Så eftersom ingen skriver här tänkte jag visa er vad jag har blivit deprimerad av att titta på under julen :P. Den härliga serien teen wolf från MTV! Här är några av killarna i serien : 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Enda felet med serien är att många av dessa killar ska vara 15år i serien :P och jag vet inte hur det är med er, men jag har då aldrig sett så hunkiga 15 åriga  pojkar :P. 
 
//Brittfitta
 
 
Den här bilden är så söt!

Den får mig att känna igen mig också. Det första av allt är lite snett. M har skrattat åt mig när jag sagt att jag inte har en aning im vad fan jag håller på med. Han hävdar att jag gör allt rätt. Det kan inte stämma. Men jag gör så gott jag kan.

För det är svårt med första gången. Första förhållandet, första kyssen, första jobbet, första sexet.

Igår tittade jag på filmen The to do list. Den var rolig och sjukt pinsam. Ändå kan jag beundra tjejen i filmen. Hur hon gick all in på att prova allt helt hämningslöst. Iofs också helt utan finess. Men det var lite charmigt.

Jag kan iaf rekommendera filmen. Den var rätt sjuk men kul.

Ciao

//Queen of evil
Fick höra en så rolig kommentar idag av min älskade vän :P. Jag sträckte på mig och hon fick se min kroppsbehåring under armarna. Eftersom jag inte har ett sexliv och inte tänkt ha det så har jag skitit i att raka mig på, tja väldigt länge.. Haha minns inte ens när jag rakade mig sist. 
 
Så under armarna, bena och såklart puppan, är det nu total regnsskog! Haha så min kompis säger "um har du tänkt varit oskuld för alltid eller?". Hehe roligt att hon använde just oskuld, då oskuld är något man inte kan vara om man haft sex ;). Men hon fick mig att skratta iallafall. 
 
Lite ironiskt det där med kroppsbehåring. Att det är så "fel" av tjejer att ha det. Varför egentligen? Det är ju faktiskt inte så fult. Visst, jag skulle skämmas ögonen ur mig om någon såg det (förutom henne dårå) men varför skulle jag det egentligen? Varför behöver kvinnor skämmas för kroppsbehåring? Varför är det kvinnans lott att raka sig? 
 
Hon frågade också om jag blivit extrem feminist nu helt plötsligt. Varför är det första tanken som slår en när en kvinna inte rakar sig?. 
 
Min anledning till att inte raka mig är så mycket simplare än en feministisk baktanke. Jag har helt enkelt inte råd att köpa nya rakhyvlar, och eftersom mediamarkt har de billigaste rakhyvlarna, och mediamarkt inte finns i min stad, så har jag inte köpt några nya. Dessutom har jag inget sexliv att prata om så varför slösa tid på att raka mig? 
 
Men tycker faktiskt det är lite fint också med hår just nu. Det blir varmare (av någon anledning) och fult är det då inte. Förutom att jag märker ju att jag blivit påverkad av synen på hur en "kvinna ska se ut". Som sagt skulle jag skämmas om någon såg mina håriga armar eller om jag mot förmodan hamnade i säng med någon skulle jag definitivt skämmas över min håriga fitta. Egentligen inte för att fittan är hårig men för att håret växer ner mot röven :P. Haha nu kanske jag gav er en inte så sexig bild, men varsågod ;). 
 
//brittfitta
Jag ägnade mig åt lite räknande förut och insåg att det nu passerat 5 månader i mitt livs första uttalade förhållande. Det har verkligen varit 5 fantastiska månader som fått mig att må otroligt bra! Jag som inte trodde jag skulle hitta någon som stod ut med mig. Ännu mindre trodde jag att jag skulle hitta någon som dessutom stod ut med min familj.

Än så länge verkar det som att jag fick jackpott. Nu är iaf jag fortfarande nykär. Även om det sakta klingar av mot att bli mindre himlastormande och mer stabilt. Jag ser det inte som någonting negativt, snarare som att det djupnar. Och jag gillar verkligen känslan av kärlek och julmys.

Annars har det varit en skum helg där vi båda blivit lite smått magsjuka och spenderat varsin dag sovandes i ett dygn. Jag har ju vissa problem med det så jag blev skjutsad hem. Men mår nu rätt bra.

Det var den helgen. Allt flyter ihop för mig nu när jag är sjukskriven.

Ciao

//Queen of evil
Under en period har jag haft drömtorka. I vanliga fall brukar jag alltid komma ihåg mina drömmar men har nu under en period inte gjort det, men nu är de tillbaka igen ;) och tack gode gud!! Drömmar är ju helt underbara :P. 
 
