Jaha det här kan ju kännas som ett rätt trist ämne. Och det är det också, men det kan vara smart att ta upp vilken påverkan sex kan ha på att man kissar både rakblad och taggtråd.  För det har en viss påverkan förutom att symptomen stämmer på både klamydia och gonorré.

Störst risk att få en urinvägsinfektion samt en infektion i slidan är om man först har analsex och sedan vaginalt sex utan att tvätta sig först eller byta konsom. E-coli bakterierna som finns i analen är den största boven vid urinvägsinfektioner. Det är också därför man ska torka sig bakåt mot rumpan som tjej.
Så byt kondom eller tvätta av kuken innan ni kör vaginalt så blir det mer bekvämt för alla.

Många tjejer, ja för tjejer får lättare urinvägsinfektioner för att urinröret är kortare, har lätt för att få urinvägsinfektioner när de byter artner. Varför vet jag inte och hur man undviker det, ja endera får man stanna md samma, alltid använda kondom eller bara suga på den sura karamellen och stå ut med att kissa taggtråd.
 



Men även killar kan få urinvägsinfektioner. Det här har jag inga mdicinska belägg för men det sägs att ibland kan killar när de får orgasm få lite sperma kvar i gången som leder till en infektion. Detta kan man undvika genom att alltid kissa efter sex.

Det bästa sättet för att slippa urinvägsinfektioner är faktiskt att kissa efter sex. Urin är sterilt, dvs utan bakterier och när du kissar rensar du irinröret. Om man gör det snabbt inpå hinner bakterierna inte fästa. Samma sak ska man göra även när man onanerat.




Ja det var det.

Ciao

Jag vet inte hur många av er som läst Neil Strauss bok Spelet. Egentligen spelar det ingen större roll. Men det är en helt klart läsvärd bok.
Iaf så förklarar den boken ett fenomen som aldrig upphör att förvåna mig. Charm. Boken förklarar hur man kan lära sig den här tekniken som vissa är födda med.








Ni vet de där killarna och ibland tjejerna som när man tittar på dem första gången, och många gånger senare konstaterar att ja egentligen är de inte särskilt snygga, över huvud taget. De kan vara rätt så djävla fula. Men som alltid får knulla och då ofta LÅNGT över sin egen liga. De lägger ner de snyggaste människorna fast de tekniskt sett inte skulle ha en chans. 













Jag känner ett antal av dessa. Hur fula de än är lyckas de charma byxorna av vem som helst de bestämmer sig för. Jag känner också snygga killar och tjejer som aldrig lyckas få ligga.





Och det handlar om just charm. De vet precis vad de ska säga, hur de ska "spela" en för att få en precis dit de vill.




Tekniken är beundransvärd. Och tydlgen kan alla lära sig den.


En av huvudreglerna är att vara unik. Att få en person på fall gör man genom att vara olik alla andra. Om vi tar det lättaste exemplet, en snygg tjej är så van vid att alla följer henne med blicken, försöker ragga på henne och ger henne komplimanger. Med den tekniken blir du bortglömd av de mer attraktiva tävlarna om hennes uppmärksamhet.

Så istället ska du göra tvärt om. Ignorera henne, men varva med komplimanger så hon inte blir förbannad. Andra saker att ta till är spektakulära kläder, trolleritrick och annat som får folk att lägga märke till en. En icebreaker helt enkelt.


Eller ge komplimanger för saker som är ovanliga. Att hon har stora bröst vet bruden redan om, eller killen att han har vältränade biceps. Försök hitta något som är mer hmm unikt. Men sant!!!!!



Det är samma sak med alla dessa raggningsrepliker. Sagda på rätt sätt, med stor humor och ironi kan de bli världens bästa sätt att ragga på.




Det sjuka är att det fungerar. Jag har sett det fungera, blivit utsatt för spelet själv och så här i efterhand är det bara att konstatera att jag blivit spelad. Och det ordentligt!


Kanske skulle man lära sig tekniken.? Ja vi får väl se...

