berätta hur bra allt går, och de andra gångerna hur skit allt är.
 
Idag ringde hon för att allt var skit igen och hon och killen hade haft ett stort bråk. Och allt jag kunde tänka, och säga till henne, var hur hemskt det lät. Jag menar på två månader har de "lärt känna" varandra och blivit tillsammans. Det är inte lång tid, och ändå har den här killen redan visat riktigt dåliga sidor! Rejäl psykisk ohälsa sidor.. Faktum är att han låter lite schizofren/multipel personlighet med sina två sidor.. Och läskig.
 
Så jag skriver nu mer eller mindre det jag sa till henne. I början på ett förhållande ska väll allt vara rosenrött och trevligt? Tanken på att vara med den andra personen ska göra en glad och man ska sväva runt på små moln med fjärilar i magen. Visst förstår jag också att det kan hända saker den där första perioden, men det min vän berättar om låter inte okej. Så jag sa det till henne "det här är det bästa den här killen kommer bete sig mot dig, är det bra nog för dig?".
 
Chockad som jag vart så var hon inte säker..
 
//Brittfitta
Så idag är jag på mycket bättre humör! Jag ser fram emot en helg i storstan oavsett vad den kommer föra med sig! Jag känner mig sexig och fin och har tänkt göra vad helst jag vill denna helg!
 
Tyckte det var roligt igår. Jag och morsan hade båda fallit för de där bantningspillren Garnicia Essentials eller vad dom nu heter! Haha och både jag och morsan missade att de där "gratisburkarna" kom med ett abonnemang där säljaren skulle ha tagit över 770kr för nästa burk XD. Jag var dock smart nog att titta upp bolaget (dock inte så smart att jag tittade upp bolaget innan jag köpte).
 
Så igår fick jag mina två burkar! Haha så nu ska här prövas XD. Antagligen bluff alltihopa men man kan ju hoppas XD. Fick även ringa LA igår och avbryta prenumerationerna åt mig och mamma XD. Jag frågade mamma varför hon köpt dom och hon sa "precis samma anledning som du, jag kände mig nere och deppig och fet. Tänkte att jag kan i alla fall prova". Hon är för söt :P.
 
Jag får väll skriva här om det är en bluff eller inte! Men idag har jag redan känt mig mycket piggare och "smalare" än tidigare så pillren fungerar ju i alla fall på huvudet XD.
 
//brittfitta
 
Känner mig lite gladare i tanken på storstan nu! Det får bli som det blir helt enkelt! Om inte annat ska jag passa på att äta lite favvolandsmat och köpa lite favvolands varor ^^. Ska förresten åka till favvoland i oktober :D:D:D:D. Det kommer förhoppningsvis bli bättre än bäst! Kul att träffa massa vänner igen och vem vet, kanske gamla ragg också?? ;)
 
Men är så besviken på mig själv att jag valde att flytta hem till min hemby igen.. Gjorde det av flera anledningar men önskade nu att jag inte gjort det. Vikariat på 1 år till känns vääääldigt långt.. Lite som att slösa bort ett år av mitt liv.. Men men erfarenhet och pengar ska man väll inte klaga på.!
 
Nackdelen är väll att det är en kvinnodominerande arbetsplats vilket gör att det bli ännu tråkigare och taskigare stämning -.-... Och jag känner mig som en bov när jag flexar ut tidigt trots att jag har skitlite att göra och mest sitter av tiden endåså..
 
// Brittfitta
En sak ni ska veta om mig; när allt går skit då börjar jag skratta och tycker att livet är komiskt. Precis kommit in i den fasen nu. Haha jag har lagt ca 1100 kr för att träffa en kille som är ointresserad och utöver det har fullbokad helg med födelsedagsparty på fredag och jobb på lördag natt XD. Whiho!
 