Hade förresten en rolig dröm för någon natt sedan. Jag skulle vara barnvakt åt en liten pojke och en lite äldre flicka (ironiskt då jag inte gillar barn) och jag kommer in och den sexiga pappan tar emot mig. (mannen påminde väldigt mycket om min kanske framtida chef som jag mötte på en arbetsintervju för inte så länge sedan). 
 
Pappan tar emot mig och berättar lite snabbt om vad som förväntas utav mig. Mellan honom och mig var det en stark sexuell atraktion och trots att barnen var "instängda" på rummet så började jag flörta vilt med pappan. 
 
Det slutade med att vi hade vilt sex i köket ;). Det var riktigt trevligt! Och första gången jag drömt att jag suger av någon :P. Måste vara påverkningar från all porr jag sett :P.
 
Nej nu ska jag gå och förhoppningsvis drömma lite mera. I morgon börjar alvaret med hemtenta som börjar imorgon och är till på fredag! 
 
//Brittfitta
 
Egentligen lite konstigt, men är det inte lite underligt att bild 1 anses sexig och bild 2 är mer motbjudande? Det är ju samma upplägg liksom.



//Queen of Evil
Just nu sitter jag och tittar på Tough love som blivit ett av mina favoritprogram den sista tiden. Det är riktigt intressant att se de olika tjejerna hantera sina issues kring kärlek. Idag handlar det om ex, att möta dem och möta dem tillsammans med sin nya partner. Fast en tjej berörde mig, Despina. Hon kallasför mansslukerska och ingen kom. Strax innan hade hon sagt att alla hon varit med gått utan en förklaring.
 
Det berörde mig faktiskt för jag har känt som henne. Man börjar gömma sig bakom ett skal av att man inte bryr sig, inte känner någonting för någon av killarna. Det är dock inte sant. Vissa av killarna känner man ingenting för och ibland vill man bara ligga. Men ibland börjar man träffa någon flera gånger. När de då bara "försvinner", dvs slutar höra av sig osv utan att man vet varför blir det ganska jobbigt. När det hänt tillräckligt många gånger slutar man känna sig värdefull som människa, oattraktiv och börjar undra vad det är för fel på en. Det bryter ner en totalt. Då blir man ännu hårdare och det är inte särskilt attraktivt.
 
Jag tycker synd om den tjejen. Det är svårt att bryta igenom de murarna hon verkar ha byggt upp. Jag om någon borde veta som nyligen gjort det. Men det går!
 
Med det här menar jag inte att alla tjejer som ligger runt är kalla och sårade. I perioder har jag bara mått bra av det och gillat att ta saker som det kommer. Problemet uppstår när man vill sluta ligga runt och vara i ett förhållande men fastnar i ett mönster som inte är hälsosamt. När man egentligen vill något annat. Då blir man kall.
 
Men det här med ex är svårt. Mycket svårt. Man behöver gå vidare om det ska fungera i ett nytt förhållande. Samtidigt är ex bra. Erfarenheten gör att man bättre vet vad man vill ha och vad man behöver jobba på hos sig själv. Det svåraste är bara att facea vad som gått fel och sig själv. Men det är helt klart värt det.
 
Nu ska jag titta vidare!
 

// Queen of evil
Okej, jag hatar inte julen helt och hållet! Jag älskar att baka, pyssla och visa uppskattning för mina nära och kära. Så jag sitter här och fnissar lite för mig själv för min fantastiska idé till lämpligt tillfälle. En liten överraskning till älsklingen!
 
Nu kan  jag ju tyvärr inte berätta vad det är, han har ju adressen hit (inte för att han kollar men med min otur skulle han väl få för sig det om jag nu postade min idé). Men jag ska uppdaterar er när den klaffat.
 
Men det här med julklappar är lite knepigt, min ena idé gick åt helvete. Så nu måste jag tänka om. Eller iaf reda upp problemet. Överraskningen är inte sammankopplad med julklappen. Men jag måste ta tag i och lösa det. Ganska omgående.
 
Jag hoppas bara att det faller väl ut!
 
 
Har ni några tips på vad man ger sin man i julklapp?
 
// Queen of evil
 
Alltså det här med jul. Jag vete fan alltså men vilken djävla högtid. Snacka om stressigt. Jag är den typen av person som mår bra om alla andra mår bra. Jag vet inte riktigt hur man mår bra om man inte tillfredsställer alla andras behov först. Jag jobbar såklart på det. Men det gör jul till en riktigt jobbig tid för mig. Speciellt nu!
 
Sen jag skaffade kille har det helt plötsligt blivit ännu svårare. Helt plötsligt har jag 6 grupperingar jag ska försöka göra nöjda över jul och nyår. Då är jag själv inte inräknad. Efter allt bråk inom familjen den senaste tiden och min operation bestämde jag mig för att inte åka hem till min mamma. Istället föddes idén till anti-jul. Jag har länge velat skita i jul helt, helst åka utomlands och dricka drinkar och sola. Då jag inte har råd till det, beslöt jag mig för att bjuda in några vänner och ha en trevlig kväll istället. Det kunde liksom funka då jag helt enkelt inte orkade åka 50 mil till respektive förälder.
 