Ciao
 
Det här inlägget riktar sig främst till tjejer. Men lär även göra en del lite klarare för er killar om varför tjejer verkar lite labila i sängen. Det hela kommer från en diskussion jag och min syster hde för en stund sedan. Mitt i all bedrövelse som låg i det hon sa skrattade jag så jag grät. Det hela handlade om besvikelsen över första och ja fortsättningsvisa orgasmer tillsammans med en partner. Det blev helt enkelt inte som hon trott.


Tjejer har så många förväntningar på sex, på första kyssen, på att förlora oskulden, på hur sex ska vara och på hur en ogasm ska kännas. De flesta förväntningar kommer från romantiska tjejflmer, kärleksromaner och romantiska fantasier. I regel är det romantiskt, levande ljus, ömhet, försikighet, förtrolighet och en jordskredsliknande orgasm som får en att se stjärnor, om man ens fantiserar så långt.
 

Verkligheten däremot är en betydligt mer oromantisk plats, kallare, hårdare och inte särskilt lik tjejers fantasier och föreställnngar om den. Då blir man besviken. Så nu ska jag slå hål på en del rosa bubblor.




Vi börjar med orgasmen.
Föreställningen är att den ska vara jordskredsliknande, att hon ska skaka, darra, känna det som att hon blir utkastad i rymden och ser stjärnor för  att  sedan ligga och pusta ut på killens arm. I verkligheten påminer det mest om en pirrande känsla och en krampryckning som man blir lite slö och anfådd av. Nu menar jag inte att man aldrig kan få jättebra orgasmer, men lite realism skulle inte skada er. Det är inte ens alla gånger man får en orgasm, men det kan vara bra sex ändå.

Sedan har vi det där med att förlora oskulden. Tro inte att alla får vara med om att det är med någon de älskar, med levande ljus och rosenblad. Ibland händer det bara, ibland med HELT FEL PERSON. Bra, ja inte alla gånger. första gången blir i regel aldrig bra. Man är nervös, är oerfaren och ad som helst kan hända. Det är väldigt känsligt för många det här, men även om det är med killen man älskar och väldigt romantiskt brukar reaktionen vara "Jaha var det inte mer än så här?"  Det blir dock bättre. 



Det jag i grund och botten vill säga är att tjejer, snälla sänk kraven på vad ni förväntar er. Då blir ni inte lika besvikna. Allt det ni vill ha går att få. Men hur länge är ni villiga att vänta?

Ciao 

 
Jag och en kompis hade en riktigt intressant diskussion idag om män. Ja ni vet det vanliga om att man inte förstår dem. Diskussionen handlade om situationer när man har en känslig fråga att ställa men där man ställs inför valet att endera vara hård som stenoch inte fråga mot att fråga och riskera att framstå som en patetisk desperat brud. 

Som exempel kan jag ta en rätt vanlig situation, när man blivit dumpad och vill veta vad som gick snett.

Problemet här är att man vekligen vill ha svar på frågan man går och grunnar på äter upp en inifrån och man behöver ett svar, även om det är negativt för att överhuvud taget kunna gå vidare. Så frågar man inte blir det så jäkla jobbigt.  Om man däremot frågar framställer man sig själv som en desperat och patetisk brud. Dessutom sjunker man så lågt att man knappt kan leva med sig själv. 






Så hur ska man göra? Ska man ställa frågan eller skita i det? Framstår vi som patetiska och desperata? 


Sedan kom vi in på en annan sak, när man väl frågar varför får man inget svar? Nåt meningslöst mumlande om att ni inte kommer ihåg eller nåt annat. Fattar ni inte hur desperat vi behöver veta? Så länge svaret är ärligt spelar det ingen roll om det är bra eller dåligt. Visst kommer vi bli sårade men hellre det än att vara förvirrad. 

Snälla kan någon förklara det för oss?!  Vi vill verligen veta. Eller vad tycker ni där ute i cyberrymden?



Det var allt för nu......

Ciao   
Ska fortsätta min lilla serie om styvföräldraskap tänkte jag. Kanske finns det någon stackare som kan finna mitt babblande användbart. Tänkte ta pp det är md regler idag som kan vara rena mardrömmen. Jag har redan nämnt det litegrann i förra inlägget men tänkte nu utveckla  vad jag menade.