Så jag får hoppas till gudarna att systeryster har lite lust att hitta på något roligt på lördag natt annars sitter jag där XD. Alltså det är så ironiskt. Ibland undrar man ju om livet helt enkelt bara finns för att jävlas med en. Och varför sa inte Peter detta direkt?????? Vilket pucko han är. Jag köpte inte biljetterna förens han mer eller mindre sagt att vi kanske kan träffas. Men nu i efterhand förstår jag lite mer hur han kanske tänkte. Men vad mycket lättare det hade varit om han bara sagt som det var. "jobbar lördag natt, och födelsedagskalas på fredag, detta innebär att jag kanske kan träffa dig lite snabbt på dagen på lördag". Då hade jag vetat och kunna gett en bra ursäkt till varför jag inte kunde åka till storstan helt plötsligt..
 
Men nej. Båda går vi som katter kring het gröt och det är helt klart jag som förlorar på det! Han skrev att han skulle försöka "ska se om jag kan styra upp helgen så att vi kan leka!" . Så eftersom han inte berättat att han faktiskt har ÅTAGANDEN även på lördagen (skrev att han hade det på fredagen) så antog jag att om det klickar så kanske vi kunde umgås hela lördagen. (hade hoppats på en trevlig dag med snack och annat och avsluta med filmkväll ;) ) .
 
Fel hade jag. Visst kanske han kan avboka något om jag mot förmodan är så rolig och trevlig att han vill det. Men inget att hoppas på direkt. Hade jag vetat att han hade åtaganden på lördag skulle jag aldrig köpt biljetterna. Lönt liksom att åka 4.5 timme för en fika dejt. Nej tack.. suck... Snälla snälla låt denna helg bli superrolig oavsett!!!
 
// Brittfitta
 
Ja då tog jag modet till mig och skrev till Peter... Och tja han har verkligen mycket att styra upp i helgen och jag förstår nu att jag valde den sämsta jäkla helgen ever att åka till den stora staden. Men biljetter köpta så nu får jag väll bara suck it up och göra det bästa utav det.. Hua mig.. Jaja jag hoppas att min kompis kan tänka sig att gå all in på festhumör, för kan jag varken spendera fredag med Peter eller lördag (förutom om han lyckas klämma in mig på ett litet hål) så ska jag fasen ha trevligt och roligt i alla fall!
 
Har lyssnat massa på min dejtingcoach och jag tänker fasen i mig göra något som jag inte är van vid till helgen!!! Om det så blir kort dejt med Peter eller random flörtning på krogen! Jag ska träna!!! Whihooo! Längesedan jag kände såhär och nu ska det bli skärpning.!
 
Blygheten skall tränas bort! Mot allt och alla! '
 
// Brittfitta
Länge sedan någon av oss la ut lite ögongodis på denna sida! Så här kommer en söt bild på Brad Pitt från någon film som jag tydligen missat!
 
 
 
 
Och för de manliga läsarna, Jessica Love Hewitt, en personlig favorit. Hon är så otroligt vacker och sexig!!
 
 
// BrittFitta
Varför kan aldrig något gå bra? Peter har inte hört av sig. Visst han skrev sist (en tumme upp, så egentligen skrev han inget..) men hela dagen igår skrev vi inte. . . Första dagen sedan vi började skriva som vi inte sagt något. Och jag vet att jag har lite mig själv att skylla. Så många gånger har han gått in på mer flörtig skrivning och jag har helt enkelt förstört stämningen.
 
Men som jag skrev igår.. Känns verkligen som att han håller på att tappa intresset och det känns ju jätteroligt när jag precis lagt ut 1000kr för att komma till hans stad och förhoppningsvis få träffa honom. Har ni några ideer på hur man får en killes intresse över text? Jag känner att jag själv inte har någon aning.. Jag sitter mest och väntar på att han ska skriva något.. Jag borde kanske vara den som skriver något men jag vet inte vad? Ursh hatar sånt här..
 
Varför måste det vara så mycket regler och limitations i dejtning? Jag kan aldrig känna mig bekväm och bara göra det jag vill. För då blir man dissad för att man är för på, eller så blir man dissad för att man inte är på nog.. Ursh hatar sådant här. . .
 