Nu har den planen också fått komplikationer. För helt plötsligt började halva Stockholm komma med inbjudningar. Min faster och Ms föräldrar. Så nu sitter jag i skiten igen. För jag vill inte göra mina kompisar besvikna, och jag hade verkligen sett fram emot anti-jul. Samtidigt, om jag ska vara kvar här, kan jag egentligen hoppa över julfirandet med min pojkväns familj? Jag vill ju fira med dem också, tror jag. Det har känts för tidigt, v har bara känt varandra i 7 månader. Samtidigt är förhållandet fantastiskt och jag mår otroligt bra av det. Jag gillar hans familj också.
 
Det värsta är att jag inte har en aning om vad JAG vill. Därför kan jag inte bestämma mig och stå fast vid det. Jag är helt rådvill..
 
Någon som har något tips?
 
 
// Queen of evil
Så läste nyss min favoritblogg (http://www.mittsexliv.com/sexblogg/) där Liv skrev om olika lärdommar hon fått från sina partners och jag tänkte att jag skulle göra en jag också bara för skojs skull och för att jag fick inspiration :P. 
 
Som ni vet har jag ju aldrig haft en pojkvän, närmast den statusen var väll "pojkvännen" från favvoland. Men tänkte jag skulle skriva lite om olika killar som trots allt har passerat förbi :). 
 
Micke - Ok så detta är killen jag miste min oskuld till. Min största lärdom från honom var nog att jag helt enkelt var för ung. Jag lärde mig att det är viktigt att prioritera mig själv ibland och inte göra något bara för att den andra vill eller pga grupptryck. 
 
Handlotion guy - Det var första gången som jag fick ta "snacket" med någon. Jag berättade att jag inte ville ha en relation med honom för att jag snart skulle åka till favvoland och vara borta ett år. Jag lärde mig att "snacket" inte är lika jobbigt som att känna skuld/oro inför situationen. Det är lättare att bara säga det man tycker istället för att gå runt och må dåligt. 
 
Den första - Killen som jag hade kunnat bli kär i från favvoland. Från honom lärde jag mig massor. Om en kille endast ringer sent på natten, oavsett hans jobbtider så är det säkert ett varningstecken på att du är ett bootycall. Om killen låter lite svävande när han pratar om vissa saker, tja då kanske han ljuger. Den första är nog första killen som faktiskt "utnyttjat" mig och jag lärde mig att lita mer på min intution. Jag är värd mer än en kille som ljuger om sitt eget liv, endast ringer för att få knulla, och som dessutom inte ens kunde komma ihåg saker om mig. (ex när jag textade honom sista dagen i favvoland och han svarade "jag trodde du var hemma i canada nu?)
 
Pojkvännen - Pojkvännen är den mest underbara person jag någonsin mött men tyvärr lärde jag mig ack så nödvändiga men inte kanske de bästa saker av våran relation. Dels lärde jag mig hur otroligt viktig språk är!! Om man inte kan föra en konversation på samma språk så blir det svårt att bli kär. Jag tror jag hade kunnat bli kär i honom om vi hade kunnat prata om svårare saker, mer "intressanta saker". 
 
Jag lärde mig också från honom att jag nog är lite utseendefixerad ändå. För trots att han var underbar, så kunde jag inte bli kär i honom. Fast om det beror på att jag är utseendefixerad, eller språksvårigheter, eller att han hamnade i vänsfacket, det vet jag inte. 
 
5 - Hm vad lärde jag mig av denna kille? Att trots språksvårigheter så kan man klicka med vissa personer tillräckligt mycket för att kunna föra en rolig disskusion på knagligt språk. (Och att vissa killar ser otroligt sexiga ut när de kysser mina bröstvårtor ;) )
 
Eskortpojken - Av honom lärde jag mig att trots att en person är otroligt charmig och intressant att prata med så är bra värderingar viktiga att ha. Hans sätt att se på kvinnor och behandla mig på var helt enkelt inte ok. Jag önskar att jag hade varit hårdare mot honom när vi umgicks. 
 
Svenske pojken - Så mitt senaste ligg var med en svensk kille. (har glömt vad jag döpte honom till). Av honom lärde jag mig att jag borde hålla käften lite oftare. Får fortfarande ibland "ångestattacker" över vissa saker jag sa den kvällen med honom........ Jag skäms så mycket. Men förstår nu att vissa saker ska man helt enkelt inte säga i sängen, eller utanför den heller. 
 
Så det var min korta lista :P. 
 