Det första man ska tänka på när de gäller regler i en "ny" familj är att båda parterna måste ha samma regler. Detta gäller givetvis i alla familjer men här är det speciellt viktigt. Barn är som  sagt ena djävlar på att läsa av stämningar och kan lätt räkna ut vilka regler som är styvförälderns regler. Problem blir det där den "riktiga" föräldern visar att den inte riktigt håller med om en regel. Barnen kommer då följa den riktiga förälderns regel och det blir kriser. Inte så smart. Som föräldrar måste man vara överrens. Man måste visa en enad front.

För att fortsätta på detta kan det också vara smart att tänka efter hur barnen haft det tidigare. Att sätta regler som ligger för långt ifrån barnens tidigare liv blir ytterliggare en stor förändring bland alla andra som är lätt att protestera emot. Det perfekta sättet att ta ut sitt missnöje mot skilsmässor och styvföräldrar utan att behöva ta upp den egentliga känsliga frågan.  

För att komma tillbaka till det där med en enad front så räcker det inte bara med att sätta regler. Man måste också hålla fast vid dem, men ännu viktigare, stödja varandra som partners. Här  talar jag av egen erfarenhet vet jag att om styvföräldern börjar tjafsa om en regel och den riktiga föräldern inte tydligt visar att den står på styvförälderns sida anser sig barnen ha all rätt att bryta mot regeln. Resekten för en styvförälder ligger betydligt lägre än respekten för den riktiga föräldern och genom att den riktiga föräldern inte säger något kan man också tolka detta som att man själv har rätt. Ologiskt? Javisst! Fel? Oh ja. Men det handlar om självbevarelsedrift. En människa som inte är din förälder, som bor i ditt hem fast du inte vill det och som dessutom ska bestämma över dig är fruktansvärt och barnet protesterar på det sätt den kan, letar en öppning för att protestera. Men lägger sig den riktiga föräldern i finns ingen öppning och det är bara att följa regeln. Och ställer du dig på barnens sida får styvföräldern böja sig, dina regler som förälder är de som slutgiltigt vinner i alla lägen.

Glöm dock inte som riktig förälder att ibland måste du stå på barnens sida också. Det finns få saker som är så traumatiska för ett barn som en skilsmässa, de är sårade och kommer vara det för lång tid. Glöm dem inte för att tilfredsställa din nya partners vilja. BARNEN SKA KOMMA I FÖRSTA HAND!  

Den sista och absolut viktigaste regeln enligt mig är: DEN SOM HAR ETT PROBLEM TAR UPP DET! Under alla mina år med min ena styvförälder är det detta som knäckt vår reltion helt och hållet. Om min styvmamma stör sig på något jag gör, om jag bryter en regel så som att jag inte bäddat sängen eller vad som helst tar hon inte upp det md mig själv utan vänder sig till  min pappa som får ta hand om tvisten. Detta är komplett värdelöst och har lett till att min respekt för henne inte existerar över huvud taget. Jag förstår anledningen, hon vill inte vara min riktiga förälder och vill inte lägga sig i min uppfostran. Problemet är att det blir helt fel. Jag blir aldrig arg för att hon anmärker på det jag gör fel, det är bra för då kan jag rätta till det om jag vill. Jag blir arg för att hon är feg, för att hon går bakom ryggen på mig och för att pappa får ta hand om all skit som blir av hennes beteende. Detta skadar relationen till honom också då jag tar ut all min ilska på honom. Man måste kunna ha en konversation och diskussion om situationen. Jag går hela tiden runt och försöker känna av vad hon tycker om det jag gör vilket gör mig stressad och utmattad vilket leder till  att jag blir grinig och bråken ökar. Om hon istället skulle säga vad jag gjorde fel på en gång skulle jag veta, kunna föra en diskussion om det och veta var hon stod. Förstår ni poängen?  

Ja det var allt om detta ämne. Lycka till!

CIAO