Jag kan verkligen se framför mig hur jag åker till Peters stad i helgen och så träffar jag honom inte. Och då vet jag! Jag skulle bli besviken. Men då vet jag i alla fall... Då är det ju helt upp till honom. Vill han träffas är det hans tur att åka 50mil för att träffas. Jag tänker fortsätta vara trevlig och så mycket mig själv jag kan vara, men jag tänker inte anstränga mig.
 
Kommentera gärna och hjälp mig i mitt kärleksliv!
 
// Brittfitta
 
Så med min tindermatchning vet jag inte riktigt hur det går.. Jag trodde vi skulle träffas på en festival. Men istället för att träffas så chattade vi med varandra hela natten men träffades inte.. Jag vart lite irriterad och undrar fortfarande varför han skrev till mig hela natten om han inte tänkt göra något åt saken.. Jag gav honom möjligheter att möta mig men han nappade inte på det.
 
Men vi har skrivit varje dag efter det. Han har erbjudit mig att komma över och ta ett glas vin och hälsa på mig på min ort. Och jag har svarat. Men ändå har jag fått känslan av att intresset svalnat från hans sida. Så jag tog saken i egna händer och frågade om vi skulle träffas, då jag ändå ska hälsa på en vän där han bor. Självklart med min tur, så hade han en "viktig" grej denna helg men skulle se om han kunde "styra upp schemat så att vi kan leka". Hans viktiga grej är inte direkt något jag själv skulle tycka var viktigt, men samtidigt visar det på att han har bra värderingar och värdesätter sin familj. (Även om jag lätt skulle dumpa min syrra för att träffa en kille XD hon skulle ha förståelse ;) ).  
 
Men som sagt, jag har känt att han svalnat på sistone, vilket dock inte är så konstigt. Jag märker själv hur varje gång han kommer in på lite mer "flörtande" meddelanden så är jag proffs på att döda stämningen eller byta ämne! Och jag blir så arg på mig själv. Sedan förstår jag också ifall han tappar intresset för att det inte är såå roligt att skriva hela tiden.. Och det förvånar mig för i vanliga fall är det jag som lessnar på att sitta och skriva strunt med folk, men med Peter har jag aldrig tröttnat. Jag kan sitta och vänta hela dagen för att jag hoppas på att han ska skriva! Det gör mig glad. Vilket samtidigt skrämmer mig för helt ärligt; han har inte alls visat att han är "bra nog" för mig ännu så jag borde inte ge allt det här den här makten över mina känslor. Ledsen när han skriver på ett sätt som får honom att verka ointresserad eller glad när han skriver något som får mig att hoppas :P.
 
Det är så roligt egentligen. Jag sitter och oroar mig och fjantar mig fast jag logiskt sätt vet att jag inte ens känner honom än och enligt min historia så är det liten chans att han faktiskt kommer vara någon jag vill ha. Ändå har han fått ganska stort grepp om mig. Och jag gillar att vi har vissa saker gemensamt. Saker som jag tidigare aldrig skulle tro hade något värde men som jag nu inser betyder ganska mycket för mig.
 
Men en sak stör mig! Han har flera gånger fiskat efter komplimanger och jag får ingen tillbaka!!! Jag har fått en komplimang av honom sedan vi träffades, och det var endast för att jag vart så irriterad på hans fiskande utan att ge något tillbaka att jag själv fiskade.. Och vad fick jag? Jo; "som sagt, du har ett sött leende :)". Well thank you very much! Jag vet att jag är fjantig, men det kändes som en ganska futtig komplimang?? Jaha mitt leende var "sött". För det första tycker jag inte om det adjektivet. Då föredrar jag "vackert" eller "fint" eller "sexigt". Sött, tja det hade jag kunnat sagt till en killkompis för att vara snäll, som jag egentligen tycker är ful. "Du har söta ögon".
 
Jag tycker den komplimangen känns lika bra som när man får höra att man är "snäll". Du har ett sött leende och är snäll! Ja men då vet jag, vi är vänner eller?.
 