//Brittfitta
Den här texten http://imperhia.wordpress.com/2013/11/19/skapandet-av-knullgubbar/ sätter ord på allt jag tänker om hur man stävjar mäns våld mot kvinnor. Snacka om huvudet på spiken!!!
 
// Queen of evil
 
Den här bilden sammanfattar verkligen allt.
 
Det där är att vara riktigt, riktigt naken och utlämnad. Samtidigt, är det någonting jag lärt mig är det att det är att visa upp sig själv så naken som gör att man verkligen hittar människor som älskar en som man är.
Men det är verkligen sjukt svårt att visa upp den bilden av sig själv. Att riskera att bli dömd och sårad för att man verkligen inte duger.
 
Jag har egentligen 1000 planer som jag vill sätta i verket idag. Och har börjar fila på min önskelista för jul. Men jag är sjukt seg idag. Men tror jag börjar vakna till liv lite.
 
Ska nog börja med att måla mitt staffli som jag ska ha som inredningsdetalj. Sen får vi se var dagen tar mig.
 
 
// Queen of evil
 
Jag sitter och tittar på tv-serien Tough Love på Tv 3 just nu. Jag gillar verkligen den serien. Det må kanske låta sjukt men jag gillar att de verkligen får lära sig om sig själva och vad de gör för fel. Man kanske skulle ta och försöka strema alla säsonger och se om man lär sig någonting man kan sprida här. För visst gör vi tjejer massor med fel när vi dejtar! Herregud det är rena djungeln. Det knäppa är att tipsen egentligen inte är så svåra. De handlar om att vara realistisk och våga vara sig själv. Mycket svårare är det inte.
 
Jag pratade i telefon med en kompis igår som hade en ordentlig självförtroendedipp. Och jag kände så väl igen känslan. Hur fan ska någon vilja ha mig? Med mitt bagage? Jag är för jobbig för att hitta någon! Nu håller jag inte med henne ett endaste litet dugg. Men jag vet hur det där känns. Ingen kan prata en ur det men som vän måste man försöka. För det är verkligen inte sant! Sen kanske man måste finslipa vissa av sina egenskaper lite, men det måste man i nästan alla situationer.
 
Men det är jobbigt när man har lite mer bagage än vanligt man släpar på. För man vet att man är extra jobbig. I mitt fall handlar det om min psykiska hälsa. Den är inte alltid på topp. Tyvärr är det förknippat med massor av tabu. Att ha ångest och vara deprimerad är något som fortfarande ses som någonting man ska hålla käften om, ifall man nu inte bara kan rycka upp sig och vara glad. Släppa ångesten och inte ta allt så allvarligt. Tyvärr fungerar det inte så, hur gärna vi som har det än skulle vilja (vi önskar ingenting annat). Men det är klart. Man vill ju inte lägga det på någon annan, om man knappt själv orkar, hur ska någon annan stå ut då?
 
Samtidigt är det faktiskt enklare att stå på sidan av. Och en bra person står ut, hjälper till, stöttar. För alla har bagage, och jag tror att många bär på samma oro.
 
Däremot, jag tror man måste välja att dels slipa lite på sig själv. Hur man nu väljer att göra det. Jag går i terapi, det funkar för mig. Sen är jag väldigt ärlig men försöker såklart framhäva mina bra sidor så mycket jag kan. Helt enkelt få dem hooked innan jag visar baksidan av myntet. Samtidigt måste jag våga visa mig sårbar. Annars framstår jag som någon übermänniska (har tydligen hänt, jag har då aldrig förstått hur folk kan tro det om mig men  när man döljer alla sina svaga sidor stenhårt så missuppfattar folk) och det är oattraktivt. När jag började visa mig sårbar började folk tycka mycket mer om mig.
 
Sen så måste man välja en partner som själv har bagage. Inte exakt samma typ, det är inte det jag menar. Två deprimerade med förlamande ångest kan snarare leda till ännu större katastrof, men någon som förstår lidande. Jag personligen tror inte riktigt på att en med ganska stort bagage kan fungera bra ihop med någon som är helt sorglös och inte varit med om någonting. De kan få väldigt svårt att förstå varandra. Om inte båda är väldigt empatiska och öppna för att försöka förstå. Men det är svårt att relatera om man inte varit med om någonting själv.
 
Men i slutändan. Alla r värda kärlek! Det finns någon för alla. Jag har som sagt haft samma känsla själv, under lång, lång, lång tid. Efter en hel del notar, massor med jobb på mig själv och en liten galen strimma hopp om att det bara måste gå så hittade jag någon. En helt fantastisk person! En som jag är otroligt tacksam över finns där för mig, stöttar, älskar, peppar, pikar och får mig att må fantastiskt. Jag trodde aldrig set skulle hända. Men det gjorde det. Så det finns hopp!
 
 
// Queen of evil