Som skilsmässobarn har jag erfarenhet av både det ena och det andra när det kommer till skilsmässor. Och speciellt när det kommer till styvföräldrar, plastföräldrar, eller vad man nu vill kalla det. Jag har 2, en där det funkar bra och en där det, ja inte fungerar alls. Så nu, placerad som jag är hos den ena familjen har jag kommit fram till att det verkar som en intressant idé att ta upp lite om ur man får det att fungera. Det ehöver nämligen inte leda till att man hatar varandra, eller som jag och min far har löst det, jag åker inte hit när hans fru är hemma. Det går att få det att bli bra. Men det krävs en del jobb av de vuxna. 

Respektera barnen=
Det här är livsviktigt för att det ska fungera överhuvud taget. Barnen är riktiga personer, man behöver inte älska dem, men man kan heller inte hata dem. De finns där vare sig du vill det eller inte och DE GÅR FÖRST! Kan man inte hantera det, ja då borde man inte vara tillsammans. Man måste respektera dem och deras åsikter annars kommer det aldrig att fungera. image114

Enad front= Ni två som par måste visaa en enad front gentemot barnen. Ni måste komma överrens om vilka regler som gäller i erat hem och vara överrens om det. När det blir bråk måste ni visa att båda tycker som ni tycker, speciellt den biologiska föräldern måste ge sin partner sitt stöd. Annars är det styvföräldern som kommer att få ta emot allt hat från barnen. Är ni inte överrens, visa ändå en enad front och diskutera hur ni ska göra i enum senare. Och som biologisk förälder kan du inte alltid liga i soffan och undvika bråken. Lika lite som styvföräldern kan prata bakom ryggen på barnen och få den biologiska föräldern i uppdrag att ta hand om problemet. 

Behandla barnen lika= I alla styvföräldrars liv kommer det en dag då det vankas födelsedagspresenter, julklappar mm. Detta gäller även släkt i det stora hela. Även om man inte tycker om ett barn lika mycket som de andra så måste de behandlas lika! Det fungerar inte att ge den ena 2 fina trröjor från MQ medans den andra får en bok om fåglar. Man kan inte bara dyka upp på den enas konfrimation men hoppa över den andres student osv. Då kommer du få så mycket skit att du funderar på att skilja dig. Och det gäller allt, ja förutom tider då barnen är i olika åldrar. 

Aktiviteter=NOT = Du ska inte vara en esättning för en förälder, men du har stor inverkan på barnens liv. Så man får vara lite smart. Om ni bor långt borta och barnen bara träffar sin förälder 2-3 gånger om år, kanske man inte ska boka in 7500 aktiviteter den veckan barnen är där. Kanske inte middagar med alla era vänner och deras barn, image115för det borde ju passa, de är ju i samma ålder. Kanske inte skogsvandring, konstrunda, opera om barnen inte är så intresserade av det. Barnen vill bara träffa sin förälder! Självklart vill de flesta barn göra något roligt, men tänk då på vad barnen tycker är roligt. Bio, Liseberg, åka till badhuset, bowla, hyra film och bara familjen. Det räcker mer än väl. Svårare än så är det inte. 

Tänk efter= Hur har barnens uppfostran sett ut hittils? Är den långt ifrån vad du anser rätt kanske du inte kan få allt som du vill ha det. ett slavigt barn kommer inte att li pedantiskt på ett ögonlick. Och det får man leva med. 
Du kanske vill ha ditt schampoo ifred, ja då får du se till så att det är väl gömt och att det finns schampoo till barnen framme. Om du har konstiga idéer om ur saker och ting ska vara, då är det också upp till dig att minimera risken för bråk om de sakerna. Ingen annan kommer att göra det åt dig. Utan barnen kommer helt enkelt att leta upp en schampooflaska, antagligen din för att djävlas och använda den. Så är det! 

Släpp in barnen= Barn är inte tankeläsare, men de är ena djävlar på att läsa av känslostämningar. Stäng inte barnen ute utan låt dem vara med. Prata med dem, bry dig. Gör barnet något fel i dina ögon, prata om det lämna inte över det till föräldern. Vill du ha hjälp, be om det. Det kommer bli bråk ibland, men du vinner väldigt mycket respekt! 

Det var allt jag hade för denna gången. 

Ciao