Samtidigt vet jag att jag antagligen borde vara glad, för det är ju en komplimang i sig själv när han skriver hela tiden.. Men jag önskar att han bara kunde förstå att min blyghet, blir inte bättre av att inte veta något alls om vad han tycker om mig. Om jag viste att han tyckte att jag var skitsnygg ja men då kan jag slappna av mer och låta blygheten fara sin kos och jag kan vara lite mer naturlig och sexig som jag vet att jag kan vara ;). Men när jag inte har något att gå på så blir ju blygheten värre för jag skulle inte vilja vrålflörta med honom och så får jag veta senare att han mest tyckte jag var jobbig då han inte alls finner mig attraktiv. . .
 
Ärsh nu har jag väll babblat på ordentligt här :P. Förhoppningsvis får jag träffa Peter på lördag! Skriver väll mer då ;) om jag inte hinner bli irriterad/glad/orolig innan dess vill säga :P
 
//Brittfitta
 
(Detta är del 2 av berättelsen så om ni inte läst inlägget innan så råder jag er att göra det först)
 
Efter 1.5 timme i bilen är jag äntligen i  samma by som Peters sommarstuga. Problemet är att jag inte kan hitta den. Jag hade aldrig varit i denna by förut och definitivt aldrig i sommarstugan så hade ingen möjlighet att hitta. Skrev till Peter som inte svarade såklart.. Så jag körde igenom byn i hopp om att jag "bara skulle veta" vart stugan var XD med en gnällande hund i baksätet som var orolig då han kände hur matte var så nervös. Faktum var att hunden gnällde så högt att jag vart irriterad och skrek till honom "men håll käften för fan!!". Har aldrig pratat så till min lilla kärlek ;) men man ska inte pressa någon som redan är på bristningsgränsen XD.
 
Så jag åkte genom byn och hann bara blinka så var jag i en ny by... Så det var bara att vända om igen. Vid det här laget var jag orolig.. Peter hade inte svarat på mitt mejl om vart tusan han bodde och jag började fantisera att han ångrat sig och nu ville skita i allt. Plötsligt ser jag en ung kille som står och målar ett rött hus. Ja HUS inte stuga.. Men jag tänkte "kan ju inte finnas fler knäppskallar som är ute och målar idag" så jag svänger ner och hoppas till gudarna att jag kommit rätt och inte måste be om ursäkt för att jag kört ner på någon annans gård.
 
Men rätt hade jag. Peter kom runt husknuten med rufsigt blont hår, snickarbyxor och röd målarfärg på armarna och händer. Han hälsar på vovven först och sträcker sedan upp handen mot min. Vi hälsar och jag går sedan fram till hans morfar och säger hej.
 
Peter går för att göra klart lite mer målning och jag och hunden följer efter och sätter oss på gräset. Peter var snyggare än jag förväntat mig med ögon som utstrålade värme, glädje och närvaro. Han verkar alltid ha ett leende på väg och jag tyckte om att prata med honom. I vanliga fall i sådana här nervösa situationer så pratar jag på som en duracell kanin men Peter konverserade så bra själv att jag kunde slappna av mer och bara ta det lugnt och lyssna och skratta åt hans historier.
 
Med andra ord sa det bara klick för mig.. Och självklart vart jag då blyg. VI hade, vad jag tror var, en "moment" på en bro när vi tog en promenad. Bron var så söt med natur runtomkring och en virvlande fors. Jag fick känslan att Peter ville att jag skulle komma närmare men jag vågade inte.. Haha hua vad jag hatar min blyghet. Jag ville så gärna men blygheten sätter stopp. Vi pratade och skrattade och vi fikade med hans morföräldrar.
 
De var riktigt gulliga också! Och det var så mysigt att se Peters relation till sina morföräldrar. De verkade ha en sådan kärleksfull relation fylld med skämt och glädje.
 
Till slut var det dags att säga hejdå. Efter att ha suttit ute på farstun så ställde vi oss bägge upp för att säga adjö. Hehe och jag tror båda funderade på hur tusan vi skulle göra. En kyss? En kram? inget bara hej och gå?. Jag tror ni alla vet vad jag pratar om ;). The big awkward moment före man vet hur man ska säga hej då :P.
 
