Superwoman gick i väggen - nu är hon ännu mer hedrad

0kommentarer

Jag måste egentligen sätta igång och jobba men behövde skriva lite här först. Det är så mycket som rör sig i huvudet nu. Jag och en vän diskuterade igår om att jag nog borde lägga lite mer fokus på mig själv. På så sätt får A lite mer tid och jag håller mig på mattan. Det skulle verkligen behövas för det händer mycket nu. Jag känner det i luften, saker är på gång ordentligt.
 
En sak jag lärt mig under hösten/vintern är hur mycket man tjänar på att vara sig själv. Den äkta, nakna versionen av sig själv. Det är svårt något så in i helvete att riva alla dessa gamla murar och visa sig sårbar och äkta för andra. Tänk om de inte tycker om en då? Det galna med det hela är att de tycker bättre om en när man visar upp det. Man blir mer äkta. Jag har förut visat upp en fasad av att vara någon supermänniska, en besserwisser (inte menat så), men någon som klarar precis allt! Jag var aldrig sårbar, jag klagade inte, jag var stenhård och bestämd. Verkade ha koll på allt, hade starka åsikter och var inte rädd för att uttrycka dem.
 
 
Problemet var att människor trodde mig, men bakom fasaden fanns det så mycket mer. Saker som folk inte såg. Det gjorde att människor tyckte jag var en förbannad besserwisser, någon att hata och ge sig på. Bilden var heller inte helt sann. Klart som fan jag också blir sårad, inte orkar allt, behöver gråta och bli tröstad. Jag kanske mer än någon annan. Men jag valde bara att inte visa det. Ville inte ge människor fler vapen emot mig. Men nog fan behövdes det! Det var det jag menade med att den starkaste kvinnan behöver mest hjälp.
 
Det gick så långt att jag gick in i väggen. Nästintill fullständigt. Jag bara grät, helt hysteriskt. Kunde inte kontrollera känslorna alls! Endera grät jag, låg apatisk eller blev arg. När jag skulle skämta lät det som att jag skulle avrätta någon, minsta motgång så grät jag otröstligt som ett barn. Det gick helt enkelt inte längre. Hela fasaden rämnade. Jag grät till och med inför min chef och jag tänkte att nu är det kört på riktigt.
 
Men det konstiga var att ju mer jag lärde mig att visa mig sårbar, äkta sårbar, desto bättre blev det. Jag vet inte hur många gånger den senaste tiden jag fått höra att människor känner det som att de känner mig bättre nu. Att de tycker om mig ännu mer. Det är till och med så att folk är snällare mot mig nu. Inte av att de tycker synd om mig, utan för att de tycker om mig. Jag träffar till och med bättre män nu, även om allt är struligt, för jag utstrålar något helt annat. Något som inte längre lockar mäniskor som vill bryta ner någon. Snarare människor som verkligen vill tycka om mig, ta hand om mig, behandla mig med respekt. Jag får höra att jag känns lugnare och tryggare.
 
Så jag börjar lära mig, att vara sårbar är inte något farligt. Det är fortfarande väldigt svårt och det är en bra bit kvar. Men det är på god väg. Så det är dagens råd. Våga visa upp vem du verkligen är, inte den du tror att andra vill att du ska vara! Du har bara saker att vinna på det!
 
Nu ska jag sätta igång och jobba innan jag sitter i situationen att jag måste jobba över för att rädda situationen. Bjuder på lite av Corrodeds nya skiva idag. Mycket nöje!
 
 
 // Queen of evil
Acceptans, Corroded, Kärlek, känslor, respekt, självinsikt, sårbarhet,

Kommentera

Publiceras ej