Samtidigt såg vi ut att bestämma oss för att det fick bli en kram. Det var då jag märkte att han var ganska lång. Jag hamnade sådär perfekt mellan hand axlar och la mina händer runt hans midja. Jag tror det var en lite längre kram (inte kort men inte heller lång) som avslutades med en skitnervös Brittfitta som hade kunna hoppa runt på nervositetsenergi. Vi sa hej och jag åkte.
 
Allt som allt den mest perfekta dejt jag någonsin varit på. Antagligen tycker jag så bara för att för första gången så hade killen potential! Men jag åkte hem med en ganska sorgsen känsla i magen. Jag visste vad jag tyckt om hela dejten, men vad tyckte han? Gillade han mig? Dög jag? Eller var jag för fet eller ful för hans smak? jag kunde inte ruska av mig känslan. För första gången i mitt liv brydde jag mig om vad han kan ha tyckt :)
 
//Brittfitta
 
 
Ja nu var det längesedan jag skrev och jag har bara en ursäkt: absolut ingenting att säga! Tja om man inte räknar in hunden men detta är en sexblogg och tidelag sysslar jag inte med! Men varför skriver jag nu då? Jo tro det eller ej men jag har blivit en Tinder tjej..
 
Haha jag vet vad ni tänker. Tinder verkligen? Japp. En kompis tvingade in mig och jag måste säga att tinder, för mig, är ovanligt bra. Jag gillar att jag måste gilla någon och de måste gilla mig för att vi ska kunna skriva. Det blir såklart ganska utseendefixerat då, men det betyder också att jag slipper alla män över 35 som jag tycker är för gamla men oftast för snäll för att ignorera. Sedan blir kanske utbudet ganska magert men då vet man ju i alla fall att ens bilder faktiskt fångade någons intresse!
 
Måste vara ärlig och erkänna att jag inte utnyttjat tinder särskilt mycket på sista tiden, men endå lyckats med en träff/dejt :P. (Kommer till den snart.). Varför Tinder inte är något för mig är för att jag oftast blir uttråkad av killarna som skriver. Jag fastnar inte för vår konversation vilket gör att jag sakta men säkert slutar skriva. Men en kille lyckades ändra på det. Och jag vet faktiskt egentligen inte varför. Vår konversation är inte direkt superrolig och ändå fastnade jag. det roliga var (killens namn: Peter) att Peter har väldigt dåliga bilder på sig själv på Tinder. Han har två st vilket jag tycker är för lite. Man kan ha 5 bilder och de tycker jag att man ska utnyttja för att ge de andra människorna en ärlig chans att få en uppfattning om en själv. Men Peter har alltså bara två bilder. Ena bilden är superfin men man ser inte Peters ansikte. Bara ena armen och lite av ansiktet som inte är vänt nedåt.
 
Andra bilden Peter har är ful. Ja alltså han är inte FUL ful, men definitivt inte en pudding heller. Ful keps, konstigt leende och allmänt skogsmulle över hela bilden. Nu kanske ni undrar varför jag ens likade hans bild? Tja han var en "pity" like XD. Jag tänkte mer eller mindre "fasen kan ju inte vara så jäkla kräsen" och likeade honom bara för att. Vi började skriva och det var så där vanligt tråkigt som det alltid är. Sedan en fredag så bara ändrades allt. Jag vet inte varför för det var egentligen inget som han skrev som gjorde det. Men plötsligt klickade det bara och jag vart intresserad och superglad varje gång han skrev. Vi skrev på hela helgen och skämtade om att ses. Tisdag på jobbet fick jag plötsligt frågan "när ska vi ses då?" och jag svarade när helst han ville. Han ville samma dag.
 
Efter mycket velande fram och tillbaka. Han varnade mig för att hans mormor och morfar bodde i sommarstugan och jag antagligen skulle möta dom med. Så bestämde jag mig för att satsa och tog hunden, hoppade in i bilen och körde ca 1.5 timme för att träffa snubben. Fortsättning följer :
 
//Brittfitta